Längtans ask och den förfärliga längtans vånda...

... skriver Ann-Charlotte om på sitt alldeles egna vis efter att hon spunnit vidare i tanken efter att ha läst det HÄR inlägget hos mig.

Sånt älskar jag, när någon tar vid en tankekedja och bygger en ny som de gör till sin. Som en tankestafett utan början och utan slut. Det är så berikade att läsa andra ordkreatörers texter där reflektioner och tankar skapar nya vävar över bloggars himmel.

Idag pratade jag och en vän om att sitta i mitt klätterträd på Djurgården när våren kommer. Det längtar jag efter. Vad fyller dig med längtan just nu?

Detalj från målning av Dick Stenberg

Bland glada färgglada kuddar, goda bakverk och lekfulla möbler..

... glömmer vi regnet och den grå himlen för en stund och fylls av färg. Men samtidigt skapar den en utmärkt kuliss för en höstfika. Det är en perfekt bakgrund till ett samtal i närvaro.

För mig är samtal fyllda av substans, livsåskådning och tankar kring stora och små saker något som ger mig kraft, inspiration och påminnelse om vad som är viktigt för mig. Hon är en sån person som inspirerar mig genom att bara vara den hon är i sin äkthet. Någon jag möter helt utan mask trots att vi inte känt varandra länge, kanske för att acceptans och nyfikenhet är något vi båda delar.

Själv undrar jag vari min nästa utmaning ligger när det gäller min egna utveckling och vad som blir livets nästa steg. Det ska jag fundera över på Hawaii där tiden finns att se min vardag ur ett annat perspektiv och väva drömmar på en magisk plats.

När vi skiljs åt så är det fortfarande regnigt men när jag tar en promenad genom stadens regnvåta gator så glittrar stjärnströssel, längtan och lyckokänslor i mina fotspår.

Njut av utsikten..

.. när du flyger med framgångsvingarna säger härliga Livskrafter-Emma på sin föreläsning om livsglädje i vardagen.

Som gäst är jag inbjuden av vännen K att få delta i en coachträff i ett annat coachnätverk och Emma blir nog ganska förvånad när jag kliver in genom dörren. Emma och jag har lärt känna varandra genom bloggvärlden och med risk för att upprepa mig så är hon så oerhört genuin i sitt sätt att vara.

Hennes tro på livets goda och att vårda vår positiva trädgård fångar mig. Jag känner igen mig så i hennes sätt att tänka även om jag inte kunnat fånga det i ord på samma vis som hon gör på sitt alldeles underbara Emma-vis. Hon vill bryta jantelagen och få människor att bära sig själva med stolthet. Det vill jag med. Genom att vara i vårt ljus istället för att gömma oss i vår skugga tror jag den här världen blir vackrare.

Hon inspirerar sannerligen och jag tar med mig mina godbitar hem, jag har livsglädje i vardagen men man kan inte få för mycket av det utan jag vill sprida goda ringar på vattnet och fortsätta fylla mig med saker som ger mig kraft även slaskiga dagar. När Januari närmar sig sitt slut tittar jag på min årsburk och gläds åt alla färgglada lappar som vilar däri trots en del besvikelser längs med månadens stig.

Innan jag kryper till kojs plockar jag fram en blommig favoritklänning att inleda morgondagens arla stund med eftersom träning väntar innan jobbet. En klänning fylld av livets blommor i alla de färger jag älskar som påminner mig om Pippiprinsessan som glömts bort lite på sistone. Närvarande tillit vill jag fylla livet med och plocka de blommor som växer i livets dikeskant.

What do stars do?

They shine.
(Citat från favoritfilmen Stardust)

Shine är temat för inspirationskvällen som nätverket 4good anordnar. Om att skina/glänsa/stråla är tavlan som de målar så är mod ramen som omger de konstverk som föreläsarna målar upp. Jag och min vän diskuterar innan kvällens början om det är någon av föreläsarna vi har en viss förväntan på. Jag har ingen specifik favorit bland föreläsarna men gillar kvällens tema och tycker om att bli inspirerad och det är därför jag är där för att lyssna. Jag blir därför förundrad och tagen med storm av det som händer.

Fyra härliga personer som väljer att berätta sina livshistorier, blotta sig själva och stå upp för det som de tror på. Det budskap de vill dela med sig på temat Shine. Men jag tänker ändå att det underliggande temat är mod.

Gabriel Forss som med mot berättar om stunden på relingen när han var beredd att hoppa och de ögonbick som lett fram dit. Men även vägen därifrån. Han får hela publiken att dansa och sjunga. Magiskt och förundrande.Sigrid Báràny som berättar om modet att möta rädslan och våga släppa fram den snälla vinnarskallen. Om hur hon letade efter sin passion i livet och fann den. Katrin Sundberg (även känd som häxan surtant) får oss att skratta men jag finner även allvaret mellan skrattsalvorna. Älskar när känslor går in i varandra. Den föreläsare som överraskar mig absolut mest är Janique Svedberg, en av "New York fruarna". Jag som inte alls följer dessa slås av häpnad över hur sårbart och modigt hon berättar sin livshistoria.

Jag beundrar deras mod att berätta om svåra och personliga saker inför oss alla. Det är deras medmänsklighet, krumelurtankar och svar de finner som fångar mig. Människors livshistoria trollbinder mig ofta.Alla har vi en livshistoria att berätta, den här måndagskvällen blev det fyra härliga personer på en scen.

Ibland får jag frågan hur jag orkar arbeta med en sån tung målgrupp som jag gör. Mitt svar är att jag är noga att fylla på med det som ger mig kraft och luft under vingarna. Det kan vara fika med en god vän, en filmkväll med katten, dans eller om jag vill ha en extra stor dos så blir det ofta föreläsningar, utflykter eller resor. Den här kvällen kommer att stanna i mitt minne länge. En investering i mig själv, det jag tror på, nya tankar och inspiration som stjärnströsslar hela mig.

Skin alla ni fina stjärnor som besöker blogghimlen, likt alla stjärnor på himlen är ni alla unika och har en egen unik lyskraft. Ni bildar vackra stjärntecken och även när molnen skymmer sikten så är ni alla långt mer vackra och gnistrande än ni anar.

I lövens regn ringlar dimmans stråk..

... som en höstens smekning mot kinden.

Det är söndag och jag dricker luften i djupa andetag där jag vandrar genom staden och ser lyktors sken leka i dess mörka vatten mellan öarna som bildar huvudstaden. Jag tänker på bloggvärlden och vad den betytt för mig.

Innan jag klev in i bloggvärlden för 4,5 år sedan hade jag ingen aning om vilka möten, människoöden och inspiratörer som skulle kliva in och faktiskt förändra mitt liv. Jag har funnit nya vänner, blivit uppmuntrad i mitt skrivande, hittat tankar hos andra som slår an en ton hos mig och gör mitt liv rikare.

En av de finaste jordänglar som jag nog inte skulle mött om vi inte hittade varandra på bloggens stjärnhimmel är inspiratören Emma Karlsson (med bloggen Livskrafter). På klingande dalmål, nära till skratt och allvar så är hon en person som stör stjärnströssel över de hon möter. När det blev klart att hon skulle ge ut en bok så visste jag att den ville jag läsa. Det har jag gjort och sen gett vidare några till inspiratörer i min närhet. Boken heter: Du behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbar. En Må bra bok i Jantelagsland.

Boken fångar mig, får mig att tänka och bekräftar saker jag tror på. Självklart talar vissa texter mer till mig men alla har något att säga. Dessutom vet jag hur genuin Emma är angående det hon skriver. Hon är här för att förändra världen och det är stort. I boken finner jag även en bekant dikt, den står nämligen på en tavla jag köpte av henne för ett tag sedan. Jag blev förälskad såväl i texten som i bilden. Om ni vill läsa den i sin helhet kan ni göra det i det HÄR inlägget. Om ni vill köpa boken finns mer information HÄR.

Jag rekommenderar denna bok varmt och tänker att det är inte säkert den nått min hand om det inte vore för att jag en dag tänkte att det var dags att hitta tillbaka till skrivandet och börja lyssna på mina egna tankar. Inte hade jag en aning om att det skulle finnas andra som ville läsa det jag hade att skriva.

Himlataket välver sig över Svedmyraskogen och snart tar natten vid. Jag kryper till sängs på en bädd av tacksamhet och tänker att man vet aldrig vad som väntar när man gör någonting nytt, ibland är det något alldeles underbart som leder livet in på nya vackra vägar.

Förenas i frågan...

.. istället för att käbbla om svaret uppmanar Klas Hallberg.

Klas är en av mina absoluta favoritföreläsare och inspiratörer, både för att han väcker nya tankar och bekräftar andra som jag redan tänkt. Igår hade jag turen att få lyssna på en av hans testföreställningar som han höll i inför sina föreläsningar i april. Jag vann biljetten och blev jublande glad när jag fick veta det.

Konsten att med underfundighet, klokhet, skratt, seriositet och hjärta få fram sitt budskap tilltalar mig. Det är därför jag tycker om att lyssna till Klas och för att han verkligen HAR ett budskap. I mitt block landade många tankar, än har alla inte landat i mig.

Att inspireras och utmanas tankemässigt är så viktigt för mig. Att påminnas om det jag tror på eller ta ställning för mina egna värderingar gör mina konturer tydligare. Det får mig att må bra. Föreläsningen och skrattet som bubblade i mig under stora delar fyllde mig med energi. Ibland fastnar vi verkligen i käbblandet om svaren trots att våra svar kan vara olika, att diskutera frågorna och lyssna på någon annans svar och tankar kan ju vara långt så mycket intressantare.

Några timmars föreläsning kommer att ge långt mycket mer energi och inspiration än jag kan beskriva här. Tack för det!

Om du har byggt luftslott,

behöver ditt arbete inte vara förgäves.
Det är ju i luften de hör hemma!
Bygg nu grunden under dem.

(Henry David Thoreau)

Ibland bygger jag luftslott, ibland flyttar jag in i dem. I fantasin väcks tanken, i verkligheten lösningen. Innanför ramen finns förutsättningarna, men det är upp till dig hur du betraktar dem eller om du vill titta utanför ramen. Ramen byts ut ibland, konstverket också. Men vi målar alla i livet och dagen. I livets palett uppstår nya färger och motiv.

Mina luftslott och Pippihus som byggs i tanken behöver inspiration, lugn, intryck, vila för att kunna växa. Idag  har en promenad över söders höjder där historiska miljöer ligger vägg i vägg med nya byggnader skapat rum för mina drömmar. Vi hamnar i ett prunkande koloniområde där blomprakten slår emot oss och små stugor lockar till nyfikenhet. Ett vackert staffli med en ram som fångar naturen och enkel skönhet finner mig i en trädgård.

När tankar, visshet, insikter har landat i mig kan jag bygga grunden till det som jag vill ha i mitt liv. Jag kan måla tavlan i tanken för att sedan hitta den i verkligheten och jag leker med orden tills de spelar över tangentbordet och når just dig.

Naturens skönhet är vacker oavsett årstid, så är även våra luftslott. Ta ett första steg idag för att bygga grunden om så bara i tanken så är du ett steg närmare din dröm. Måla din dröm i färger och hitta dina egna vindlande vägar genom livet. Lita på att de leder dig rätt.

Jesus sa ändå rätt feta saker

.. säger Dogge Doggelito och hela publiken skrattar.

