 |
| Veras trädklättrarpremiär för några år sedan |
.... då måste vi ju klättra i träd!
Det är klart vi ska! Sen klättrar vi i träd och skrattar tillsammans. Det är samma träd som vi klättrade i hennes allra första gång hon tog sig upp i trädet. Bildbeviset för detta tillfälle ser ni ovan.
Jag blir så glad över att bli förknippad med sådant som betyder nåt för mig. Att Vera tänker på trädklättring och att regn är något man dansar i. Viktigt på riktigt saker som jag gärna sprider vidare. Jag har inga egna barn och då är det fint att få dela det med andra.
Vi delar en trädklättrarstund och myser i trädets mitt. Vera klättrar vant och tar sig fram, ibland behövs en hjälpande hand men det kan vi ju alla behöva. Livet i ett träd och med en vän i sin sida, för det visste ni väl? Vänskap har ingen ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen