Jag samlar ord, leker med ord, tappar ord och hittar nya. Jag älskar ordspråk, tvetydigheter och när någon skriver riktigt bra så att jag någonstans tappar andan. Jag gillar när ord smeker fram en berättelse. Romantikern i mig har lättare för sagor, skirt skrivna meningar men ordälskaren fascineras även av motsatsen. Kontrasterna i livet är det som gör det extra levande. Som en krispig höstmorgon fylld av sol som värmer.
Skrivna ord vinner kraft när de blir lästa. Människor växer när de blir sedda (antingen av sig själva eller någon annan som ser med acceptans). I tidningen LevaPS blir ordens kraft tydlig när de utlyser en tävling där du ska skriva en novell i sex ord. Det skapar kreativitet, utrymme och begränsning samtidigt. Jag ska leka lite med mina först innan jag lämnar ett bidrag.
Det dyker upp meningar och ord i min stad tillsammans med utmärkta kram-platser och annat spännande. Jag ser och ler. Plockar fram kameran och stannar upp, vet att dagen efter kan det vara borta. Jag vet inte vem som sprider det men jag blir glad och läser dem om och om igen.
Blickar upp mot stjärnhimlen från rymdskeppet jorden och är glad över att jag är just här just nu.
