Att ha sina kärlingar utspridda i Sverige..

.. gör att det alltid finns någon att besöka och njuta deras vardag på en plats som inte är min.

Förra två helger sen var jag i Ängelholm hos min vän fotografen och den här helgen besökte jag min bror och hans sambo i Örebro. Vilka vackra platser och mina underbarlingar som bjuder in till härligt helghäng gör att jag landar efter helgerna med ny energi och med nya vyer som kan skapa rum i mig. Det är ett vackert land vi bor i med många kontraster och jag njuter dem fullt ut. Jag är glad över att även om vägen till dem är längre än att jag kan ses över en kväll så är de nära i hjärtat.

I Ängelholm var det fortfarande höst med massvis av regn men även med så mycket färg från vackra träd. Det var ändå ljuset som präglade helgen, både de vi tände inomhus men även i den minneslund där de vilade under ett stort och vackert träd. Det är så vackert att besöka någon man känt nästan halva sitt liv, att sitta där och skratta tillsammans framför en film över en thekopp precis som vi gjorde när vi bodde grannar i Göteborg.

Att njuta mysiga fikor, gå längs med havet och känna att vissa helger är längre än andra, det är balsam och stjärnströssel för själen.

Löven och livet utan filter men med sin egna starka lyskraft.

Lycka är en stund i havets kant med två fina vänner.

Det är härligt att kunna resa mellan olika världar inom loppet av 10 dagar. Förra helgen när jag anlände till min bror med sambo och kliver in i deras nya lägenhet med högt i tak och vackert inredd skapas ännu en myshelg. Det är så fint att resa bort och bjudas på jättegod mat, många skratt, spela spel, titta på TV tillsammans och njuta promenader i såväl natur som staden.

Årets första glögg får tre äpplen av fem. 

Att resa bort och få luft under vingarna men samtidigt komma hem i mötet med de man känner så väl är bland det vackraste som finns i livet tycker jag. 

När rastlöshet och inspiration återvänder..

... så inser jag att jag börjar bli frisk igen. Hostan är kvar men lusten är tillbaka.

Jag har varit sjuk och varit hemma från jobbet för första gången på 2,5 år. Då är det bara vila och återhämtning som gäller. Istället för att fira en drömskapande väns nya stig i livet får jag stanna hemma. Jag börjar leka med en app där jag med magi skapar en bild av mig som häxa. Dessa älskade häxor som fascinerat mig sedan jag var liten. I min värld är inte häxor något negativt utan man kan välja att använda sin magi och kraft till goda skapelser.

Häxkonster för praktiskt bruk av Malcolm Bird var en älsklingbok i min uppväxt, jag ritade häxor och ramade in och gav bort i julklapp. Jag fick mina morföräldrar att teckna häxor med mig. Så häxan som symbol är för mig en förebild, någon som går sin egen väg, skapar magi och läkning av egen kraft och med små medel men med kraftfull styrka. Som kan finna andra världar inom och utom sig själv och en häxa är nog särdeles äventyrlig.

I badet om morgonen läser jag boken "Big Magic" som handlar om skapandet och att leva i kreativitet med glittret av magi. Det glittrar till i mig och skapar nytt stjärnströssel som får virvla runt en stund och fånga det som fångas upp men som också kan leda till nya tankar, insikter och skapelser. Vi är alla magiska skapare.

I häxors tid kan man välja att plocka fram sin inre häxa. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad andra tycker om hennes val, hennes sätt att leva och hur hon värnar om visdom. Men i min värld delar häxor med sig i systerskap, medmänsklighet och väljer att göra världen till en bättre värld. För det kan man ju välja, vad sänder du ut, vad ger du och vart väljer du att lägga din fokus. Det innebär inte att man snubblar på kvasten ibland men en riktig häxa reser sig upp och vandrar vidare i den riktning hon önskar. 

“The world is full of magic things...

..patiently waiting for our senses to grow sharper.” (W.B Yeats)

På sätt och vis är vi alla magiker med unika trollformler där vi skapar vårt liv och vår vardag och vårt eget unika uttryckssätt. Det där med magi behöver inte vara så komplicerat utan allt vi skapar på ett eller annat plan är ju magi, något som springer ur en tanke som sedan tar form. Någon tycker om att laga mat, en annan njuter av att måla tavlor, någon skapar kraft genom att träna och en annan finner närvaron i dansen. Allt det är skapande. Om vi inte delar med oss av det som gör oss till de magiker vi är så växer den inte.

I magin är det inte prestationen som premieras utan det stjärnströssel som vi kan sprida till varandra genom att våga dela med oss när vi skapar magi. Såväl när vi är starka som när vi är svaga. Då bygger vi broar av regnbågar mellan oss. Det är så lätt att vilja visa upp det som är utan skavanker men alla regnbågar är vackra oavsett vilket landskap de spänner över. Om vi blir mer lyhörda som magiker och regnbågsskapare så tror jag vi lättare kan upptäcka när en dörr öppnas som vi vill kliva in i eller kanske när det är dags att snickra en egen dörr som leder någonstans där vi vill vara.

Regnet leker mot rutan när jag och en annan magiker sätter oss i fönstret på ett café. På det vackra intarsiamönstrade bordet mellan oss finns mönster som påminner mig om andra världar och i samtalet bjuder vi in varandra i våra inre rum. Min vän är sannerligen en magiker som skapar drömmar, texter, bilder och kloka tankar. Sådana stunder fyller mig med kraft, energi, inspiration och frid eftersom de får dagen och livet att glimma till. Vi delar några timmar och en mysig fika men framförallt möts vi i tankar, funderingar och frågor. Min vän har ett säreget sätt att se och reflektera över saker. Det är vackert tycker jag.

Tar du vara på den magi som livet bjuder? Skapar du egen magi? Just nu bjuder livet upp till magiska ögonblick, jag njuter dem medan de varar och hänförs över kraften och styrkan i det som är vardagligt och magiskt på en gång. Det är i uppmärksamheten, hänförelsen, lekfullheten och förmågan att våga tro på magi som den skapas och den kraften bär vi inom oss, vi är alla magiker. Det är bara att börja skapa.

Jag finner en stjärna i blommans mitt..

... så vacker där den vilar som en kronjuvel.

Jag tror det finns en stjärna inom oss alla, en som vilar där och glimmar till när vi minst anar. Vi är ju alla gjorda av stjärnstoft och därmed stjärnornas barnbarn. Det är inte att förglömma och därmed inte glömma att de vi möter är detsamma. Vi har alla vår unika lyskraft och det som är vår inre kärna som vi behöver våga visa och inta hamna i jämförandet med andra om hur vi borde vara eller agera.

Jag älskar de klara stjärnhimlarna man ser här om kvällen, de som man har en möjlighet att verkligen se stjärneglittret när det inte försvinner i stadens ljus som hemma i Stockholm. När fullmånen förra veckan lös upp vår väg hem och lade silverglitter på palmernas blad och över husens tak. Naturen som sprider sin skönhet som så ofta men det kan också vi människor göra. Sprida vårt ljust över andra oavsett om vi vet det eller inte. Jag brukar kalla det att stjärnströssla någon. På den här resan så möter jag många stjärnströsslare på min väg och jag märker att jag stjärnströsslar andra utan att veta det själv. Men vi behöver även stjärnströssla oss själva ibland och inte enbart andra. Att känna efter vad min inre stjärna behöver just här och just nu, kanske är det självmedkänsla, kanske vila, en långpromenad i naturen eller en dans som får dig att glittra. Du vet bäst själv eftersom du är stjärnan i ditt liv.

Det finns stjärnor och stjärnströssel..

... i så många former.

Som i en lila stjärnströsselboll som fick mig att glittra och le genom att bara stå i mitt vardagsrum och vara vacker. Tänk att stjärnor kan tändas i människors ögon, på våra egenmålade himlar och i våra hjärtan när vi följer våra drömmar.

Drömmar. Jag har många förverkligade drömmar bakom mig, några planerade och andra som föll som ett stilla vårregn och väckte frön till liv jag inte visste att jag hade planterat. Förra hösten började jag fundera över hur jag som har ett nomadhjärta helt plötsligt hade fastnat i en vardagslunk som var fantastisk på så många vis men samtidigt utan den frihet som är så viktig för mig.

Med världens bästa jobb så vill man inte direkt säga upp sig bara för att få en förändring men jag kände att egen utveckling och leva annorlunda för ett tag var något jag behövde. Att riva upp vardagens rutiner och inte behöva vara plats- och klockbunden utan mer fri var den dröm jag valde att förverkliga. Så jag har begärt tjänstledigt för distansstudier under höstterminen. Ännu vet jag inte vad jag kommer läsa men högst upp på ansökan så finns kreativt skrivande och under det kompletterande beteendevetarkurser till min redan befintliga examen.

