... genom att skriva gamla vykort" säger Bob Hansson.
Det är sant, vem vill skriva alla vykort från semestern man var på förra året. De ögonblicken är förbi och inte lika roliga att skriva om nu som när de uppstod. Vad han menar är att om man planerat sin bok och story för mycket i detalj vilket har varit roligt och kreativt så blir man ju en sekreterare som sedan ska nedteckna den istället för att bara skriva på och se vart berättelsen tar vägen.
Jag gillar verkligen det synsättet eftersom en av de orsaker jag aldrig börjar skriva på en bok är för att det där planerande långa sättet nog inte passar mig, utan snarare att bara se var man hamnar. Lite som när jag backpackat jorden runt, några av de vackraste platserna och spännande mötena inte var inplanerade i resrutten utan bara dök upp i ens väg. Man kan ju ha en idé om vart man ska men om man stakar ut rutten med för tajt tidsmarginal kanske man missar den verkliga resan.
Metoden vi får lära oss passar mig, den innebär att om du skriver 2 timmar per dag kan du ha klart ett råmanus till en bok på 3-5 veckor, det låter magiskt men sant. Genom att skriva snabbt och ha roligt under tiden så växer berättelsen fram och sedan kan du välja vad du gör med den när du är klar. Det är inte så att jag tagit tjänstledigt och ägnat 2 år på att skriva den. Min prestationssida fastnar så lätt när jag ska skriva i hur jag ska göra det, vad ska det egentligen handla om och vem ska vilja läsa. Istället för att öppna dörren för kreativiteten och se vad som händer. Idag började jag på en bok men imorgon kan jag börja på en ny om jag vill. Jag har hittat en teknik som kommer leda mig rätt.
Det är sant, vem vill skriva alla vykort från semestern man var på förra året. De ögonblicken är förbi och inte lika roliga att skriva om nu som när de uppstod. Vad han menar är att om man planerat sin bok och story för mycket i detalj vilket har varit roligt och kreativt så blir man ju en sekreterare som sedan ska nedteckna den istället för att bara skriva på och se vart berättelsen tar vägen.
Jag gillar verkligen det synsättet eftersom en av de orsaker jag aldrig börjar skriva på en bok är för att det där planerande långa sättet nog inte passar mig, utan snarare att bara se var man hamnar. Lite som när jag backpackat jorden runt, några av de vackraste platserna och spännande mötena inte var inplanerade i resrutten utan bara dök upp i ens väg. Man kan ju ha en idé om vart man ska men om man stakar ut rutten med för tajt tidsmarginal kanske man missar den verkliga resan.
Metoden vi får lära oss passar mig, den innebär att om du skriver 2 timmar per dag kan du ha klart ett råmanus till en bok på 3-5 veckor, det låter magiskt men sant. Genom att skriva snabbt och ha roligt under tiden så växer berättelsen fram och sedan kan du välja vad du gör med den när du är klar. Det är inte så att jag tagit tjänstledigt och ägnat 2 år på att skriva den. Min prestationssida fastnar så lätt när jag ska skriva i hur jag ska göra det, vad ska det egentligen handla om och vem ska vilja läsa. Istället för att öppna dörren för kreativiteten och se vad som händer. Idag började jag på en bok men imorgon kan jag börja på en ny om jag vill. Jag har hittat en teknik som kommer leda mig rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen