En omväg som blir en genväg..

.. till det äkta jaget. Så beskrivs en övning vi får pröva på under coachkursen idag.

Trots att jag arbetat med professionell coaching i flera år och nu fortbildar mig ytterligare så förundras jag under dagen över coachingens styrka och kraft. Hur jag under en 10-minuters coaching helt plötsligt får en insikt som ställer ett problem (och hur jag ska förhålla mig till det) i ett helt annat ljus. Solklart när man väl fått insikten, osynligt dessförinnan.

Alla dessa härliga, modiga och mänskliga coacher som vågar utvecklas med mig. Där vi delar erfarenheter, hinder, "dikeskörningar", reflektioner och insikter. Hela gruppen växer och utvecklas i det. Jag bara älskar dessa dagar och de fyller mig verkligen med energi och ny kraft. Att coachingen är mitt element och det jag brinner för råder det ingen tvekan om. Jag älskar att vara en del av när människor inser saker, följer sina drömmar och vågar gå sin egen väg. När deras styrkor blir synliga även för de själva och de använder sitt mod för att förändra livet så gör det mig ödmjuk.

Jag älskar det kreativa i coachingen och aldrig veta var ett samtal ska ta mig. Att sedan dagligen få arbeta med detta i en grupp där det sällan används men som har så mycket resurser som finns att finna. Jag är sannerligen lyckligt lottad på det viset.

Efter en intensiv, inspirerande och utmanande dag möter jag en vän. Över varm choklad till tända ljus vid ett torg i gamla stan pratar vi om livet, våra drömmar och våra värderingar. Mitt framtidsjag har gett mig kloka råd under dagen så det är de som jag med tillit kommer att ta med mig in i livet och dit jag vill. Om jag glömmer det så har jag kloka vänner som kommer att påminna mig. Om inte annat så kan ett citat från Nalle Puh göra detsamma:

 Floder vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer dom fram.