Veckans skimrande solstrålar....

... har letat sig in bland höstlöv och kullersten.

Veckan som gått har haft många härliga livssolstrålar där jag samlat kraft men ingen blogginspiration och då får bloggen vara. Men jag vill minnas de här solstrålarna som gör livet mer färgsprakande så här kommer en fragmentarisk och omkastad sammanställning över dessa ögonblick:

* En mysig promenad på Kungsholmen med en vän som jag träffade för ganska strax ett år sedan och som är guld värd. Hon har kloka tankar och ett varmt hjärta.

* Vardagslyx med ansiktsbehandling hos världens bästa Christel.

* Alla dessa fantastiskt vackra löv som dansar runt mina fötter.

* Tre solrosor utdelade till kattvakt, middagsvärdinna och världens sötaste ettåriga systerdotter.

* Fika med en vän som jag inte träffat på flera år då vi bor i olika städer. Men vi har känt varandra sen -96 då vi läste spanska i Göteborg. Supermysig fika på mysigt café.

* Jag återgick till världens roligaste jobb efter sköna semesterdagar.

* 1-årskalas med världens goaste cheesecake hos lilla Alma. Mysigt att möta familjemedlemmar och systers trevliga vänner och söta katten Nemi.

* Hade tv-maraton med en av mina favoritserier pushing daisies. Älskar den serien helt enkelt, den gör mig varm i hjärtat.

* Ett sms från en vän som fick mig att bli tårögd och le ett leende som var bredare än Luleälven. Vad det handlade om? Jo, det här!

* Ashes and snow filmen på dvd

* Uttrycket "att vandra på månstrålar" som jag tar med mig från kloka Johburs inlägg.

* Att glädjas med en vän som ska på en spännande anställningsintervju.

* Rödvinskväll med smink med sköna tjejer.

* Ett fint brev från min mormor.

* Morgonpromenader genom denna vackra huvudstad. Har bytt ut min 25-min promenad mot en 45-minuters på morgonen nu när resvägen är annorlunda. Men trots att jag är en morgontrött person så vill jag inte byta ut det för allt i världen.

* Kickboxning som avslutning på veckan.

* Brevskrivning och mysfika på en handelsträdgård i höstsol ett kort stenkast från där jag en magisk dag i somras träffade min syster. Vid min sida har jag den fantastiska överraskningspresenten från Lady thirty, nämligen en höstlik retroväska från Orkanlia.

Jag vandrar vidare bland solstrålar, höstlöv, stormar och nyckfulla vindar på livets väg. Jag kan bara ta ett steg i taget men jag kan göra det i den takt jag önskar.

Du är som en solros..

.. säger en vän till mig och den komplimangen stannar i hjärtat och där är den kvar. Det är bland det finaste någon sagt till mig.

Idag möter jag den här solrosen i Tallkrogen där den står i solen och skiner upp på min väg hem. Nattfrost eller inte, den anpassar sig inte efter begränsande uppfattningar utan sprider sin skönhet och livsglädje omkring sig.

Nyss har jag funderat över döden då jag passerat Skogskyrkogården, nu påminns jag om livet i form av en solros i solen. Till Skogskyrkogården strömmar människor för att tända ljus och hedra de som inte finns bland oss. Jag väljer att hedra dem i hjärtat och i tanken med en solros.

Solrosen är till alla de fäder som lämnat jordelivet de gågna året. Jag tänker på andra föräldrar som inte finns kvar här hos oss men fortfarande betyder något för oss. Mina vänner och familjemedlemmar saknar er men i minnet lever ni.

Jag tänker på min gammelfarfar som med två händer byggde upp en affärsverksamhet och valde att se möjligheterna istället för omöjligheterna. Jag tänker på min gammelfarmor som bakade drömmar som smälte i munnen, än idag älskar jag småkakor och när jag tar en kopp the i hennes 50-tals servis så finns hon där. Jag tänker på min gammelmormor och minns hur hon bjöd på GB nougatglass och skapade med sina händer. Jag minns min bonusfarmor och hennes fantastiska apelsinsaft och underfundiga humor som hon spred till oss alla. Minns min morbror som lät mig peka på vad jag önskade mig i julklapp och det blev den stora fina leoparden som jag ännu har kvar. Jag minns den levnadsglada mamman som Alma fått sitt namn efter. Jag minns den humoristiska I-B som fick mig att upptäcka hello kitty som jag fortfarande är barnsligt förtjust i. Jag tänker på en vän jag lärde känna under min jorden runt resa och som älskade livet men som förlorade det. Det finns fler som finns i mina tankar men idag var det ni. Ni finns med mig och vissa av er kanske till och med vakar över mig. Min kärlek till er lever kvar i mitt hjärta och ni finns med mig i tanken då och då.

När jag besökte Turkiet och bodde hos en turkisk familj i 10 dagar 1995 så tog de med mig till deras gamla huvudstad Edirne. På väg dit så passerade vi en solrosodling, jag kommer aldrig att glömma den synen, solrosor hela vägen till horisonten oavsett vilken riktning man vände sig. Så oerhört vackert. Att jag inte bad dem stanna så att jag fick ta ett kort kan jag än idag inte förstå men minnet har jag kvar.

Så denna stolta, vackra, glada solros som blommade denna kalla "Alla helgons dag" är till de som inte finns hos oss men som fortfarande är med oss.

Tack för att jag fått lära känna er!