Det är inspirationskväll på temat "all you need is love" och 4 good arrangerar. Det bjuds på goodiebags sprängfyllda med bra saker, rosa mousserande vin och massor av klokheter. Arga snickaren pratar om tydlighet i relationer och att förstå skillnader. Anna Benson om sin bok  "C" där hon skriver om sitt livs kärlek som hon mötte i en dubbelt så gammal kvinna när hon minst anade det. Babben Larsson skulle varit där men blir ersatt av Malin Berghagen som pratar om självkänsla och självförtroende (återkommer till det i ett annat inlägg).

Ikväll är det dock Dogge som öppnar mitt hjärta när han talar om kärlek, energier, sorg, gudstro, livet och musiken. Med humor, värme, underfundighet och djup delar han med sig av det han tror på. Dogge fortsätter sin tanke kring feta saker som Jesus sagt med att säga:

Himmelriket finns inom dig. För mig handlar det om att vi ska hitta oss själva. Vissa hittar det på en gång och en del kan leva ett helt liv och det händer ingenting. Vissa hittar det efter halva livet. Men det är inget yttre, det finns inom oss.


Dogge ber inte, istället säger han tack Gud när bra saker (och ibland även när mindre bra saker) händer honom. Det där tror ju jag på, att säga tack för allt det fina. Att leva i tacksamhet. Vi delar även fler tankar kring livet. Han pratar om energier och liknar den vid vinden. Energin är som vinden, man känner den även om man inte kan se den. Han väljer att omge sig med människor som ger honom kraft, styrka och det han behöver.Vi behöver olika energier menar Dogge. Känn efter!

Fina Dogge. Min vän som pratat om att hon velat lyssna på honom får mig att inse vad hon menar. Jag kommer att hålla utkik efter en längre föreläsning med honom. Jag vill höra mer. Kärleken då?

Kärlek är vår största och mest komplicerade känsla. Ta fram känslor, var där, visa dem. Var ärlig och säg vad du känner. Kärlek kan sätta griller i huvudet. Men fjärilarna är goda! 

(Dogge)

Fjärilarna är sannerligen goda. Tänker vila efter en kväll fylld av inspiration, kärlek och värme. Fjärilarna vaknar nog snart, det är ju ändå vår.

En Pippi-prickig kylväska fylld med godsaker fick vi också. Den får följa ut på picknick den kommande sommaren.
Jag, fjärilarna och pippiväskan på äventyr. Känns som en bra kombination.

"Erfarenheter är inte det man gått igenom..

.. utan det är vad man gör av det man går igenom" säger Masoud i programmet Mot alla odds.

Det är klokt sagt tycker jag. Programmet har gått till mitt hjärta och jag har sett alla avsnitten(finns att se på svt-play). Jag har inspirerats, berörts och imponerats. Människors kraft och mod (med eller utan funktionshinder) kommer aldrig att sluta inspirera mig.

Mot alla odds är ingen tävling, det handlar om utmaningar, samarbete och livet. Ledare för expeditionen är Natasha Illum Berg som är den enda kvinnliga professionella jägaren i Tanzania. Hennes sommarprogram från 2010 är ett av mina absoluta favoritprogram. Om du vill lyssna så hittar du det HÄR. Hon är också en inspiratör som går sina egna vägar. I det sista programmet säger hon:

Det mesta av vår styrka för att uppnå våra drömmar finns i huvudet. 

Hade inte kunnat sagt det bättre själv.

Bob Hansson.

Underbara, underfundiga, mänskliga, kloka och härliga Bob Hansson.

Poesikväll i Gröndals kyrka stod det i informationen. Inspirationskväll med insikt i vindlande föreläsningsform skulle jag snarare beskriva resultatet. Jag har sett Bob live en gång tidigare och då liksom nu kliver jag ut och är glad, fundersam och inspirerad. Han sätter ord på saker och genom skratt lockar till insikt. Han vågar vara sårbar och samtidigt sticka ut.

Föreställningen var gratis men den innehöll stor rikedom och var på sitt sätt ovärderlig. Min vän och jag skrattar och myser ikapp. I allvaret föds skrattet och i skrattet vilar allvaret. Det är skickligt. Jag borde gå på föreläsning oftare med personer som inspirerar mig för det är balsam för själen.

