Jesus sa ändå rätt feta saker

.. säger Dogge Doggelito och hela publiken skrattar.

Det är inspirationskväll på temat "all you need is love" och 4 good arrangerar. Det bjuds på goodiebags sprängfyllda med bra saker, rosa mousserande vin och massor av klokheter. Arga snickaren pratar om tydlighet i relationer och att förstå skillnader. Anna Benson om sin bok  "C" där hon skriver om sitt livs kärlek som hon mötte i en dubbelt så gammal kvinna när hon minst anade det. Babben Larsson skulle varit där men blir ersatt av Malin Berghagen som pratar om självkänsla och självförtroende (återkommer till det i ett annat inlägg).

Ikväll är det dock Dogge som öppnar mitt hjärta när han talar om kärlek, energier, sorg, gudstro, livet och musiken. Med humor, värme, underfundighet och djup delar han med sig av det han tror på. Dogge fortsätter sin tanke kring feta saker som Jesus sagt med att säga:

Himmelriket finns inom dig. För mig handlar det om att vi ska hitta oss själva. Vissa hittar det på en gång och en del kan leva ett helt liv och det händer ingenting. Vissa hittar det efter halva livet. Men det är inget yttre, det finns inom oss.


Dogge ber inte, istället säger han tack Gud när bra saker (och ibland även när mindre bra saker) händer honom. Det där tror ju jag på, att säga tack för allt det fina. Att leva i tacksamhet. Vi delar även fler tankar kring livet. Han pratar om energier och liknar den vid vinden. Energin är som vinden, man känner den även om man inte kan se den. Han väljer att omge sig med människor som ger honom kraft, styrka och det han behöver.Vi behöver olika energier menar Dogge. Känn efter!

Fina Dogge. Min vän som pratat om att hon velat lyssna på honom får mig att inse vad hon menar. Jag kommer att hålla utkik efter en längre föreläsning med honom. Jag vill höra mer. Kärleken då?

Kärlek är vår största och mest komplicerade känsla. Ta fram känslor, var där, visa dem. Var ärlig och säg vad du känner. Kärlek kan sätta griller i huvudet. Men fjärilarna är goda! 

(Dogge)

Fjärilarna är sannerligen goda. Tänker vila efter en kväll fylld av inspiration, kärlek och värme. Fjärilarna vaknar nog snart, det är ju ändå vår.

En Pippi-prickig kylväska fylld med godsaker fick vi också. Den får följa ut på picknick den kommande sommaren.
Jag, fjärilarna och pippiväskan på äventyr. Känns som en bra kombination.

Önskerubrik: Bland härligheter och lyckorus

.. så finner jag livet.  Härligaste Lady thirty har önskat rubriken

Våren i sin fulla prakt när den slår ut, slår emot mig. Häggens doft och dess skira vita blommor. Magnolia i rosa hänför mig och får mig på fall. Gräsmattor med spirande strån som växer sig längre för var dag. Lyckokänslor för naturens prakt och hur förunderligt livets cykler är.

Delad glädje är dubbel glädje lyder det klassiska ordspråket. Jag tror på det. Jag gläds med mina vänner, mina medmänniskor och okända jag möter. Förstår ni hur mycket jag får att glädjas över då? Som en vän som berättar att hon väntar livets mirakel med sitt livs kärlek efter en rädsla att hon inte ska kunna bli gravid. Jag studsar upp och ner, jublar och gråter en liten glädjetår. Jag struntar i om människor tittar.

Hon får under vår lunch ett telefonsamtal från drömjobbet. Vi jublar igen och studsar ikapp. 38 år eller inte, jag tänker fortsätta studsa så länge benen bär. När jag ser nyförälskade kärlekspar så blir jag glad över deras kärlek istället för att fokusera på att just det finns inte i mitt liv för tillfället. Jag kan bli glad i hela kroppen av att se att liljekonvaljernas knoppar har börjat ta form och snart kommer att visa sin skira skönhet och sprida en av de dofter som jag älskat under större delen av mitt liv.

Jag har lätt att glädjas, hänföras och bubbla över. Jag vet inte om jag alltid varit sån, om det är en del av mitt temperament att ha nära till glädjen. Men jag vet att jag numera medvetet njuter extra när lyckorusen kommer på besök. Jag skänker tacksamhet till livet, de små stunderna och allt gott som finns här. Det som inte är gott kan jag inte undvika men jag tänker inte sluta hänföras av det härliga som finns just här och just nu. Själv skriver jag ner mina tacksamhetstunder vid dagens slut och får på så vis njuta de flera gånger.

Under dagens promenad i solsken möter jag en skön stund då jag vilar en stund och njuter vårsol och latte på en stam vid Årstaviken. Det enklaste av nöjen kan vara det största och det virvlar av enkel glädje i hela kroppen. Gröna gräsmattor, påskliljor, blommande hägg, magnoliors prakt och nyvakna liljekonvalknoppar som inte ännu hunnit bli vita. Det gör att livet känns härligt, förunderligt och alldeles, alldeles underbart.

I väntan på sommarpratarna..

.. tittar jag ut över skogen och känner förväntan i maggropen. Det är nu 42 dagar och dryga 3 timmar tills det börjar.

De som följt mig ett tag vet att Sommar och Vinter i P1 med deras pratare är en av de saker som jag verkligen älskar. Jag lyssnar på ALLA program och sen lyssnar jag om på de flesta av programmen. Perfekt för promenader, vid diskning eller när man vill lyssna till någon annans tankar. Jag önskar också alltid sommarpratare.

Det som fascinerar mig med sommar- och vinterprogrammen är vad människor väljer att berätta och prata om när de når ut till så många personer. Alla har ju något att berätta. Det är viktigt för mig att lyssna på alla för det kan vara någon som jag inte har en aning om vem det är som är det program som fastnar mest, eller  så ändrar jag min bild av någon. Att själv få sommarprata en dag står självklart på min "bucket list".

I väntan på sommarpratarna så har jag röstat på vem jag vill lyssna på som folkets sommarpratare. För de senaste året har en alldeles vanlig och ovanlig svensk (eftersom vi alla omfattar det) fått göra sitt sommarprogram. Men det är vi som röstar om de utvalda och nu har jag gjort det. Här hittar ni de som spelat in några minuter för att visa vad deras sommarprogram kommer att handla om ifall just de blir den som får äran att spela in programmet. Jag tycker ni ska ta några minuter och lyssna in vem ni skulle vilja höra mer av.

De här kandiderar om titeln folkets sommarpratare:

* Det är Stephan Serrenius som vill berätta om en narkosläkares vardag nära liv och död. Han inleder med att berätta om när han var den som ansvarade för att stänga av respiratorn till en ung hjärndöd flicka.

* Elisabeth Ericsson har just insett att hon kört över sin man och vad är bäst att göra nu, backa eller köra framåt? Hennes sommarprogram kommer bland annat att handla om att fatta beslut.

* Monstren finns inte i mörkret, de finns inom oss är det Martina Stenström vill förmedla när hon berättar om när hon blev allierad med anorexin.

* Maja Skoglund berättar om sista helgen hos pappa.

* Om att gå från finansman till munk är berättelsen som Björn Natthiko Lindeblad vill dela med sina lyssnare.

* Om att som artonåring dras in i ett krig i Bosnien vill Darko Maric berätta mer om.

* Patric Sjöberg berättar om när det man inte vill ska hända händer, när  en förlossning sätter igång vecka 23.

Det var ett svårt val. Jag vill höra alla. Önskar att de åtminstone vikt 2 dagar till folkets sommarpratare för alla har ju en historia att berätta och jag lyssnar gärna.

Vad skulle du prata om i fall du fick chansen att prata?
Om du brukar lyssna på sommarpratarna, har du favoriter eller ett program som verkligen berörde eller ändrade din syn på något? 


Berätta gärna. Som sommarpratarnörd får jag inte nog av tankar kring detta.

Våga se din unika skönhet och våga berätta din egna historia. 

Solkraft och regnlycka.

Regnbågar spänner sina valv över fanatiskt gröna liljekonvaljblad som bildar vaser för klockor att vila i. Fågelsång väcker hopp och skira löv till nya dagar.

