...finner jag Snusmumriken spelandes på sin egen melodi i tunnelbanan mitt på en blommande äng.
När jag och stjärnströsslaren nyss mötts så pratade vi om att den som jag påminner mest om bland muminfigurerna är just Snusmumriken. Det stämmer helt klart har jag insett och jag blir glad när jag ser honom där på tunnelbanan trots att någon försökt pilla bort klistermärket. Helt oberörd av de som kliver av och på fortsätter han spela och om man stannar upp i sitt inre kanske man till och med kan höra hans melodi.
Jag är barnsligt förtjust i den typen av ögonblick, att helt plötsligt upptäcka att han står där och filurar precis när jag ska kliva av mitt tunnelbanetåg. Som en liten påminnelse om frihet, att stanna upp i blomsterängar och att bara vara i spelandet. Bakom honom vilar havet redo att seglas på och där det varje morgon gryr en ny dag. I gryningsdimman dansar älvorna och daggen lägger sig att vila bland bladen och i blommors hjärtan.
Jag finner några textrader om Snusmumriken som jag tycker fångar så mycket, Tove Jansson kan verkligen fånga skönhet i några rader:
Det är en kväll för sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv. Den där melodin hade han haft under hatten många dagar men inte riktigt vågat plocka fram än. Den måste få… växa till sig och bli en så glad övertygelse att bara han rörde vid munharmonikan hoppade alla toner in på sina rätta platser. Om han tog fram den för tidigt kunde det hända att de satte sig på tvären och bara gav honom en halvbra sång, eller så kunde han tappa lusten och aldrig mer få tag i dem på det rätta sättet. Melodier är allvarliga saker, i synnerhet om de ska vara både glada och vemodiga. Men i kväll kände sig Snusmumriken säker på sin visa. Den fanns, den var så gott som färdig – och den skulle bli bättre än någon han nånsin hade gjort.
När jag läser den högt för Stjärnströsslaren ler han och säger, ni är så lika. Byt ut visa och melodi mot text så handlar den om dig och ditt skrivande istället. Det har han rätt i och det är vackert.
Det är en symbol som är solen över snusmumriken någon rivit bort. Det var en nazistisk symbol.
SvaraRaderaJag stod själv och tittade på samma klistermärke fast hel och försöker ta reda på vad symbolen som var istället för solen stod för. Det var så jag kom in här.