Visar inlägg med etikett ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ord. Visa alla inlägg

torsdag 2 januari 2014

Jag finner en bild från sommaren..



.. taget utanför den älskade Drömkåken.

Tittar på bilden och tänker att sådär är det ju ibland i livet. Man står i ett vägskäl och måste fundera över vart man vill gå och vad man behöver. Kanske behöver man mer lekfullhet, möjligheten att finna något nygammalt, man behöver parkera sig nånstans och stå stilla eller kanske ta hand om primära behov innan man fattar något enda beslut. Eller så behöver man nåt gott, eller ett samtal med en vän eller bara lyssna på sina egna tankar över en varm kopp the.

Ibland är det i vägskälet man fastnar och glömmer att många gånger kan man bara vända tillbaka om valet inte känns rätt, men ibland kanske man behöver stanna ett tag i vägskälet innan man vandrar i en riktning. Själv tycker jag om att ha intentioner hängande över livet, som ett paraply eller en kuliss som jag försöker ha med mig in i min vardag. Därför blir jag överförtjust när jag firar nyår hos min vän K och alla gästerna ska välja ett ord att bära med sig in i 2014. Jag valde kärlek, vad hade du valt?



söndag 27 januari 2013

Var varsam med dig själv..

... avslutar jag ett mail till någon som jag önskar är just det.

Hur ofta är vi varsamma med oss själva när vi behöver det? Jag slarvar med det ibland i alla fall. Att behandla mig själv med varsamhet och tolerans vissa dagar när det kanske är just det jag behöver.

Varsamhet. Vilket vackert ord när jag tänker efter. Jag är ju en ordnjutare som med lekfullhet jonglerar ord och meningar. Mina ledord för året är kärlek, mod och tillit. Men man kan ju också kombinera dem och skapa kärleksmod, tillitskärlek, tillitsmod eller tillitskärlek. Fylla nyorden med sin egen kraft och betydelse och se vilka dörrar som öppnas.

Idag önskar jag er de ord ni behöver med er på världen, kanske är det kraft, energi, lekfullhet, eftertänksamhet eller varsamhet? Innerst inne vet ni vad ni behöver och vad som leder er rätt.




söndag 25 december 2011

Önskerubrik: Om du fick välja ett ord att ha stående nånstans hemma, vilket skulle det vara då?

Undrade Anita när jag bad om önskerubriker

Oj, vad jag har funderat på det där. Jag gjorde tolkningen bokstavlig det vill säga att jag bara får välja ETT ord. Det här har verkligen snurrat hos mig och jag har funderat, värderat och filosoferat. För det finns många ord jag tycker om men om man får välja ett så måste man ju också tänka på nackdelen med ordet och om det kan omfattas i ett annat ord.

TACKSAMHET var ett av de ord jag har tänkt mest på. Tacksamhet har förändrat mitt liv och är något jag dagligen använder oavsett om det är under tuffa perioder eller bra perioder. Att lyfta blicken och känna tacksamhet mot små saker och stora saker förändrar dagen. Det är skillnad om man njuter av att andas in den friska luften eller om man fokuserar på kylan. Det handlar i min värld många gånger om hur jag tolkar och betraktar något. Så tacksamhet var ett av de ord jag övervägde men om det var det enda ordet så är jag inte säker på att jag skulle välja det.

Tacksamhet är bland det finaste jag vet men det kan ju också missbrukas och göra så att man inte tänker efter vad man vill ha. Om jag enbart hade varit tacksam över att jag hade ett fast jobb med bra lön även om jag inte längre trivdes hade jag aldrig vågat säga upp mig och det är ju bland det bästa jag gjort. Om man är tacksam över att någon vill ha en kanske man inte får den man vill ha i en kärleksrelation. TACKSAMHET är fantastiskt men jag tror på att ibland ifrågasätta eller sträva efter något annat.

Ett annat ord var GLÄDJE. En av mina absoluta favoriter är Kay Pollack och hans budskap i boken "Att välja glädje". Han vill att vi ska ställa oss frågan, kan jag välja glädje nu? Och ibland kanske det bara handlar om att glädjen är att man lever eller att man har tak över huvudet. Men jag tror att om jag valt GLÄDJE så hade det kunnat ses som ett tecken att jag inte tror sorgen har en plats i våra liv och att man alltid ska gå omkring med ett klämkäckt (och då stundtals stelt) leende på läpparna och inte våga sörja i de stunder det behövs.

