Min mamma dansar med en av sina äldsta vänner..

.. och deras dansglädje fyller hela mig. Det är lördag och det är fest.

Min mammas önskan inför sin fest var att dansa med vänner och familj och det gör vi så att taket nästan lyfter till musik från nordiska rötter, tung blues och lekfull men stundtals vemodig romsk musik. Min bror, min mamma och min mammas man delar alla med sig av sin musikaliska förmåga och spelar under delar av kvällen.

Det är vänner från så många perioder av hennes liv, de som föddes ovan polcirkeln till de som flydde från fjärran land och de som finns i hennes vardag i det lilla samhälle i Dalarna som sedan länge är hennes hemort. Det sjungs till hennes ära och hon får lysande fjärilar lindade kring sin hals. Själv njuter jag en lektion schottis av någon som känt mig hela livet och som nyligen haft en svår tid. Jag minns när jag kunde rida på mammas väns axlar när han dansade gammeldans med mig och jag ville aldrig han skulle sluta. Kanske var det då kärleken till dansen föddes som jag sedan stundtals i livet glömt bort.

Vår gnistrande syskonskara som likt en regnbåge bjuder på olika fasetter i personlighet men som ändå håller samman i sol och regn njuter att träffa varandra.Vi står förundrande inför de cirka 70 personer som med så mycket kärlek och glädje firar vår Mamarina och undrar om vi kommer att ha lika många att bjuda in till våra 60-årsfester. Själv önskar jag att jag fortfarande njuter dansglädje och lekfullhet som min mamma visar livet den dag jag fyller 60. Hon är min absoluta förebild på så många vis. Den här kvällen sparar även jag i minnet för den visade mig så mycket av det som jag tycker är viktigt i livet.

Min musikaliske lillebror väver bluestoner och skapar musikmagi
tillsammans med andra duktiga musiker.

Mamarina...

... kallar sig en av de mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Det är min mamma och idag är det 60 år sedan hon föddes.

Hon är en av de största förebilder jag har och hennes värme och stöd har följt mig i hela livet. Hon har trott på mig i stunder då jag själv tvivlat. Hon sår frön i sin trädgård och i människors hjärtan som sedan slår ut i blom. I livet bygger hon broar och skapar dans, musik och sånglycka.

Grattis vackraste Mamarina som gav mig inte bara livet utan även förmågan att uppskatta det. Den gåvan bär jag med mig alla dagar.

Ett vykort väntar på mig...

... prytt med pedagogiska mammans handstil men de första orden som möter mig är inte hennes utan Tage Danielssons:

En droppe droppad i livets älv,
har ingen kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe,
hjälp till att hålla de andra oppe.

Så är det. I livet simmar jag vidare, ibland bär jag och ibland blir jag buren och ibland så hjälps vi åt att stötta varandra. Det är fint.


(bild: en av de vackraste kranar jag sett från ett café i Stockholm, ur det dricker jag gärna livets vatten).

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra goaste mamma.

Hoppas solen lyser över dig och växthuset och att du fått grävt i jorden för då mår du som bäst. Universum vore sannerligen inte detsamma utan dig och jag skulle inte ens finnas om det inte vore för dig. Det är magiskt. Ännu mer magiskt är det att få växa upp med en sådan som dig, fylld av fantasi, upptåg och överraskningar... och sen en del frisk luft och omtanke också. Då är det klart att man kan växa som människa, vilket vi alla syskon gjort men i varsin riktning.

Tack för din vidsynthet, nyfikenhet och goda vilja. Tack för att du alltid stöttat mig i mina val oavsett om det handlat om att färga håret blått och råsa (mindre lyckat och det är nog enda gången jag tvättat håret med såpa för att få ur det snabbare), flytta till Spanien trots att jag knappt varit utomlands och säga upp mig från jobbet. Med någon som tror på en så vågar man göra sina egna val och gå sina egna vägar. Det är jag dig oändligt tacksam för.

Det var nog inte alltid lätt att vara mamma till mig som var ganska vild och busig som liten, lite av den vilda babyn ibland så tack även för ditt tålamod. Tack så mycket för allt du lärt mig och fortfarande lär mig. Stort grattis på födelsedagen och ett fång solrosor skulle jag vilja sprida över din livsstig idag men det blir en trudelutt från en mycket älskad film som jag vet att även du tycker om.

Nu är jag internationellt diplomerad coach!

Äntligen!

Men vilken intensiv dag, jag är fortfarande trött och omtumlad.

En morgon som startar med ett avsked, då min mammas japanska vän lämnar Sverige efter 6 månader. En chaithe med skummad mjölk och lussebulle på centralens café i lugn och ro tills min coachvän möter mig. Nervositet, spänning och prestationskrav gör att min coaching känns mer konstlad och stelare än vanligt men tillräckligt bra för att diplomet blev mitt. Ringen på min finger som ska påminna mig om mina blå backpackerbyxor och den coolare sidan av mig glöms bort. Mental träning har gett mig redskap och symboler (som jag glömmer bort att använda ibland men det är dags att göra det igen). Min mammas prickiga paket och ängladiplom som lyser upp hela den grå Decemberdagen.


Den självkritiska sidan hos mig dyker upp och jag säger STICK men ibland visar den sig igen. Vissa saker är fortfarande en pågående process. SUCK! Lunch på stan, besök på Vattumannen och fika på mysigt fik. Diplomeringscermoni med personlig feedback, skönt jubel och champagne så klart. Bubblande vin på Lydmars hotell och middag med kurskamrater på italiensk restaurang. Min mexikanska vän anländer och får nycklarna till min lägenhet. Runt 22 är jag hemma med mitt lilla diplom under armen. Trött men kan inte lägga mig, energin sprudlar och åker berg och dalbana i min kropp. Vad blir nästa steg nu? Vi får se.


Enligt mina magiska lärare och fantastiska kurskamrater så är det här positiva egenskaper hos mig:

Ambitiös
Orädd
Positiv
Glad
Kronjuvel
Övertygad känsla
Spontan
Livfull
Modig
Empatisk
Nyfiken
Kunnig
Klok
Strålande
Regnbåge

.. så det ska jag försöka ta med mig in i min coaching.

Med sommar i hjärtat och ro i själen.

I skymningen vandrar jag över gruslagda slingrande vägar och blickar ut över sommarängar, knuttimrade röda hus och en spegelblank tjärn. Jag är hemma. Hemma hos min familj och i den by som ligger så nära min barndoms nejder. Det är vackert och annorlunda från min nuvarande vardag. Det känns lugnt, tryggt och vilsamt. Kontrasten jag såväl behöver emellanåt och alltid återvänder till.

Det här är ett av mina hem, som jag skrev i min presentation så är min hemkänsla något jag bär med mig och jag känner mig hemma på flera platser. Men här finns delar av min historia. Här har jag växt upp och levt under en stor del av mitt liv. Det är en plats jag tycker mycket om och där jag behöver tanka kraft ibland. Sedan återvänder jag till storstaden och njuter av allt den har att erbjuda. Men just nu är jag här och kan sova med öppet fönster där lugnet och stillheten vibrerar i tystnaden som ibland bryts av ljudet av en bil från vägarna som gömmer sig bortom åkermark.

Min byskola ligger några kilometer härifrån. Den nu är större än den var på min tid och de har asfalterat hela skolgården av någon märklig anledning.. på vår tid var det grus och gräs som gällde. Men staketet och uthusen är sig lika. Vissa saker förändras inte.

Ute i trädgården väntar hallon på att bli plockade och i vårt vackra växthus växer söta små tomater och i taket ringlar vinrankorna. Min mammas gröna fingrar sprider vardagsglädje såväl i trädgård som i goda måltider men även i alla vinklar och vrår i huset. Ett långt tag trodde jag att jag inte fått något av detta då jag kunde glömma att vattna kaktusar men idag så har jag överfulla fönster i mitt lilla hem i stadens utkant så jag har nog ärvt åtminstone ett grönt finger eller kanske två.

Nu är det dags att koka en kopp the, gå barfota över gräsmattan och sedan sätta mig med en bok i grönskans blommande trädgård. Kanske det blir ett dopp i byns tjärn eller så blir det ett dopp i naturens skönhet. Båda svalkar själen om dock på olika vis..