För första gången så är jag med fullt ut på det viset, men vad gör man inte när en så härlig person som Emma med Livskrafter bloggen frågar om man vill intervjuas som inspiratör?
Jag blev jätteglad men samtidigt generad och lite nervös. Jag ser mig ju inte som en inspiratör, utan som en helt vanlig person som letar sig fram i livet ibland på stadiga ben och ibland vilse. För er som följt mig från början så inledde jag med att vara väldigt anonym för att senare släppa bitar av vem jag var och den som bygger pussel har redan listat ut vem jag är utan att jag sagt det (och sen är det ju en del av er läsare som känner mig och vet vem jag är).
Emma är själv en oerhört inspirerande människa och konstnär (såvål i livet som med penna och pensel i handen) som jag lär mig mycket av och många av våra tankar går i samklang, STORT tack Emma för att jag fick chansen men också för att du gav mig en knuff ut i vanliga världen. Tack också till er alla fina som skriver hos mig och stöttar mig i livet, världen och vardagen.
