När jag möter Cloudberrie är jag därför lite nervös men samtidigt förväntansfull. Hennes blogg betyder mycket för mig, hon är en kamerakonstnär som fångar en av de platser som betyder mest för mig, nämligen Gällivare där jag är född. Hennes kärlek till snön, naturen, prickar och skidåkning har jag följt på avstånd men idag så fick vi en chans att utbyta tankar i verkliga livet.
Tiden rinner iväg under vårt samtal och när jag kliver ut från cafet har mörkret fallit men i snöstjärnornas snöglitter under månens sken så vandrar jag hem och njuter av känslan av ett samtal man inte vill ska ta slut,en glädje i hjärtat från ett möte som jag kommer bära med mig länge med tankar att fortsätta väva in i livsväven.
De verkliga skatterna i livet hittar man när man minst anar och mitt bloggande har verkligen berikat mitt liv på så många vis. På ett litet moln över hjortronens land så finner man en betraktare av livet. Det molnet vill jag kliva upp på och sitta där och dingla med benen och dricka the ur prickiga koppar tillsammans med Cloudberrie medan den rosafärgade himlen omfamnar oss i midnattsolens land.
Åhh men ni måste ju träffas fler gånger?! Eller hur? Någon som betyder så mycket måste du ju bara träffa igen. Det är tänkt så. Hon bor ju inte så långt från mig heller tydligen. Vi är trevliga i Norrbotten ;))
SvaraRaderaKram!
Det har vi redan bestämt att vi ska. Sen får vi se när jag kommer hit härnäst. Det är två år sedan sist.. brukar nämligen åka till Gammelstad när jag är här.. och det är klart ni är trevliga. Jag är ju också härifrån även om jag inte bott här på sisådär 37 år.
RaderaKramar från Liv
Nu gråter jag! Sååå fint du skriver, jag blir varm i hjärtat. Det var verkligen meningen att våra stigar skulle korsas till slut. Jag är glad att vi hade en modig dag idag & att vi delade ett par magiska timmar. Jag gick med lätta steg därifrån och med ett stort leende på läpparna. Tack! Och på återseende ❤Kram från Eva
SvaraRaderaJag tror också det var meningen :) Ser fram emot att ses fler gånger... och du var inte den enda som gick med lätta steg, det gjorde jag med ❤
RaderaKramen
Jag har också träffat en blogg-vän i verkliga livet. Det är några år sedan nu och det var hemskt pirrigt. Man visste ju inte vem man skulle möta eller hur hon skulle uppfatta mig. Men allt gick bra och vi har träffats flera gånger sedan dess, när våra vägar mötts i vårt avlånga land. Hoppas ni också kan mötas igen.
SvaraRaderaHar gjort det några gånger nu men det är alltid pirrigt.. man vet ju inte vem det är eller vem de tror att man själv är.. bloggen visar ju bara en del av mig och jag är nog lite annorlunda i vanliga livet :)
Raderakramar
Så fint skrivet och så spännande träffas i verkligheten!
SvaraRaderaHoppas vi oxå gör det :) Kramar
Det hoppas jag med :) Då kommer jag också att vara pirrig.. men det är det värt.
RaderaKramen
Det är modigt. Blandar aldrig mitt skrivarjag med verkligheten.
SvaraRaderaJag förstår det valet, är glad att jag får möta dig i bloggvärlden och vandra på dina ordstigar:)
RaderaVilket fint möte det blev, det är bra med modiga dagar, kram!
SvaraRaderaDet är underbart.. och det är då man växer lite till :)
RaderaKramen
För att du är lika härlig här som där, lika fin inifrån och ut. Du speglar din omvärld och delar med dig av dig själv. Du är omtänksam. Det ger fina möten!!!! Och modet att våga ses i verkliga livet ger energi, glädje och värme när utbytet i samtal gör att två vägar förenas till en :-)
SvaraRaderaKramen från Veronica
Tack :) Det är du med. Kramar från Liv som är glad att hon var modig när hon träffade dig
RaderaDet är fantastiskt vilka underbara människor vi fått tillfälle att lära känna och möta genom bloggen. Jag ser fortfarande fram emot att en dag fått sitta ner över en kopp kaffe (ok, te för min del) och diskutera livet tillsammans med dig. Kanske är 2013 året då det faktiskt kommer att ske!
SvaraRaderaKram
Det gör jag med.. även om det kommer att vara pirrigt då med men det är det värt :)Jag hoppas att det är 2013
RaderaKramar