.. och visar med fullständigt namn och bild vem jag är i det HÄR inlägget.
För första gången så är jag med fullt ut på det viset, men vad gör man inte när en så härlig person som Emma med Livskrafter bloggen frågar om man vill intervjuas som inspiratör?
Jag blev jätteglad men samtidigt generad och lite nervös. Jag ser mig ju inte som en inspiratör, utan som en helt vanlig person som letar sig fram i livet ibland på stadiga ben och ibland vilse. För er som följt mig från början så inledde jag med att vara väldigt anonym för att senare släppa bitar av vem jag var och den som bygger pussel har redan listat ut vem jag är utan att jag sagt det (och sen är det ju en del av er läsare som känner mig och vet vem jag är).
Emma är själv en oerhört inspirerande människa och konstnär (såvål i livet som med penna och pensel i handen) som jag lär mig mycket av och många av våra tankar går i samklang, STORT tack Emma för att jag fick chansen men också för att du gav mig en knuff ut i vanliga världen. Tack också till er alla fina som skriver hos mig och stöttar mig i livet, världen och vardagen.
Så vem är jag då? Vilken svår fråga och svaret blir väldigt egocentrerat men det var nyttigt för mig att tänka på det. Det är svårt att fånga det i ord mellan det existensialistiska och det ytliga. Min bild av mig själv är säkert en annan än den mina vänner, familj och ni bloggläsare har. Jag tycker själv att jag är blyg (för det är så det känns inuti) medan det är få som uppfattar mig som det.
Hur beskriver man vem man är med bara några futtiga ord? Så till sist bestämde jag att svara på frågan ur olika synvinklar. Vi är ju alla facetter och beroende på vem som betraktar oss så ser de olika saker.
Jag är....
På ytan:37 år, vit kvinna, ensamstående utan barn men med katt, 147 cm kort, bosatt i lägenhet i Svedmyra, Enskede, Stockholm, Sverige, Europa, Jorden, Universum
Såhär beskriver jag mig i bloggen: jag är mångfacetterad, motsägelsefull och enkel på en gång. På min fritid så roar jag mig med att lära mig lindy hop (jitterbugg), kickboxning och att varva ner med qi gong . I min skivsamling hittar man allt från folkmusik till punk (och båda skivorna är lika uppskattade men spelas oftast inte vid samma tillfälle). Jag är introvert och extravert på samma gång. Jag är ett kontrollfreak som gillar överraskningar och oväntade vändningar. Lugn i vissa lägen och smått hysterisk i andra. Jag tycker egentligen om att vara hemma men är trots detta hemma ganska sällan, lockas alltför lätt av att söka stimulans i form av att träffa vänner på stan, uppleva kultur och haka på när någon föreslår något… försöker hitta en balans i detta men det är inte alltid det lättaste.
I arbetslivet:Utbildad beteendevetare (fil kand i Psykologi), professionell certifierad ICF (international coach federation) och processansvarig i ett arbetsmarknadsprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa och komplex problematik. Har arbetat de senaste 8 åren med motivation och beteendeförändringar men arbetar framför allt med att få människor att hitta sina verktyg, våga gå sin egen väg och följa/hitta sina drömmar. Jag har en tillsvidareanställning sedan första januari och på sidan om arbetet har jag en enskilda firma framförallt fokuserad på coaching.
På fritiden:så är jag en person som ofta ses med vänner på cafeer, restauranger och på promenader. Ibland på museer och bio. Men även på friskis och svettis i gymmet, på danspass, intervallflexpass och yogapass. Ni kan även hitta mig dansandes lindy hop eller läsandes någonstans. Men ständigt funderande och filosoferande. Jag är också en person med stort ensambehov och kan utan problem stanna hemma flera dagar utan att träffa någon men sen blir jag rastlös.
Existensialistiskt: En liten människa i ett litet nordligt land som tror på att det kan bli en bättre värld. En sökare i tanken, utveckling, livet och som funderar på andlighet men tillhör inte någon specifik trosinriktning.
Sprudlande Norrlänning med lugn som en Stockholmare. Ägnar dagarna åt att äta tillsammans med bruden. Ser till att kärlek och glädje når alla runt omkring henne.
(U och O's bröllop på en skimrande kärleksfull dag i Gotlandsskrud)
Levnadsglad, resälskande toppentjej med förkärlek för rättspsykologi och kriminologi.
(H och M's bröllopsfest i vackra Göteborg fick upp alla gäster på dansgolvet i gemensam glädje)
Kläder och smycken med färger och form, tar denna coachande 08 från Dalarna dig med storm
(L och N's bröllop i Avesta inklätt i höstens färger och med kärlek som lyser starkare än stjärnhimlen)
Jag är i mina starka stunder:Energisk, sprudlande, optimistisk, glad, ödmjuk, stark, omtänksam, nyfiken på livet, entusiastisk, lyhörd, lyssnande, stöttande, ständigt på jakt efter lösningar, entusiastisk, inger lugn och trygghet, äventyrslysten, närvarande, orädd och modig
Jag är i mina svaga stunder:stresskänslig, fyrkantig, självkritisk, i behov av bekräftelse, osäker kritisk, feg, lat, tänker alldeles för mycket på vad andra tycker om mig, har känslorna utanpå kroppen, känslomänniska som tappar logiken, låter inte folk prata till punkt, rörig, stökar ner lätt och tycker det är för tråkig att städa, påstridig, orkeslös, trött, omotiverad, asocial, frånkopplad, rädd för massa saker, dålig på att höra av mig..
Det lätta med att vara just jag är:att jag har en inneboende glädje, att jag har lätt att tycka om saker, vyer, människor, att jag kan känna tacksamhet och glädje för små saker, att jag har hittat en livssyn som leder min väg, att jag har fantastiska människor i mitt liv.
Det svåra med att vara just jag är:att jag överanalyserar, kan vara för självkritisk, att jag är prestationsinriktad och att mina tankar aldrig tystnar. Att jag inte tycker om att vara i centrum även om jag ibland hamnar där och det får mig att känna mig obekväm. Att jag har en inneboende rastlöshet som har tagit mig till många spännande platser och erfarenheter men som också gör att jag fortsätter vara på språng.
Jag är också: en drömmare som önskar hitta en livsfrände att dela livet med och en dag bo i ett pippihus där jag vill sitta i tornet och dricka the och titta på stjärnorna.
Jag önskar att jag vore:bra på heminredning och tyckte mer om att laga mat. Mindre rastlös och mer fridfull kan jag också önska att jag är ibland... fast då vore det ju inte jag utan någon annat.
Jag är en person som tror på:att livet är till för att levas, att man fortsätter att utvecklas hela livet om man vill men att acceptans är en oerhört viktig del av livet och att man själv måste hitta det som är viktigt. Jag tror på medmänsklighet, förståelse och tolerans. Jag tror på att lukta på blommor, drömma, känna tacksamhet, dansa sin egen dans, glädjas med andra, sörja det man behöver och att kärleken finns för alla.. om jag lyckas med att följa det jag tror på? Inte riktigt, men jag tror inte det är det viktiga. Jag tror på att resan, insikter och stunder och de personer vi möter är lika viktigt som där vi vill vara.
...såg jag dagens ljus på Gällivare Lasarett. Då föddes jag och där började min livsresa på jorden.
Under den resan har jag insett att de har inte med åren att göra hur mogen, gammal, erfaren etc man är. Det har dels med vad man har stött på under vandringen på livsstigen men även hur man har bemött det. Idag brukar jag säga att jag tror att man är mogen på olika plan av livet. Man kan vara väldigt mogen inom ett område men ganska omogen inom ett annat. Inget är egentligen bättre eller sämre än det andra. Det bara är.
Dagens inlägg blir glimtar av livsresan och åldrar utifrån de bilder som jag har i min närhet/ägo där jag själv och andra har fått gestalta mig utifrån. Det finns flera bilder någonstans i nån flyttkartong nånstans men jag håller mig till dessa.
Den första bilden var jag inte gammal på. Lite visste jag då om livet när jag här avporträtterades i pedagogiska mammans famn av konstnären Erling Johansson.
Så här säger Erling själv om sitt sätt att måla : Jag målar människan som okänd, men försöker framhäva inre egenskaper som om de vore ett arkitektoniskt landskap. Som tecknare vill jag med superkänslig linje fånga det karaktäristiska i människan, såväl i grundhållning som i rörelse, så förandligat att man kan förnimma modellpersonens innersta tankar.
Själv undrar jag hur mina tankar såg ut då. Man bär ju med sig alla sina åldrar men mitt tänkande då kan jag inte minnas.
Nästa bild hittade pedagogiska mamman i sina gömmor och det är ett självporträtt ritat vid 7 års ålder. Det är ganska likt tycker jag (bortsett från att jag inte var näslös). Viktigt var att rita mina fina blå örhängen eftersom jag just tagit hål i öronen och var så stolt över det. Tyckte mina mörkblå glimmande örhängen var de finaste i världen.
Om jag minns rätt så ritade vi de här självporträtten för att sätta upp i skolan. Jag gick i Gärde skola som är en liten byskola runt 6-7 kilometer utanför Leksands centrum, ett år minns jag att vi var totalt 84 elever på 6 klasser så det var inte stort men för mig var det alldeles lagom.
Som 14:åring blev jag återigen avporträtterad av Erling Johansson som målade mig och mina syskon vid den tiden. Det var slutet av 80-talet och att bli målad i alla möjliga färger var väl kanske inte drömmen för en 14:åring men idag tycker jag att Erlings tankar om hur han försöker måla själen är vackra:
Erling Johansson målar själar som finns i modellernas ansikten, men oframkallad. Hans porträtt är i stort format, och huvudena fyller ofta nästan hela duken. Han vill rikta åskådarnas uppmärksamhet på det som finns i ansiktet, inte det som omger det. Han aktar sig för att själv styra de porträtterade, gör inga försök att arrangera bilderna utan underordnar sig modellerna. Genom att belysa dem med starka lampor, får han ansiktenas strukturer och färgskiftningar att framträda. När han funnit dem, vrider han upp färgsklalan till klara, lysande färgackod.
När jag fyllde fjorton så minns jag att jag kände att jag hade full koll på livet. Jag visste allt och kände att jag hade full koll på alla frågor, stora som små. Idag skrattar jag åt det för efter att ha haft en svartvit syn på livet så har gråskalorna däremellan klivit fram och idag förstår jag hur komplicerat vissa saker är. Jag vet hur oerhört lätt det är att råda någon när man inte själv står i den situationen.
Vid fjorton års ålder så hade jag fått lämna byskolan och gick på Sammilsdalsgymnasiet i centrala Leksand vilket kändes jättespännande. Det kändes väldigt stort med sina 550 elever. Lite visste jag då om de städer jag skulle resa och bo i som var betydligt större och att jag skulle åka runt hela jorden.
Ett stort hopp i tiden blir det till nästa bild som jag fått av en tjej jag känner. Den är målad sommaren 2007 och står på mitt nattduksbord. Jag tycker väldigt mycket om den.
När denna tavla är målad så är jag bosatt i Svedmyra, har insett hur mycket jag tycker om att arbeta med människor som vill/behöver göra en förändring och att det är en del av det som är mitt livskall. Att få människor att hitta det liv de trivs med och göra sina egna val. Jag börjar inse att det är där jag ska verka just nu i livet. Kanske kommer det att ändras men jag befinner mig fortfarande där.
Den sista och nyaste gestaltningen av mig är gjord hösten 2008 av Lady Thirty. Just då på livsstigen så vet jag att jag är på rätt väg även om jag inte har någon fast anställning eftersom jag sagt upp mig men jag läser till coach och arbetar just då inom ett kortare projekt. Där träffar jag en ny vän.
Just året mellan min 34:e födelsedag och min 35:e är nog ett av mina händelserikaste på länge. Det året lyssnade jag på min inre röst och tog helt nödvändiga steg. För jag tror ju på att man måste gå ditt hjärtat leder en. Jag har hamnat precis där jag vill vara och just idag får jag faktiskt säga:
Universum vore inte detsamma utan mig.
Varm kram till er alla som finns i mitt universum såväl ni som känner mig och er jag lärt känna i bloggvärlden. Nu ska jag dansa vidare på min livsstig mot nya äventyr.
.. över min väg hem och bäddar in Stockholm i sitt sken som kan vara svårt att skymta i en upplyst stad. Men det finns där likväl. Liksom stjärnhimlar finns inom oss om vi bara tittar efter. Vi bär alla på saker som gör just oss unika och som vi ska vara stolta över och dela med oss av.
Idag har jag mött stjärnor hela dagen. Skärmflygaren har ju varit närmare stjärnorna med sin skärm i egen hög person än jag någonsin vågat. Alma som gör min dag genom att le och skratta mot mig kommer alltid att vara en stjärna på min familjehimmel.
Sen har jag ju min softa bokcirkel som bara består av stjärnor med så mycket visdom och värme så det sprakar likt ett norrsken om dem. Boken "en annorlunda barndom" av Iris Johansson som vi just avslutat läsningen av är en särdeles fantastisk bok och liknar INGENTING jag läst. Jag brukar inte skriva vad böckerna handlar om men jag måste bara nämna något om boken. Iris föds autistisk och lever i den världen fram till ungefär 10 års ålder då hon gradvis överger sin autism. Jag rekommenderar den varmt och säger bara : Läs den! Jag kommer att göra det om och om igen och någonstans så har den gett mig en ny dimension till livet.
Och som ett stjärnfall över min bloggväg så har jag fått en nominering av lady thirty:
Så här lyder nomineringen: The adventure of life -hon får en award tillbaka för att hon skriver så klokt, fint och livsglädjande.
Tack underbara lady thirty! Stjärnströssel till dig. Jag kommer inte att skicka den vidare eftersom jag gjorde det förra gången jag fick den men varje nominering glädjer mig in i hjärteroten.
Ni som redan listat ut att första bilden är Vida i mangaskepnad har alldeles rätt. Testa själva så får ni se hur ni ser ut som mangahjältar eller mangahjältinnor. Stjärnor är ni redan.
.. väntar innanför dörren när jag kommer hem från skärmflygaren. Jag blir glad bara av synen av det fina paketet, prickigt gör att mitt hjärta tar ett extra skutt. Jag ÄLSKAR prickigt och jag älskar överraskningar.
Paketet innehåller min vinst i tävlingen hos Lady Thirty om ni minns? När jag öppnar så blir jag alldeles förstummad, lycklig och rörd på en gång. Det här överträffar mina vildaste förväntningar om min vinst. Jag valde att bli avporträtterad och jag känner verkligen att hon lyckats med sin bild (fotot är inte rättvisande för det speglar sig i glaset men om ni klickar på det så kanske ni ser lite bättre).
Hon har fångat mig omgiven av mina underbara katter, mitt adopterade monster Sahara (från Best friend monster). Men hon har även detaljer som klätterträd, löv att sparka i och att jag skulle dyka upp med en latte i ena handen och en bok i den andra är ganska väntat tror jag mina vänner skulle tycka.
Den är helt enkelt underbar och på pricken lik. Förstår ni vilka underbara och personliga bilder som hon kan skapa? Ett julklappstips från mig helt enkelt, för hon tar beställningar och vem vill inte ha personliga klappar?