Jag tror nämligen i stunder av sorg att det inte finns någon annan väg än rakt igenom den. Om man inte vet hur det är att vara ledsen kan det vara svårt att uppskatta den himlastormande glädjen. Men visst kan det finnas ett stråk av glädje i sorgen. Man kan vara glad över den tid man fick tillsammans, eller att man fått haft  jobbet under den tid det varade eller att den tiden varit så fin att man sörjer när den är över. Att sörja är ju någonstans en reaktion på att man har haft det bra, att man vågat drömma, att man älskat någon väldigt mycket eller att man önskat att det varit annorlunda.

SKÖNHET är ett annat ord jag tycker om. Skönheten i det som vi möter, som en klarblå himmel, en annan människa som ler och en nyutslagen blomma eller en vacker solnedgång. Men ordet skönhet har missbrukats i min mening och har ofta en klang av ideal. I mitt liv finns det mycket som jag tycker är vackert som kanske ingen annan benämner som det, men jag tror att om jag valde ordet skönhet så är det lätt att det tolkas fel. Jag möter mycket vackert i min väg och jag uppskattar skönheten i en stjärnhimmel, en vackert gjord latte och i ett hantverk men jag tycker inte om att vi värderar skönhet i ideal som alla ska skriva under.

NATUREN är också ett av de vackraste ord jag vet. Att vara i naturen, lyssna på naturen, hitta mönster i naturen och bara insupa naturen är verkligen balsam för själen. Det finns något där som gör att många av oss känner frid, samlar energi och kraft. Man ser sin litenhet och storhet i naturens famn upplever jag. Jag kommer närmare mig själv i mötet med naturen. Men jag älskar också staden, dess puls, kullerstensgator och där naturen möter staden så enbart naturen blir inte heller ordet jag skulle välja. Jag gillar kontrasterna men med naturen ständigt närvarande.

Men ordet blir nog KÄRLEK för det är nog ett av de vackraste orden jag vet. Då tänker jag kärlek som ett mycket större begrepp än bara den mellan två människor. KÄRLEK som något som kan omfamna hela livet och allt som kommer i din väg om du vill och väljer. I min värld kan kärlek omfatta alla de andra orden som jag funderat kring, det handlar om hur man ser det. Kärleken till livet, familjen, din älskade, det du gör, den glädje du känner, nuet, det du har, naturen, skönheten du betraktar och allt det du är tacksam för. Kärleken finns överallt. Man kan ju också då och då ställa sig frågan: Kan jag välja kärlek nu?

Så, om jag fick välja ett enda ord att smycka mitt hem med skulle det bli KÄRLEK, det är som ett himlavalv där stjärnorna tacksamhet, glädje, skönhet och natur lyser klart och i samklang med varandra. Vilket ord väljer du?




torsdag 24 november 2011

Jag smyckar mig i ord...

.. från kreativa Elisa Day (har även lånat bilden därifrån). Jag tror på saker med hela mitt hjärta och jag älskar det här armbandet.

Jag är en ordbrukare som älskar ord. Sprider dem omkring mig, inreder lägenheten med dem, leker med dem, smakar på dem och kan inte låta bli att läsa dem och ta dem till mitt hjärta om de passar där.

Nu vill jag be er om era ord, eller snarare en rubrik till ett inlägg jag skriver (en ide jag lånat från Min plats i solen). Det känns som en bra utmaning och som inlägg som kanske inte kommit till annars.

Så till er härliga läsare, skriv en rubrik och jag skriver inlägget och publicerar på min blogg. Ordet är ert och jag gör det sen till mitt.

torsdag 15 september 2011

Ordletare, ordläsare, ordsmakare, ordälskare...

... alla dessa är beteckningar på mig.

Jag samlar ord, leker med ord, tappar ord och hittar nya. Jag älskar ordspråk, tvetydigheter och när någon skriver riktigt bra så att jag någonstans tappar andan. Jag gillar när ord smeker fram en berättelse. Romantikern i mig har lättare för sagor, skirt skrivna meningar men ordälskaren fascineras även av motsatsen. Kontrasterna i livet är det som gör det extra levande. Som en krispig höstmorgon fylld av sol som värmer.

Skrivna ord vinner kraft när de blir lästa. Människor växer när de blir sedda (antingen av sig själva eller någon annan som ser med acceptans). I tidningen LevaPS blir ordens kraft tydlig när de utlyser en tävling där du ska  skriva en novell i sex ord.  Det skapar kreativitet, utrymme och begränsning samtidigt. Jag ska leka lite med mina först innan jag  lämnar ett bidrag.

Det dyker upp meningar och ord i min stad tillsammans med utmärkta kram-platser och annat spännande. Jag ser och ler. Plockar fram kameran och stannar upp, vet att dagen efter kan det vara borta. Jag vet inte vem som sprider det men jag blir glad och läser dem om och om igen.

Blickar upp mot stjärnhimlen från rymdskeppet jorden och är glad över att jag är just här just nu.

söndag 21 juni 2009

Säg till dig själv...

Jag är fin
Jag är smart
Jag är vacker
Jag är underbar
Jag är fantastisk
Jag är generös


Borde inte såna här snälla ord möta oss på fler platser än Frölunda torg?

Tror att om alla startade dagen med att säga detta till sig själva så skulle vi bli snällare mot oss själva och mot varandra, framförallt om man la till: Jag är hjälpsam. Jag beter mig mot andra som jag vill att de ska bete sig mot mig.

Vad tror ni?

lördag 18 april 2009

Stå för det du gör...

.. eller gör nånting annat säger min kreativa syster till mig och tar en till klunk thé.

Hon är klok min lillasyster yster. I nästa andetag berättar hon att hon gjort tre viktiga språkliga och tankemässiga förändringar. Får jag blogga om det frågar jag henne. Jo, det får du. Nog hörs det att hon bott i Norrland ett tag nu eftersom jo ligger närmare än ja.

Men vilka 3 förändringar har hon gjort tänker ni nu? Hon har valt att byta ut uttrycken "jag måste", "jag borde" och "jag ska" på följande vis:

Jag måste => Jag vill
Jag borde => Jag tänker
Jag ska => Jag behöver

Det gör en oerhörd skillnad i både hur det känns och låter om jag tänker att jag vill gå upp nu istället för att jag måste. Måste är liksom inget roligt. Jag behöver skriva det där brevet motsvarar ett behov och inte något som blivit ålagt mig att göra. Jag tänker ringa den personen motiverar en handling istället för ett borde som är passivt. Så jag ska nog göra som min lillasyster och rensa lite i vokabuläret då och då. Det kommer att göra en skillnad. Sen att tänka på om jag står för det jag gör.

Lilla syster yster har återvänt hem men jag är glad över hennes besök och som vanligt lämnar hon spår i mitt liv. Ibland i form av en sjal, en ny frisyr, en hjälpande hand och andra skatter. Men den här gången så är spåren efter henne ett par kloka ord.


måndag 23 mars 2009

Det finns vackra ord...

... som gör att jag inte kan låta bli att säga dem om och om igen.. rabarberknopp, liljekonvalj, frihet, snöfall, regnbåge, vintergatan, stjärnöga, midnattssol osv.

Sen finns det ord som väcker minnen till liv:
  • Växtfärgat garn (jag och pedagogiska mamman vid dalälvens strand med garn som hänger på tork från grenarna, den doften och synen glömmer jag aldrig)
  • Inlines (min 14 år yngre bror talar om för mig att jag inte får vara rädd för att ramla när jag åker, vi är på en parkering i Göteborg)
  • Palt (mormor och jag som lagar tillsammans, tror att jag kunde fylla dem med fläsk innan jag knappt lärt mig gå)
  • Drömmar (som pulveriseras i munnen när man äter dom, min gammelfarmor Signe bakade dem och när jag äter småkakor minns jag ofta hennes kakor och hör hennes röst)
  • Travhäst (travbana vid morfars sida, jag blir alltid lika förvånad när jag inser att inte alla kan läsa ett travprogram)
  • Nougatglass (som gömde sig i kylen hos gammelmormor Thuli och jag kan fortfarande känna smaken även om den inte säljs längre)
  • Kastanjer (rostades i elden och sedan spelade syster, mammas man, jag och mamma plump i flera timmar)
  • Fotboll (min mellanbror i sin Barcelonadräkt han fick av mig när han fyllde10 år)
  • Konstnärsjäl(min syster, helt fantastiskt begåvad)
  • Midsommar (Dalarna i sin mest magiska skrud)
  • Varm choklad (skärmflygaren och jag på en strand i Sandhamn)
Har ni några ord som ni vill dela med er av?

Jag är nog en riktig ordbrukare och en hopplös nostalgiker inser jag när jag läser det jag skrivit. Min kärlek till det skrivna ordet är ändlös, hoppfull och evig. Likt skönheten i naturen. Dit längtar jag nu. Jag vill sitta på en klippa i skärgården och blicka ut över havet. Bara vara bland elementen och andas in sjöluften, men fram tills dess så badar jag i färgprakten av tulpaner i storstadsdjungeln.