En rulltrappa...

... vid Hötorget i regnbågars färg. Upplyst i novembermörkret och väldans vacker. Den gör min morgon.

Tänker att när man vandrar upp i regnbågstrapp så måste ju dagen bli särdeles magisk och att skatter kan finnas i dagen och livet. Skatter man redan funnit som vackra vänskaper och vit snö som lyser upp morgonen men även skatter som ännu väntar på att bli funna av den som tar sig tid.

Ett snabbt möte kan vara en sån skatt. Igår var jag på en stor konferens med över 800 personer som deltog men får ett möte vis lunchbordet som blir det som inspirerar mest under dagen. En 17-årig kvinna som på eget initiativ har startat ett integrationsprojekt för nyanlända ungdomar som får träffa och umgås med svenska ungdomar. För alla behöver vänner, ha ett sammanhang ovh komma ut och göra något. Hon var 16 när hon bestämde sig för att göra något och själv gick ut och letade reda på ungdomar. Det korta mötet gav verkligen hopp och inspiration. Kommer minnas det länge. 

Jag är lilla My såklart..

... berättar jag för stjärnströsslaren när vi pratar om muminfigurerna.

Nej, du är mer som snusmumriken svarar han och beskriver sen varför. Jag måste medge att jag nog faktiskt inte har så mycket koll på hur snusmumriken är men när han berättar och jag senare läser om honom förstår jag vad han menar.

Snusmumriken beskrivs bland annat såhär: Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Han kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig nästan hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Han är samtidigt lugn, obekymrad och tycker om att fundera. Han sitter och reflekterar över sitt metspö vid vatten. Han kommer och går precis som han vill. Snusmumriken undersöker allt han påträffar med stor nyfikenhet och vänlighet. Han är en självständig person men han trivs i sällskap. På sina resor, då han helst vandrar ensam, får han se nya landskap och pröva sin fiskelycka. Snusmumriken tycker särskilt mycket om att vandra på natten, i synnerhet i månsken. När han kommer till ett nytt ställe frågar han aldrig vad det heter. Han njuter av själva resan dit.

Jag inser att stjärnströsslaren har banne mig rätt, jag är snusmumriken helt enkelt. Denna vinter är jag inte den som vandrar med min ryggsäck ut i världen men det dyker upp reseminnen från tidigare år i mitt facebookflöde som påminner om fantastiska resor och stunder.

För tre år sedan var jag på Hawaii i November och simmade med vilda delfiner och på en båttur togs denna bild. Jag har simmat totalt 6 gånger med delfiner ute till havs. Det är helt magiskt och var en livslång dröm som till sist gick i uppfyllelse när jag reste dit första gången. Lite visste jag då hur mycket Hawaii skulle fånga mitt hjärta och vad det skulle komma att betyda för mig. Det är en plats som är magisk och har sin egen energi. Vi hör ihop på något vis. Jag vet att dit kommer jag återvända.

Förra hösten hade jag tjänstledigt och studerade på distans, det var ett perfekt tillfälle att packa ryggsäcken för att besöka andra världar. Skimrande vackra Seychellerna blev första resmålet och det är nog är en av de vackraste platser jag har besökt. Ön Praslin med sina unika dubbelkokosnötter och sin värme både i klimat men framförallt hos människorna skapade härliga minnen i mig.

Stranden nedanför vår bungalow.

Efter Seychellerna var jag hemma en vecka innan ryggsäcken packades om för att besöka Varkala i Indien. Det var en resa som förändrade mig på många vis än jag kan förklara. I mötet med människorna, mig själv på flera plan, yogan och Indien skedde en transformation som jag fortfarande bär spår av.

Lite visste jag då att några av de gåvor jag köpte hem från Indien skulle hamna i stjärnströsslarens ägo. Lite visste jag att vi skulle tillbringat ett halvår tillsammans i November. När man har en stjärnströsslare vid sin sida tar äventyret en annan form. Men han har nog rätt, jag är en snusmumrik som behöver såväl äventyr som tid för reflektion. Just nu känns det som att träffa honom är nog ett av mitt livs största äventyr såhär långt, utan att man anar kan livet ta en oväntad riktning en vacker dag i maj.

Att ha sina kärlingar utspridda i Sverige..

.. gör att det alltid finns någon att besöka och njuta deras vardag på en plats som inte är min.

Förra två helger sen var jag i Ängelholm hos min vän fotografen och den här helgen besökte jag min bror och hans sambo i Örebro. Vilka vackra platser och mina underbarlingar som bjuder in till härligt helghäng gör att jag landar efter helgerna med ny energi och med nya vyer som kan skapa rum i mig. Det är ett vackert land vi bor i med många kontraster och jag njuter dem fullt ut. Jag är glad över att även om vägen till dem är längre än att jag kan ses över en kväll så är de nära i hjärtat.

I Ängelholm var det fortfarande höst med massvis av regn men även med så mycket färg från vackra träd. Det var ändå ljuset som präglade helgen, både de vi tände inomhus men även i den minneslund där de vilade under ett stort och vackert träd. Det är så vackert att besöka någon man känt nästan halva sitt liv, att sitta där och skratta tillsammans framför en film över en thekopp precis som vi gjorde när vi bodde grannar i Göteborg.

Att njuta mysiga fikor, gå längs med havet och känna att vissa helger är längre än andra, det är balsam och stjärnströssel för själen.

Löven och livet utan filter men med sin egna starka lyskraft.

Lycka är en stund i havets kant med två fina vänner.

Det är härligt att kunna resa mellan olika världar inom loppet av 10 dagar. Förra helgen när jag anlände till min bror med sambo och kliver in i deras nya lägenhet med högt i tak och vackert inredd skapas ännu en myshelg. Det är så fint att resa bort och bjudas på jättegod mat, många skratt, spela spel, titta på TV tillsammans och njuta promenader i såväl natur som staden.

Årets första glögg får tre äpplen av fem. 

Att resa bort och få luft under vingarna men samtidigt komma hem i mötet med de man känner så väl är bland det vackraste som finns i livet tycker jag. 

Stjärnefall över November land. .

... bäddar in staden i ett omfamnade tjockt täcke.

Snön faller utan vetskap om att bussar ställs in och bilköer står still. Den skapar kaos men också acceptans. Resan får ta den tid den tar och man får pulsa i stjärnesand.

En vän ringer från Arlanda, hon kan inte ta sig hem och jag får oväntad nattgäst. Min stjärnströsslare sitter i bilkö i 8 timmar utan att ens komma in till staden som behöver passeras för att komma hem. Klockan ett kommer han och sover hos mig för några timmar. Jag somnar gott när jag vet att båda är hemma hos mig och inte ute i den natt som fallit.

Snön faller och det känns fint att kunna öppna mitt hem och bjuda sovplats som så många andra. När jag vaknar och möter vinterns skönhet i torsdagens morgonstund önskar jag alla fann en varm plats att tillbringa natten på även om jag vet att det inte är så.