Har du bestämt var du ska vara i höst frågar många? Nej och jag tycker bara att den tanken känns ljuvlig, att jag faktiskt inte måste utan att jag för första gången kan känna efter var jag vill vara. Att vara var i Sverige och världen jag vill, men jag måste inte planera in det nu. Det gör mig lugn och lycklig.

Jag lever ensam just nu och drömmen om en livsfrände att dela livet med finns hos mig men eftersom den drömmen ännu inte slagit in så är det upp till mig att göra det bästa av livet och då är det drömmen om ett friare liv och egen utveckling som tar plats på livets scen till hösten. Jag längtar dit men gläds åt att vara i nuet och känslan av en dröm som snart tar sin början. Det är så man tänder sin egen stjärnhimmel.

You are my shining star...

.. heter smycket som jag köpt till mig själv i födelsedagspresent från Mokkasin. Idag anländer det och det är magiskt och fyllt med stjärnströssel och upp till mig att fylla med hemligheter och drömmar. Det var en vän som fann det och sa att jag har hittat ett smycke som är som gjort för dig. Det kan man minst sagt säga och nu vilar det runt min hals.

Texten om smycket på Mokkasins hemsida är också alldeles, alldeles underbar. Såhär lyder den:

"Medaljonger är mina drömmars smycken. Har liksom alltid varit. Det är något med själva hemligheten där närmast hjärtat. Därför är jag helt enkelt lycklig att vi nu släpper just en medaljong. Och som om det inte vore nog med lyckligt så är jag helt kär i att vi lyckats fylla den också. Med de minsta och vackraste av hemlisar. När du skakar på medaljongen hörs ett litet ljud. Så mjukt att det är bara du som hör. Ljudet kommer från de små stjärnorna. Vad de betyder för dig är bara din egen hemlighet. Och varje gång du hör så minns du. "

Jag fyller inte bara medaljongen med hemligheter utan som en påminnelse om drömmar, stjärnströssel, vardagsmagi, vänner, äventyr och mod att gå sin egen väg.

Kära du!

.. idag skriver jag om dig skriver Frida Fortissima i en kommentar.

Jag går in och läser hos henne och blir glad, över att vi kan beröra varandras liv trots att vi aldrig mött och över snällord som hon stjärnströsslar över mig och andra bloggare. Det är den där beröringen genom ord, värme, diskussioner, vackra bilder och inspirerande tankar som gör bloggvärlden till den guldgruva den är. Där man finner frön som slår ut i vackra blommor i mitt hjärta eller i ordets skafferi. Där brevlådan fylls av konst för att varma Ann-Charlotte väljer att skicka ett konstverk med mitt favoritcitat utan förvarning. Bara sådär och bara helt fantastiskt. Livets lycka, livslycka och Livs lycka under ett blommigt önskeparaply.

Stjärnströsslare...

... blev ordet jag till sist valde att blogga om hos Frk Frida Fortissima när jag fick den fina frågan om jag ville gästblogga om mitt bästa ord.

Det var svårt att välja för en ordälskare som mig men nu blev det ordet stjärnströsslare eftersom det är bland det vackraste jag vet. Inlägget kan ni läsa HÄR.

En prickig låda...

... fylld med stjärnstoft och stjärnströssel får jag av en vän tillsammans med den fina texten att jag är en stjärna. En prickig magisk ask fylld av glädje bara genom att den kan öppnas och man kan känna på stjärnorna.

Jag blir andlös, rörd och berörd. Ännu mer över hennes tanke om mig och stjärnorna vilken jag behåller i hjärtat för mig själv.En ovärderlig gåva på så många vis och framförallt att hon vill ge den till mig. Nu kan jag stjärnströssla världen och mig själv lite mer när jag helst önskar. Lämna en stjärna på platser jag tycker om eller till personer som behöver lite stjärnor, klä mitt köksbord i stjärnströssel en grå tisdag och fylla på nya stjärnor när strösslet är slut. När ni har en grå dag och känner er grå, så påminn er själva om att ni är alla gjorda av stjärnstoft och är stjärnornas barnbarn.