Äntligen!
Men vilken intensiv dag, jag är fortfarande trött och omtumlad.
En morgon som startar med ett avsked, då min mammas japanska vän lämnar Sverige efter 6 månader. En chaithe med skummad mjölk och lussebulle på centralens café i lugn och ro tills min coachvän möter mig. Nervositet, spänning och prestationskrav gör att min coaching känns mer konstlad och stelare än vanligt men tillräckligt bra för att diplomet blev mitt. Ringen på min finger som ska påminna mig om mina blå backpackerbyxor och den coolare sidan av mig glöms bort. Mental träning har gett mig redskap och symboler (som jag glömmer bort att använda ibland men det är dags att göra det igen). Min mammas prickiga paket och ängladiplom som lyser upp hela den grå Decemberdagen.
Den självkritiska sidan hos mig dyker upp och jag säger STICK men ibland visar den sig igen. Vissa saker är fortfarande en pågående process. SUCK! Lunch på stan, besök på Vattumannen och fika på mysigt fik. Diplomeringscermoni med personlig feedback, skönt jubel och champagne så klart. Bubblande vin på Lydmars hotell och middag med kurskamrater på italiensk restaurang. Min mexikanska vän anländer och får nycklarna till min lägenhet. Runt 22 är jag hemma med mitt lilla diplom under armen. Trött men kan inte lägga mig, energin sprudlar och åker berg och dalbana i min kropp. Vad blir nästa steg nu? Vi får se.
Enligt mina magiska lärare och fantastiska kurskamrater så är det här positiva egenskaper hos mig:
Ambitiös
Orädd
Positiv
Glad
Kronjuvel
Övertygad känsla
Spontan
Livfull
Modig
Empatisk
Nyfiken
Kunnig
Klok
Strålande
Regnbåge
.. så det ska jag försöka ta med mig in i min coaching.
