En omväg som blir en genväg..

.. till det äkta jaget. Så beskrivs en övning vi får pröva på under coachkursen idag.

Trots att jag arbetat med professionell coaching i flera år och nu fortbildar mig ytterligare så förundras jag under dagen över coachingens styrka och kraft. Hur jag under en 10-minuters coaching helt plötsligt får en insikt som ställer ett problem (och hur jag ska förhålla mig till det) i ett helt annat ljus. Solklart när man väl fått insikten, osynligt dessförinnan.

Alla dessa härliga, modiga och mänskliga coacher som vågar utvecklas med mig. Där vi delar erfarenheter, hinder, "dikeskörningar", reflektioner och insikter. Hela gruppen växer och utvecklas i det. Jag bara älskar dessa dagar och de fyller mig verkligen med energi och ny kraft. Att coachingen är mitt element och det jag brinner för råder det ingen tvekan om. Jag älskar att vara en del av när människor inser saker, följer sina drömmar och vågar gå sin egen väg. När deras styrkor blir synliga även för de själva och de använder sitt mod för att förändra livet så gör det mig ödmjuk.

Jag älskar det kreativa i coachingen och aldrig veta var ett samtal ska ta mig. Att sedan dagligen få arbeta med detta i en grupp där det sällan används men som har så mycket resurser som finns att finna. Jag är sannerligen lyckligt lottad på det viset.

Efter en intensiv, inspirerande och utmanande dag möter jag en vän. Över varm choklad till tända ljus vid ett torg i gamla stan pratar vi om livet, våra drömmar och våra värderingar. Mitt framtidsjag har gett mig kloka råd under dagen så det är de som jag med tillit kommer att ta med mig in i livet och dit jag vill. Om jag glömmer det så har jag kloka vänner som kommer att påminna mig. Om inte annat så kan ett citat från Nalle Puh göra detsamma:

 Floder vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer dom fram.

En resa genom ordlös kommunikation..

..acceptans och drömmar kantar den andra dagen på min PCC-utbildning inom coaching.

Det är skönt att lekfullt djupdyka inom kompetenser och coachverktyg tillsammans med andra upptäcksresanden. Resenärer som generöst delar med sig av sin kunskap, klokskap, reflektioner och frågor. Det är utvecklande och invecklande samtidigt. Inspirerad och trött kliver jag ut från utbildningsdagen.

Jag känner mig vardagslycklig och blir strax därefter utbjuden mitt i julhandlingen av en främling med hänvisning till mitt leende. På väg till fika med en vän så avböjer jag men tar med mig komplimangen i hjärtat. Spontanfika med en vän i Decemberskrud är som en oväntad kalenderlucka med skimrande innehåll.

En av de övningar vi gör under dagen är att lista upp våra förverkligade drömmar, stora som små såväl de som funnits länge i livet eller som vi alldeles nyss uppfyllt. Därefter får vi bli coachade i vad de säger om oss. Vad speglar drömmarna egentligen? Vilka talanger/styrkor/egenskaper har fått oss att förverkliga dem? Vilka värderingar ligger bakom de förverkligade drömmarna? Om du har några minuter över så kanske du vill ställa samma fråga till dig själv och hitta delar som du glömt eller som förtydligar dina kanter.

Den härliga dagen bröts av genom att luncha på Grill och vi hamnade i Cirkusdelen som påminde mig om barndomsdrömmen att bli cirkusartist. Den förverkligades aldrig men om man skrapar lite på ytan så var det vagabondlivet, lekfullheten och att umgås med elefanter som var det större intresset än själva uppträdandet. Jag tror att mina möten med såväl elefanter som delfiner och att resa jorden runt själv har gett den drömmen vingar om än i en annan form. För ibland så kommer drömmen och möter oss på ett annat vis än vi själva anat. Det är magiskt.

Ibland hittar man en cirkus när man minst anar. 

Lyckan växer på vår egen åker..

.. och kan inte plockas i främmande hagar (Douglas William Jerrold).

Idag skördar jag vardagslycka. Upptäckarlusta väcks till liv i mötet med gammal kunskap och ny. Bubblig coaching får det att regna stjärnströssel över mig under en härlig fredag i Novembers början. Idag så fortsätter  jag nämligen en pågående resa men mot ny destination genom att utvecklas som coach för att kunna finslipa mitt hantverk och upptäcka mina egna styrkor och svagheter. Det är dags att ta den till en ny nivå.

Stundtals under dagen kommer "presteraren" på besök inombords, med sina kritiska frågor och negativa uttalanden men det är känslan av att bära ett knippe färgsprakande ballonger i handen som jag tar med mig när jag lämnar min första etapp på en ny resa tillsammans med ett gäng härliga coacher som jag kommer att lära mig mycket av och utvecklas tillsammans med. Jag öppnar ett stjärnbestrött paket från Pippi och finner en  stjärnkikare och en gammal skrivmaskin som en vacker gåva under en visualiseringsövning. De döljer värderingar som ska föra mig vidare på färden.

Himlens trollkarl breder ut sin stjärnbeströdda cape så att kvällen kan få ro och natten ta sin början. Under acceptansens täcke vill jag vila på inspirationens kudde och drömma drömmar med socker på. Godnatt min skatt sa alltid pedagogiska mamman när hon nattade mig. Godnatt min skatt säger jag till dagen och allt jag funnit där.