Jag möter Chissra och vi väver samtal och vandrar i regnet. Hon liknar mig vid Madicken. Nyfikenhet väcks till liv hos mig. Varför Madicken? Hon är busig, livsnyfiken, självständig och empatisk blir svaret. Att se sig själv genom någon annans ögon breddar världen ibland på ett oväntat sätt.

Torsdagen kommer med värme. Regnet kommer på promenaden men vännen brevid bär ändå alltid solen med sig. I vagnen vilar stjärnöga och vill komma upp. Sen somnar hon mitt i stimmet på Indisk restaurang i bokcirkelsdiskussion. Ett tag vilar hon sitt huvud nära mitt hjärta och sover även när jag skrattar. Total tillit till livet.

Nu knyter fredagen sitt band runt veckan. Ett spontant möte med en vän när en annan får förhinder leder till fika, långpromenad, glasslycka och färja tillbaka till Slussen. Där möter ballonger i klasar min blick och trots regndroppar ler jag. Ingen kan vara nere med en ballong som Puh brukar säga.

Liljekonvaljblad spirar och livet likaså..

.. under vårens takkrona av fågelkvitter.

Skogen är sig inte lik från en dag till en annan där löv spricker ut i skir grönska och nya blommor sträcker sig mot solens himlavalv. De har grott under en vinter och väntat på det här ögonblicket under lager av snö.

Ibland sker förändringar under lång tid, de ligger under ytan och gror och sen spricker de ut likt ett löv som letar sig ut i alla sina sirliga hörn för att visa all sin prakt. Andra förändringar kommer lika oväntat som snö i april. Idag sker en sån förändring, kanske har den grott under ytan att jag inte visste det eller kanske kom beslutet blixtsnabbt.

 Likväl tror jag på att ibland bryta gamla mönster, pröva nygamla saker från en ny horisont och lita på att morgondagen blir en särdeles fin dag som är en dag närmare att liljekonvaljerna slår ut för att sprida sin doft över livet.

De har spänt upp en lina mellan två träd bakom mitt hus..

.. och tränar på att gå på lina.

Två vuxna människor. Underbart. I solskimrande skymning som silas genom skogens tak så balanserar de och tar vingliga steg. Den ena lär den andra. Mer lekfullhet i vardagen tror jag skulle göra den här världen till en fredligare, härligare, mer avslappnad och roligare plats.

I lekfullhet finns kreativitet och närvaro. Inte prestation och kontroll. Att vara lekfull och barnslig ibland är i min värld att verkligen vara vuxen. De två vingliga och balanserade personerna gjorde mig påmind om det och deras leenden lyste varmare än den härligaste vårsol. Lev livet lekande önskar jag er alla, jag tror att det blir roligare då.

Det faller alltid en tår när tåget lämnar Göteborg.

Vi är liksom inte klara med varandra staden och jag.

En känsla av melankoli knackar på hjärtats dörr då och då när jag är här. Samma känsla som finns i Barcelona men även i Stockholm om jag skulle lämna staden. Jag lovar mig själv att återvända oftare än vad fallet varit de sista åren. I min framtidsvision vill jag ha tillgång till båda mina städer, Stockholm och Göteborg.

Solen skiner från klarblå himmel när jag vaknar. Slottskogens gröna löv glittrar där de nyss slagit ut sina trevande flikar. Skog möter Linnestaden som sen möter Haga där jag möter Livskrafter-Emma som strösslar stjärnstoft på jordängelsvis över en långfika. Timmarna med henne fylls av livskraft och klokskap och skratt. Med mig hem får jag en skatt som varar länge.

Hunden Esther väntar mig innanför dörren och vi slår följe med finaste matte och husse till havet. Där vilar klippor och havsglitter under måsars sång. Vi vänder våra ansikten mot solen i total avkoppling och njuter Majs första dag.

I kvällningen så bjuder en av pedagogiska mammans bästa vänner på middag på hennes balkong under solen som fortfarande lyser klart. Det är gott att möta nån som man känt hela livet och njuta sista kvällen.

Kvällen är sen när jag lämnar staden och kommer nästan ha övergått till natt när jag kliver av i Stockholm. Fylld av livsglädje, sköna tankar och vänners rikedom vänder jag åter.