lördag 5 oktober 2013

De våta kullerstenarna..

.. skimrar i gatlyktornas ljus i Gamla stans gränder.

Det är vackert, som ett stilla foto eller en scen ur en film. Jag sitter inomhus vid ett knarrande träbord och dricker varmt the och samtalar med en vän. Det är en stillsam stund och en höstlik sådan. Stundtals så faller regnet över höstkvällen i Oktober. En sån där kväll jag kan längta efter året om. Där tiden står still och löv sveps runt mina fötter på väg hem efter ett samtal med någon som bär livets mirakel.

Mina sinnen blir så närvarande, jag känner de stilla dropparna mot min hud då jag väljer att inte använda paraplyet. I gatlyktans sken så ser jag regndropparna glittrande hänga i granens barr likt ett glittrande band av kristaller som någon hängt där. När regnvattnet rinner ner i gatubrunnen så hör jag ljudet av dess färd bland löven som samlats. Det är en vacker kväll.

I oktober plockar jag  höstens bukett med vackra morgnar, vackra skiftande färger, doften av höst som pryds av blåa himlar varvade med regntunga skyar. Frost som pryder fallna löv och vassen som växte i somras. Svenska äpplen, satsumas plockade på annan plats och smörstekt svamp från svenska skogar ger höstens smaker. Det är så vackert och njutbart att jag ibland inte ens vet hur jag ska ta in det utan jag bara tar ett steg i taget och sen ett steg till och njuter singlande löv bland färger från livets palett.



14 kommentarer:

  1. Tänk om man inte hade förmåga att ta in det som är vackert, att inte kunna se det. Så fattigt det skulle bli, tänker jag ibland. Fattigt och knapert för mina sinnen. Och för hela mig. Tack för dina fina rader :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då vore man verkligen fattig.. vilken fin liknelse.
      Kramar

      Radera
  2. Du skriver så vackert att det lyser om dina texter!
    Njuter som alltid av dina ord...
    Kram M.E

    SvaraRadera
  3. Vackert och höstens färger susade igenom din text! Sluta aldrig skriva snälla!
    Kramar
    Ann-Charlotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack finaste du <3 Jag slutade faktiskt skriva under många år men är glad att jag började igen :)
      Kramar

      Radera
  4. Vackert skrivet. Är nyfiken på blomman, vet du kanske namn på det?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Jag har ingen aning, de sålde dem på ett torg. Tyckte de var läckra..
      Kramar

      Radera
  5. Bara ryser och njuter av det här inlägget. Kan riktigt känna in närvaron och styrkan i intrycken där du sitter vid bordet med tekoppen i händerna. Det är något viss med regnet, hur det smattrar mot rutan och gör världen alldeles blank. Sinnena skärps. Allt stannar upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var en himla fin komplimang Linn.. men det är ju så det är, sinnen skärps och allt stannar upp.
      Kramar från Liv

      Radera
  6. Men kära Liv min vackra vän. Av alla fina inlägg du skrivit på ditt alldeles målande poetiska sätt är nog ändå detta det vackraste. SÅ har jag förvisso säkert tänkt förut när jag varit här och läst. men dessa rader landade så enormt skönt i mitt inre just idag för idag spelar en sorgsen ton i mitt inre och jag behövde läsa dessa rader. De gjorde mig gott
    TACK från hjärtat och kram kära du
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack finaste vännen.. vad skönt att de fann en plats i dig när du behövde dem som bäst. Varm kram i sorgsenheten
      Liv

      Radera
  7. Önskar att jag hade fått varit med :) Både på fikat och promenaden. Du beskriver så målande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det önskar jag med, vi får ta en fika när du är här.
      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen