tisdag 30 juli 2013

Jag har sett att du fotar ofta hjärtan..

..säger morfar och visar mig en pöl med hjärtform men som inte går att fånga med kameran på ett rättvisande sätt. Vänta till en dag det regnat mer, då blir den tydligare säger morfar och vi vandrar vidare.

Men den som söker finner och strax därefter finner jag blomsterhjärtat som fångar min blick. Det gäller ju att hålla ögonen öppna för det du söker och veta att det inte alltid kommer i den form du kanske väntat dig. Som en av gästerna på bröllopet som berättar att hon inte insåg att det var kärleken hon funnit förrän månader av dejtande eller vännen som blir uppringd av en arbetsgivare på ett företag där hon inte ansökt om jobb och som vill träffa henne. Min vän som gifte sig i helgen som fann kärleken när hon minst anade på ett bröllop efter att ha sagt att nu skulle hon vara singel länge. I livets lotteri finner man i vissa fall när man minst letar och ibland när man letat länge.

Ibland kommer det du letar efter till dig på ett annat sätt än det du tror och då gäller det att vara öppen så att du kan ta emot det du vävde i dina drömmars väv. När jag skrev inlägget om drömväven så kom frågan i en kommentar: Finns det tips om hur man VÅGAR börja väva? Jag antar att det handlar om vad gör man när man inte ens vågar börja drömma.

Som coach hade jag så klart valt att fråga: Vad hindrar dig? Vad krävs för att du ska våga drömma? Om du inte var rädd för att drömma, vad skulle du drömma om då?Vad kan vara ett första steg för att våga drömma om så bara i det lilla?  Börja i frågorna och finn dina svar som ett första steg på en drömväg blir mitt råd.

Jag tror många som inte vågar drömma tror att det är ett sätt att skydda sig mot besvikelser men jag tror att risken finns att man blir besviken över att man inte ens vågade önska sig något av livet. För mina önskningar och min längtan vill jag leder mig i riktningar jag vill gå och inte att jag bromsas på min stig av en rädsla som håller mig i armen. Om man inte vågar men gärna vill finns kloka medmänniskor, vänner eller kanske en coach eller psykolog som kan stötta dig på vägen men stegen måste du själv ta.

När jag gjort stora och små utmaningar i livet har jag ofta tänkt att jag ångrar mig mer om jag inte försöker än om jag "misslyckas" eller det inte blir som jag tänkt. Det blir värre för mig, att ångra att jag inte vågade sånt jag ville, att jag inte tog steg jag visste var i rätt riktning även om de kanske ledde mig vilse en stund men på så vis fann jag kanske en ny väg. Så jag har suttit med andan i halsen när jag tagit första steget på en lång resa, sagt upp mig från en fast tjänst eller vågat tro på kärlek som kanske blev och kanske inte.

Sök och du finner! Idag fann jag naturens säregna skönhet som bländade mig med kärlek.


4 kommentarer:

  1. Fina varma ord. Kramar i massor

    SvaraRadera
  2. Skyddar sig mot besvikelser.... Nu förstår jag. Det är DET de gör. Så otroligt tråkigt egentligen. Jag drömmer på som bara den, jag!;-) Besvikelserna, de eventuella alltså, dem får jag ta längs vägen. Vilket underbart bröllop du varit på. Säger som drottningen av Kammebornia att "nu gråter jag". SÅ vackert! Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är så härlig.. jag gör som du.. man får ju ta dem längs med vägen, annars så sitter jag där och undrar vad det hade kunnat blivit.. vad fint att du kan glädjas med mina fina vänner och fälla en tår. Men så är du ju särdeles fin också.
      Kramar från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen