... när andan faller på? Det är därför jag alltid har såpbubblor i min handväska.
Jag finner ofta det vackra i det enkla. I uppskattning kan vi skapa stunder som gör gott i oss. Om man låter sig hänföras av det enkla så finner man många njutningsfulla stunder. Det behöver inte vara svårare än så. Det kan få vara enkelt.
Du verkar ha så lätt att njuta och vara nöjd, det är sant men det är också ett val. Jag väljer tacksamhet, att förändra det jag kan och att lära mig om livet på denna spännande resa. Det innebär inte att jag för den del kan undvika att bli stressad, frustrerad, irriterad eller känna att saker skaver. För mig är det att vara människa. Men man kan inte arbeta med personlig utveckling hos andra utan att arbeta med sig själv. Inte för att jag ska lära andra att tänka som jag men för att se att om jag vill att människor ska våga och finna sina svar behöver jag ha tränat på det själv. Annars blir det bara tomma ord.
Jag vill inte bygga livet på illusion och något som är till för andra. Jag vill hellre klättra upp för knöliga branter, vada i kallt vatten och klättra i vackra träd för att komma dit jag vill. Där kan jag sitta och blicka ut över vyer jag inte annars skulle sett. Livet har tagit mig till många spännande platser och med vackra människor. Ingen har sagt att livsresan alltid kommer vara lätt men för mig kommer den alltid vara rätt. Livet är och jag vill vara med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen