.. reser sig Fjällnäs och blickar ner över Gällivare. När jag var liten tyckte jag att det såg ut som ett slott (och det kallas även det) men det byggdes som ett pensionat år 1882 och har nyligen återöppnat som hotell. Det är vackert i sin snickarglädje och får mig att drömma om det där pippihuset som jag vill bo i en vacker dag.Jag har i många år drömt om ett sekelskifteshus med minst ett torn. I tornet ska jag sitta och dricka mitt thé, läsa böcker och titta på stjärnorna, jag tror min själ skulle vara lycklig då. Det gäller att hålla drömmen levande även om sådana hus i Stockholmstrakten kostar en ganska stor slant. Men alla mina vänner tycker ett sånt hus passar mig. Å vem vet kanske bor det en liten Pippi inom mig som kikar fram ibland och gör precis som hon vill och inte bryr sig i konventioner och vad man borde. Hon är en ganska skön böna i mina ögon. För man ska ju göra det man tror på och tro på det man gör.
