... jag ska nog skaffa mig en egen säger en nyvunnen vän på resan.
Hon pratar om min Liv-ring, den jag alltid bär sedan några år tillbaka. Numera har den fått en ny skepnad och nya vänner i form av en hjärtring och en stjärnring. Alla kommer de från Tarnished and true. Hjärtat symboliserar min kärlek till de jag har kära och stjärnringen symboliserar stjärnströssel och magi. De är sånt som jag tycker är viktiga, men de är nyare vänner till min livring som från början var gjord i aluminium eftersom jag behövde den snabbt i December för 4 år sedan.
Men Liv-ringen är den som är viktiga, den bär på ett löfte. Ett löfte till mig själv och jag satte den på mitt finger en nyårsdag för exakt 4 år sedan. Alla dagar är dagar vi kan välja en förändring, våga säga ja eller kanske nej och för mig så blev nyårsdagen symbolisk som det oskrivna blad det tycks vara. Ringen är en påminnelse om att leva och agera autentiskt. Jag hade hamnat utanför min egen autencitet på ett sätt jag inte trivs med och tummat på saker jag verkligen tror på och inte varit ärlig emot.. MIG SJÄLV. Gjort val jag inte stod för och som inte kändes rätt i magen. Blundat inför saker jag visste men inte ville inse.
Så ringen blev ett sätt att sätta ner foten inför mig själv och bära den som en intention i livet som bara jag vet vad den innebär om inte någon frågar eller jag berättar spontant. Med mitt och livets namn på. Som en förlovning med mig själv och livet, om att vara i en ärlig relation med sig själv. En intention innebär inte alltid att man lyckas men den innebär att man har en önskan, vilja och att man försöker göra så gott man kan.
Jag ska nog ta och göra en till mig själv mumlar min vän mer inför sig själv än till mig. Kanske hon gör en till sig själv när hon kommer hem från Indien, kanske inte. Valet är hennes, men jag tror nog det blir en ring. Hennes ögon glimmade liksom till när jag berättade dess historia. För hon förstod att den var på allvar och när man gör saker på allvar så kan verklig förändring ske.
