Jag tolkar det som att det ibland är i prövningar eller utmanande situationer vi utvecklas. Det innebär inte att medvinden inte för oss framåt på ett liknande sätt men idag tar jag en titt på motvind som kommit i min väg. De senaste veckorna har jag upprepade gånger ofrivilligt hamnat i centrum på ett sätt som jag inte trivs med, jag tillhör dem som gärna står och iakttar i kulisserna istället för att kliva ut i strålkastarljuset.
Igår ställdes utmaningen på sin spets då jag blev uppdragen att dansa en VÄLDIGT snabb Lindy hop inför säkert 100 personer på Nalens dansgolv. Vi var helt ensamma på dansgolvet. Jag är inte ens säker på att jag var i takt för jag tänkte att det här är så overkligt så det händer inte. Men det gjorde det. Att jag inte svimmade på köpet med tanke på min scenskräck förvånar mig.
Ärligt talat så tycker jag att det är jobbigt att ens skriva ner det men med tanke på att jag undrar vad universum försöker säga mig så hamnar det här som några rader som inte är klargörande. Är det månne dags att kliva ut från kulisserna och göra.. vad? Nån som har en idé? Nån annan som har motvindar i sitt liv som försöker säga dem något?
 |
| Jag älskar inte motvind, men jag försöker se om jag kan fälla ut vingarna när den kommer istället för att streta emot. |
