I hans blick..

... ser jag först igenkänning som sen övergår i förvåning. 

Jag skulle tro att han ser detsamma i mitt ansikte. På en promenad på söders gator där jag sällan går på morgonen passerar jag ett hotell och där möts vi bara för några sekunder i en kram innan han hastar vidare till ett jobbmöte. Ett ovanligt möte som inte hade skett om inte jag råkat hinna med en tunnelbana tidigare och därmed bestämt mig för att promenera istället för att ta bussen. Ett "sliding-doors" ögonblick där vi färdas ett halvt liv för en sekund. 

Han var en av mina första kärlekar och jag har inte sett honom på över 15 år. Han bor kvar i den stad i Dalarna han är uppvuxen i men vistas mycket på resande fot via sitt jobb så att vi skulle mötas här och nu är oväntat. Hans dalmål är bredare än jag mindes, han har gråa inslag i sitt skägg och sitt hår men är sig i övrigt väldigt lik. Kärleken är försvunnen sen länge men jag minns honom och våra år med värme. 

För en stund krymper min värld och jag inser att man har aldrig nån aning om vad som väntar runt hörnet. 

Det är som om någon drar i små osynliga trådar..

.. och synkroniciteterna radar upp sig.

Svaren som finner mig, en lösryckt mening när jag byter kanal som fångar något jag pratat med en livsglädjare om. Islandsfakta samma dag som jag av en slump möter en bekant som snart reser dit och bott där vilket jag inte visste. Det är självklart den selektiva varseblivningen som hjälper till men ibland så kommer svar i min väg på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig.

Ibland vet vi inte svaren innan vi ställt frågan tydligt. Ibland gör svaret att vi ställer frågan. Det är svårt i stunden att avgöra vad som är rätt och fel. Det talas mycket om att fatta det rätta beslutet (inte minst jag brukar fundera mycket så jag fattar rätt beslut) men ibland kan ett beslut som verkar fel på ytan bli det rätta till sist. Ibland leder fler vägar till magiska platser och det är svårt att veta innan vart ett beslut ska ta en.

Solvarma kramar

.. står det på det vackra kortet som jag vann i en utlottning hos Vildaella.

Med solvarma kramar omfamnas jag av mina vänner och min familj under veckan. Men värmen kommer från deras bröst och varma personligheter och inte bara från den vackra solens skimrande strålar.

Planerade möten och oplanerade sammanträffanden har präglat livsstigen senaste veckan.

En själssyster som jag möter i stadsvimlet för shopping, samtal, tapas och promenad. Grillkväll hemma hos min vän K på en plats där solen alltid lyser och stjärnorna tindrar i ögonen på hennes son. Vaniljvodka med sprite till välkomstdrink och handplockade småländska blåbär med solvarma hallon till efterrätt. Livets enkelhet är också livets storhet.

Oväntade möten när man minst anar det gör att jag påminns om att Stockholm inte alltid är så stort som man tror.

Det första mötet under veckan blir med min nygifta syster med man och världens finaste systerdotter Alma som intar frukost på café som jag och skärmflygaren passerar. Ett spontanmöte som leder till färskpressad apelsinjuice, philadelphiaspår på armen efter lilla almas underbara hand och lattespill på klänningskant tack vare min något mycket större och klumpigare hand.

Ett annat möte på en tunnelbana i rusningstrafik mellan medborgarplatsen och skanstull. Plötsligt möter min blick någon vars livsstig jag följt under en period då hon valde att förändra och slå in på nya okända vägar och bryta mönster hon levt med över ett halvt liv. Att få arbeta med människors förändringsprocesser gör mig sannerligen lyckligt lottad.

Hon berättar strålande att hon kommit in på sin drömutbildning (med 1200 sökande) och att hon om några veckor flyttar från Sverige. Jag gläds med henne i hela hjärtat. Hon hittade tillbaka till sina drömmar och förändrade hela sitt liv. Det gör mig full av respekt, vördnad och ödmjukhet. Det krävs mycket mod och kraft för att förändra sitt liv så totalt. En solvarm kram och ett lycka till och en tacksam tanke att jag skulle kliva på just det tåget och den vagnen. Livet är sannerligen magiskt många gånger.

Med solen i mitt hjärta så låter jag mig omfamnas av livet, mina vänner och all den värme som svept in över Stockholm men med vetskapen om att det är inte bara solens strålar som värmer.