What do stars do?

They shine.
(Citat från favoritfilmen Stardust)

Shine är temat för inspirationskvällen som nätverket 4good anordnar. Om att skina/glänsa/stråla är tavlan som de målar så är mod ramen som omger de konstverk som föreläsarna målar upp. Jag och min vän diskuterar innan kvällens början om det är någon av föreläsarna vi har en viss förväntan på. Jag har ingen specifik favorit bland föreläsarna men gillar kvällens tema och tycker om att bli inspirerad och det är därför jag är där för att lyssna. Jag blir därför förundrad och tagen med storm av det som händer.

Fyra härliga personer som väljer att berätta sina livshistorier, blotta sig själva och stå upp för det som de tror på. Det budskap de vill dela med sig på temat Shine. Men jag tänker ändå att det underliggande temat är mod.

Gabriel Forss som med mot berättar om stunden på relingen när han var beredd att hoppa och de ögonbick som lett fram dit. Men även vägen därifrån. Han får hela publiken att dansa och sjunga. Magiskt och förundrande.Sigrid Báràny som berättar om modet att möta rädslan och våga släppa fram den snälla vinnarskallen. Om hur hon letade efter sin passion i livet och fann den. Katrin Sundberg (även känd som häxan surtant) får oss att skratta men jag finner även allvaret mellan skrattsalvorna. Älskar när känslor går in i varandra. Den föreläsare som överraskar mig absolut mest är Janique Svedberg, en av "New York fruarna". Jag som inte alls följer dessa slås av häpnad över hur sårbart och modigt hon berättar sin livshistoria.

Jag beundrar deras mod att berätta om svåra och personliga saker inför oss alla. Det är deras medmänsklighet, krumelurtankar och svar de finner som fångar mig. Människors livshistoria trollbinder mig ofta.Alla har vi en livshistoria att berätta, den här måndagskvällen blev det fyra härliga personer på en scen.

Ibland får jag frågan hur jag orkar arbeta med en sån tung målgrupp som jag gör. Mitt svar är att jag är noga att fylla på med det som ger mig kraft och luft under vingarna. Det kan vara fika med en god vän, en filmkväll med katten, dans eller om jag vill ha en extra stor dos så blir det ofta föreläsningar, utflykter eller resor. Den här kvällen kommer att stanna i mitt minne länge. En investering i mig själv, det jag tror på, nya tankar och inspiration som stjärnströsslar hela mig.

Skin alla ni fina stjärnor som besöker blogghimlen, likt alla stjärnor på himlen är ni alla unika och har en egen unik lyskraft. Ni bildar vackra stjärntecken och även när molnen skymmer sikten så är ni alla långt mer vackra och gnistrande än ni anar.

Tre skimrande timmar med Kay Pollack en tisdagskväll..

Kay möter oss när vi kliver in i Chinateaterns salong. Han tar i hand och hälsar oss välkomna personligen med ett varmt leende. Han är 72 och lyser som solen. Under 3 timmar så bjuder han på sig själv, får oss att reflektera men framförallt så blir jag inspirerad. Hans tankar stämmer så väl med mina men han uttrycker det på ett annat sätt.

Kay väcker frågor till liv som jag behöver fundera över och utmaningar jag behöver möta, man slutar aldrig utvecklas inser jagg. Själv startade han sin förändringsresa vid 48 års ålder och han bjuder på stunder ur den och mötet med sig själv. Hans böcker är fantastiska, hans sommarprogram likaså så jag känner igen det han berättar men att vara en del av hans föreläsning är något annat. För det är ju i mötet med andra som vi möter oss själva.

Min kalender kommer att innehålla reflektioner sprungna ur hans föreläsning för det som är bra vill man ju dela med sig av och skicka vidare likt stjärnstoft som man kan fånga om man önskar. Min vän K och min kattälskande vän delar min kväll och stjärnorna glittrar i snön när vi går hem. Jag är pigg trots den sena timmen och fylld av livets lycka. Jag avslutar med att ställa samma fråga till er som Kay ställde till oss: Finns en möjlighet att bli mer lycklig?

4 timmars föreläsning...

... med Joseph McClendon III avslutar måndagen.

Det är annorlunda, magiskt, härligt, inspirerande, lekfullt, roligt och med ett budskap jag tror på. Eftertanke, insikt, verktyg och inspiration tar jag med mig. 4 timmar som känns som en halvtimme och jag kommer att hålla koll på Raspberry Berets föreläsningar i framtiden. Jag har under kvällen fått massage, hoppat upp ur min stol av förväntan, haft ett arobicspass och fått ett erbjudande som nästan var för bra att säga nej till men tajmingen fungerade inte just nu. Kvällen kommer att resultera i flera blogginlägg men nu är det dags att krypa till sängs med ett leende på läpparna och en yes-känsla i hela magen. Livet blev lite mer skimrande och framtiden lite mer tydlig. För det gäller ju att veta var man vill på färden men framförallt ha kul och inte ge upp. Dagen får avslutas med kloka ord från Harry Martinson:

Mycket i livet måste vara lek för att levas.

Jag har sagt det förut...

och jag säger det igen. Om ni får chansen, gå och se Klas Hallberg.

Det gjorde jag ikväll och han är lika bra som vanligt. Jag har sett honom flera gånger och hans klokskap formaterat i ett humoristiskt format passar mig. Han påminner mig om saker jag redan vet men det ger mig inspiration. Det gäller ju att våga känna efter många gånger. Det var ju just det jag gjorde när jag sa upp mig och gick dit hjärtat ledde mig. Men jag behöver såna sköna lirare som Klas för att påminna mig om att ge mig hän i livet och att hångla mer som han brukar säga.. Vad menar han med att hångla mer? Kolla på nedanstående klipp så förstår ni.



En nästan full måne hänger på himlavalvet och lyser upp min väg hem efter en härlig dag. Nu tänker jag sova gott efter en inspirerande föreläsning med många skratt.. precis vad jag behöver lite då och då.