Utanför väntar löv och vindar att virvla i, jag vill virvla med dem och inse att de stora miraklerna går oss förbi om vi inte uppmärksammar dem. De små miraklerna finns om vi väljer att se dem. Min vän bär livets mirakel inom sig, det är stort.

Jag tror på livet, kärleken och härligheten. Jag tror inte på perfekta människor utan mänskliga människor och medmänsklighet. Jag tror på att våga vara både liten och stor. Jag tror på lekfullhet och visdom. Jag vill fortsätta tro, fortsätta hoppas på allt gott och fortsätta upptäcka härligheter.

Jonas Gardell i trafikplats Glädjen.

Det är:
... särdeles magiskt.

... alldeles underbart.

... går rakt in i hjärtat

.. och det är dessutom alldeles gratis.

Tack Jonas och tack parkteatern.

Jag finner knappt orden men känslorna och upplevelsen stannar. Om ni har en chans att se den, gå och gör det. Jag skrattar, gråter och blir hänförd, trollbunden och gripen. Allt på samma gång.

Eller för att citera Jonas själv gällande trafikplats Glädjen:

När man kör bil passerar man då och då trafikplatser. Det vet man för varje trafikplats markeras med en stor skylt.
Trafikplats står det och så ett namn.
Och så åker man förbi.
Jag vet inte vad en trafikplats är.
Förutom en skylt som kungör att här är den.
Trafikplatsen.

Vad gör man på en trafikplats.
Händer det något där?
Finns det någon som säger: "Åh, här är en trafikplats. Här stannar vi! Och myser lite."
På väg mot Arlanda ligger en trafikplats som heter Glädjen.

Trafikplats Glädjen.
Det tycker jag är fint.
Det finns bara ett problem.
Jag kan inte hitta avfarten.

/Jonas Gardell.

Påskledighet, sol, egentid och energipåfyllning...

... och allt i en härlig röra under en enda helg.

Det var precis vad jag behövde. Jag har ett behov av att reflektera, socialisera, göra saker jag tycker om med människor jag tycker om men samtidigt bara vara. Så i helgen har jag gjort allt det, jag har suttit på en klippa vid årstaviken och läst men även dansat mig svettig i lindy hop virvlar på Chicago. Jag har tagit långpromenader, gått på bio, haft picknick, hälsat på syster och sovit gott om natten. Det låter mycket men kändes vilsamt.

Men det blev inga ägg i påsk och inte så mycket godis men däremot påskliljor i stora tuvor som leker på nyvakna gräsmattor och i backar där tuvorna kikar fram efter en lång vinter. Ibland när livets hjul snurrat lite för snabbt så vill jag bara lägga mig på rygg och titta på molnen eller sova till ljudet av vatten som slår in mot strand. Just nu gör jag det på mitt eget vis och på det vis som passar mig bäst.

36 deltagare från 18 europeiska länder..

... kommer imorgon kväll att mötas i Strasbourg för att under de kommande 6 dagarna arbeta med hur vi kan minska utanförskapet för unga i Europa. Två av deltagarna är från Sverige och jag är en av dem.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att få delta i ett sådant sammanhang och få träffa ungdomar och socialarbetare från en mängd länder. Ukraina, Bulgarien, Vitryssland, Armenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Grekland, United Kingdom, Italien är några av länderna som är representerade.

Jag älskar att resa, jag älskar att möta människor och få inblick i nya kulturer. Jag älskar mitt arbete med att få unga att hitta sina egna resurser, drömmar och lösningar och sin väg att bli delaktiga i samhället. Alla dessa bitar läggs nu ihop i ett skimrande pussel som det ska bli spännande att se vilken bild som framträder och vilka erfarenheter jag tar med mig hem om en liten vecka. Men här och nu njuter jag av att äventyret väntar runt hörnet och att jag imorgon somnar i en annan del av Europa. Det finns alltid mer att upptäcka inom och utom oss och jag älskar att vara en del av det.

Tre skimrande timmar med Kay Pollack en tisdagskväll..

Kay möter oss när vi kliver in i Chinateaterns salong. Han tar i hand och hälsar oss välkomna personligen med ett varmt leende. Han är 72 och lyser som solen. Under 3 timmar så bjuder han på sig själv, får oss att reflektera men framförallt så blir jag inspirerad. Hans tankar stämmer så väl med mina men han uttrycker det på ett annat sätt.

Kay väcker frågor till liv som jag behöver fundera över och utmaningar jag behöver möta, man slutar aldrig utvecklas inser jagg. Själv startade han sin förändringsresa vid 48 års ålder och han bjuder på stunder ur den och mötet med sig själv. Hans böcker är fantastiska, hans sommarprogram likaså så jag känner igen det han berättar men att vara en del av hans föreläsning är något annat. För det är ju i mötet med andra som vi möter oss själva.

Min kalender kommer att innehålla reflektioner sprungna ur hans föreläsning för det som är bra vill man ju dela med sig av och skicka vidare likt stjärnstoft som man kan fånga om man önskar. Min vän K och min kattälskande vän delar min kväll och stjärnorna glittrar i snön när vi går hem. Jag är pigg trots den sena timmen och fylld av livets lycka. Jag avslutar med att ställa samma fråga till er som Kay ställde till oss: Finns en möjlighet att bli mer lycklig?

4 timmars föreläsning...

... med Joseph McClendon III avslutar måndagen.

Det är annorlunda, magiskt, härligt, inspirerande, lekfullt, roligt och med ett budskap jag tror på. Eftertanke, insikt, verktyg och inspiration tar jag med mig. 4 timmar som känns som en halvtimme och jag kommer att hålla koll på Raspberry Berets föreläsningar i framtiden. Jag har under kvällen fått massage, hoppat upp ur min stol av förväntan, haft ett arobicspass och fått ett erbjudande som nästan var för bra att säga nej till men tajmingen fungerade inte just nu. Kvällen kommer att resultera i flera blogginlägg men nu är det dags att krypa till sängs med ett leende på läpparna och en yes-känsla i hela magen. Livet blev lite mer skimrande och framtiden lite mer tydlig. För det gäller ju att veta var man vill på färden men framförallt ha kul och inte ge upp. Dagen får avslutas med kloka ord från Harry Martinson:

Mycket i livet måste vara lek för att levas.

Tre och en halv timme....

.. varar långfikan på Kupolen i Borlänge då jag för första gången träffar fantastiska Di (från bloggen Di Queen) och fantastiska Emma (från bloggen Livskrafter) i verkliga livet. Jag hade kunnat sitta där länge till men även ett möte tar slut.

Ett möte mellan 3 kvinnor vars livsstigar kanske aldrig mötts om det inte varit för att vi alla nångång valde att börja blogga. Deras bloggar skulle jag beskriva som fulla av värme, kreativitet, livsvisdom, att våga gå sin egen väg, anta livets utmaningar och lära av erfarenheterna. Det är precis det intryck de ger mig i verkliga livet också. Inspirerad och glad känner jag mig när vi skiljs åt. Jag känner mig också oerhört tacksam som får träffa så härliga människor, det är verkligen en bonus från bloggvärlden.

Med mig hem har jag pedagogiska mammans vinst som Emma målat. Min mamma blir så glad över sin fina änglatavla. Å tänk så rätt hon har den där härliga ängeln, hennes ord får sammanfatta dagen:

Ibland kan för mycket av det goda vara alldeles lagom.

(bilden lånad från Livskrafter, klicka på den så kommer du till hennes blogg)

Inspiration...

.. får känneteckna den här veckan så här långt.

När det blir mycket intryck behöver jag chilla lite för att balansera upp allt det spännande. Att därför sätta sig i Cafe Mineurs soffor i Gamla stan i eftermiddag och bara vara är balsam för själen. Att sedan vandra genom stan till Gärdet med all tid i världen gör att tankar faller på plats.

Att bli inspirerad är en av de saker som ger mig mest kraft, livslust och energi. I måndags var jag på kvällsföreläsning med retorikkonsulten Elaine Bergqvist som talade om mångfald och härskartekniker. Verkligen en kanonföreläsning med mycket tänkvärt och matnyttigt. Nu vill jag läsa hennes bok också.

Igår var det utbildning på dagen och en träning som min gamla mentorcoach håller i. Sedan fika på Kungsholmen med en nyfunnen vän. Tankar om kärlek, livet, erfarenheter och att våga stå upp för sig själv avhandlades.

Nu väntar lediga dagar med chill, vänner, äventyr och eventuellt ett spännande möte. Inspirationen fortsätter med andra ord.

Vad inspirerar er?

Jag har sagt det förut...

och jag säger det igen. Om ni får chansen, gå och se Klas Hallberg.

Det gjorde jag ikväll och han är lika bra som vanligt. Jag har sett honom flera gånger och hans klokskap formaterat i ett humoristiskt format passar mig. Han påminner mig om saker jag redan vet men det ger mig inspiration. Det gäller ju att våga känna efter många gånger. Det var ju just det jag gjorde när jag sa upp mig och gick dit hjärtat ledde mig. Men jag behöver såna sköna lirare som Klas för att påminna mig om att ge mig hän i livet och att hångla mer som han brukar säga.. Vad menar han med att hångla mer? Kolla på nedanstående klipp så förstår ni.



En nästan full måne hänger på himlavalvet och lyser upp min väg hem efter en härlig dag. Nu tänker jag sova gott efter en inspirerande föreläsning med många skratt.. precis vad jag behöver lite då och då.

Följ dina drömmar

Det var en mörk, regnig oktoberkväll 2002 och platsen var JFK-flygplatsen utanför New York. Jag hade just avverkat min första destination på min jorden-runt-resa. En resa som jag drömt om långt innan den blev verklighet.

Regnet slog mot de stora glasrutorna.. det fanns inte mycket att göra och jag hade några dollar kvar som jag tänkte spendera i en liten kiosk som var den enda butiken som jag minns det i den terminalen. Och där hittade jag det här kortet som följt mig sedan dess. Det följde mig under den resan och har även följt mig på andra resor som inspiration. Idag hänger det på mitt kylskåp som en påminnelse och jag läser det med jämna mellanrum.

För mig är det viktigt att hitta inspiration och påminnas såväl i vardagen som på resande fot om det som är viktigt från mig. Jag är en drömmare på många plan (precis som Anna påminde mig om när hon gjorde mitt smycke). För mig är det viktigt att drömma, ha drömmar och förverkliga dem du kan och texten i kortet sammanfattar det i ord på ett sätt som jag inte tror jag kan. Så från mig till er, här kommer hela texten.

Don't Ever Let Anything Stand in the Way of Your Dreams

Catch the star that holds your destiny
the one that forever twinkles
within your heart.
Take advantage of precious opportunities
while they still sparkle before you.
Always believe that your ultimate goal
is attainable as long as you
commit yourself to it...

Though barrier may sometimes
stand in the way of your dreams
remember that your destiny is hiding behind them.
Accept the fact that not everyone
is going to approve of the choices that you make
but have faith in your judgment.
Catch the star that twinkles in your heart
and it will lead you to your destiny's pat.
Follow that pathway and uncover the
sweet sunrises that await you.
Take pride in your accomplishments
as they are steppingstones to your dreams.
Understand that you may make mistakes
but don't let them discourage you.
Value your capabilities and talents
for they are what make you truly unique.

The greatest gifts in life are not purchased
but aquired through hard work
and determination.
Find the star that twinkles in your heart
for you are capable of making
your brightest dreams come true.
Give your hopes everything you've got
and you will catch the star
that holds your destiny.

(Shannon M. Lester)