Konsten att besöka en semesterö...

.. innan de lediga dagarna börjar.

En semesterö är något som får mig att känna mig ledig och får dagen att kännas mindre vardaglig. Som att sitta på en gräsmatta, läsa en bok och picknicka under lunchen, att möta en vän efter jobbet och dricka ett glas vin och äta god mat på en filt medan man blickar ut över parken och vattnet med badande människor som njuter ledighet. Att ta en promenad genom staden vid dess vatten tillsammans med en vän i telefonen som jag inte pratat med på länge eller åka till drömkåken med ett gäng härliga personer. Att sitta på en brygga en lördagskväll när solen gått ner och stadens ljud tystnat och blicka ut över stillheten.

Att skapa en mysig stund eller göra tid för något som jag tycker om är jag nog ganska bra på oavsett mående och årstid. En vän påpekar att hon tror att det är en av mina största styrkor och som gör att jag klarar de där tuffare perioderna och gråa dagarna, att jag vet vad jag behöver och att jag ser till att skapa plats för nåt som gör att dagen för något gott med sig. Jag tror jag insett vikten av det dels via livet och sen upptäcker jag att min mamma är väldigt bra på det och det har nog präglat mig. Att skapa guldstunder och egen lycka.

Imorgon är sista arbetsdagen innan semester och trots att alla mina kollegor och många av de jag känner haft semester ett tag så har jag njutit semesteröar och jag tror på att göra det året om, inte bara under picknickårstider utan även när vinterstormarna virvlar runt knuten. Semesterkänsla kan man skapa närsomhelst och mitt i veckan, det gör vardagen lättare så man inte alltid arbetar i väntan på nästa sommar, nästa semester eller nästa helg.

När jag fyllde 40 bestämde jag mig..

.. att det här året ska jag unna mig en sak i månaden som är lyx och bara för mig.

Jag har tagit hawaiiansk lomilomi-massage av Annika, fått ayurvedisk oljemassage med varma läkande oljor hos Gunilla på Kalpana och fantastisk ansiktsbehandling hos bästaste Christel.

Den här månaden unnade jag mig en figur- och stilanalys hos Amelia Ursache. Det var verkligen en investering i mig själv och min garderob kan jag intyga. Amelia med sitt varma bemötande fick mig faktiskt att se min timglasformade men korta kropp på ett nytt vis. Jag fick lära mig att mina ben faktiskt inte är korta jämfört med min längd men att mina lår ger det intrycket eftersom de är kraftiga. Jag fick konkreta tips om vad som passar just mig med mina mått, min ansiktsform och min personlighet. Jag har redan köpt mitt första plagg baserat på min nya kunskap.

Utöver att det var konkret kunskap så var Amelia så himla bra på att känna mig lugn och trygg med mina skavanker och framhållandet av det som är bra med min kropp. Jag studsade ut från studion fylld av energi. Det är viktigt att unna sig saker som bara är för ens egen skull tycker jag och det här året kommer jag göra det som en present till mig själv, det är härligt att få tänka tanken att vad ska den här månaden innehålla för lyx just till mig.

Fredag...

.. med saker som påminner mig om viktigheter och oviktigheter i livet.

Make my day.. 

.. står det på min skylt innanför dörren, det är det sista jag ser innan jag kliver ut i livet och i dagen. En påminnelse om att jag ska göra det bästa av dagen. Med morgonpromenaden under mina fötter så kliver jag i skogen, njuter dess dofter och låter kropp och tanke vakna i lugn och ro.

Bland tomtar och körsbärsblom...

.. arbetar jag. De står på mitt skrivbord. Körsbärsblomstavlan köpte jag under min arbetslöshet i syfte att ha den på mitt jobb skrivbord när jag fick jobb, som en påminnelse om vilken känsla jag ville ha på jobbet. Nu påminner den mig om hur viktigt det var för mig att våga lita på mitt beslut, säga nej, följa en dröm och sen säga ja till magkänslan. Trollet fanns på mitt jobb och jag tyckte bara att det med sin fulsnygghet passade bra hos mig.

Förlängd Emil-lycka kryddad med lite First Aid Kit...

 

 .. sprider sig i min kropp när jag får tipset om denna härliga video från en gemytlig person på facebook. Konserten och mellansnacket i tisdags kan fortfarande fylla mig med en härlig känsla. Nu har jag hans skiva med mellansnack på spotify för att kunna lyssna på hans ordkonst. 

Den största av gåvor..

.. får jag vid arbetsdagens slut då någon vi arbetat med kommer in och berättar om sitt liv. Bjuder på en stund där han visar att det han själv trodde var omöjligt är möjligt. Hur han lyser upp ett rum. En stund där jag påminns om storheten om att det du gör verkligen kan betyda något för en annan människa. Jag tror att vi alla kan göra en skillnad, oavsett om vi inser det i stunden eller ej. Jag gör det i mitt arbete, men jag tror likväl du kan göra det för en främling, en vän, en förälder, ett barn eller kanske dig själv. 

I väntan på en försenad buss hittar jag en trio i rosa...

... som jag tycker om. Skor som får mig att stå stadigt i livet och på jorden, en älva som påminner om lekfullhet, natur och vardagsmagi.. sen naglarna, bara för att det är snyggt.

Jag älskar dig.. 

.. skriker han till mig när han kommer studsande över gräsmattan. Den lilla pojken med stjärnögonen vars blick jag mötte första gången när han var fyra dagar. Han som frågar, undrar och filosoferar. Han berättar historier, plockar några hallon och leker samtidigt som jag plockar krusbär från generösa vännens K's buske för att frysa in och njuta i smoothies om morgonen. Jag älskar dig. Han uttalar orden så lätt och jag uttalar dem lika lätt tillbaka. 

Du vet aldrig när du möter något oväntat..

.. som en rastafarikiosk med försäljning. Där reagge  leker bland näckrosblad och pilens löv vid årstaviken.

Insvept i en sommarkväll..

.. äter jag middag med vännen. Sen promenerar vi i två och en halv timme. Längs med årstaviken, över långholmen, genom rålambshovsparken, över broar och avslutar sedan promenaden i Abrahamsberg. Många tankar, skratt och steg hinner vi lägga bakom oss. Vår kärlek till livet, tankar, samtal, promenader och naturen förenade i en stund en fredag i augusti.

Under stjärnorna.. 

.. lämnar jag tunnelbanan och återvänder hem till Svedmyralyan och gammelkatten som väntar med kärlek. Idag gjorde jag dagen. Imorgon väntar en annan dag.

När du minst anar så kan du hitta en underbar plats..

.. det var precis så det gick till när jag och min dansande vän av en slump upptäckte Drömkåken (som ni kan följa på facebook HÄR).

På vår tripp mot Herräng upptäckte vi plötsligt en rosa skylt som fick oss att vända bilen utan tvekan. Det var ett litet paradis inbäddat i grönska. Jag och min vän började studsa av iver och upptäckarlusta, vad var det för fantastisk drömkåk vi upptäckt på landsbygden där vi minst anade det?

Ett helt fantastiskt café med liten butik inbäddat i grönska och inrett med kreativitet och känsla för detaljer. Ett tidigare missionshus som nu bytt skepnad och där de allra smaskigaste bakverken samsades med fina saker och rolig inredning. En sån plats som jag kan bli inspirerad av och samla kraft ur. Det fanns till och med ett torn på baksidan men det tillhörde privatbostaden. Här skulle jag kunna tänka mig att ha en fest eller bjuda in till kalas om jag bara kan lösa hur gästerna ska komma dit, det är en bit utanför Stockholm. Men vilken plats.

I trädgården fanns en husvagnsglasskiosk, mysiga sittplatser och en gungstol som jag vilsamt gungade i. Det fanns hammock, lyktor och härliga detaljer som ett klädstreck med kläder som vajjade i vinden. I en liten by fann vi en skatt som jag längtar efter att återvända till. Mina bilder gör inte denna drömkåk rättvisa utan titta på hemsidans galleri eller ta en tur och åk dit. Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Ett dygn att minnas..

.. som idag gör att jag är fylld av en vilsam trötthet men även en skön glädje inombords. Inspirerad och lycklig på enklaste sätt.

Imorse anlände jag hem strax innan kl fem på morgonen efter ett dygn fyllt av fina stunder, härliga människor, dansglädje och nya upptäcker. Mycket lycka i sommarens förpackning.

Lördagen inleddes med lördagslyx i flera timmar tillsammans med Chissra. Hon var barnfri och vi hade bestämt att njuta en sommardag i Stockholms famn tillsammans. Det är underligt hur mycket man kan hinna på några timmar trots att det går i så lugn takt och man bestämmer längs med vägen vad man vill hitta på. Jag har verkligen hittat hem i semesterlunken och känner mig närvarande.

I strålande sol tog vi färjan över till Djurgården, våra fötter mötte kullersten i Djurgårdsstaden, grenar i favoritklätterträdet, grönska på uteserveringen till etnografiska och andra världar på deras utställning. I samtal, skratt och promenadlycka under en hel dag som avslutades med en fika under ett träd i blommande Rosendahls trädgårdar. I sommarklänningar så satt vi där och njöt livet, en lördag i juli (om ni vill läsa vad Chissra skrivit om dagen så kan ni göra det HÄR). 

När vi skildes åt så mötte jag kort därefter upp en av mina dansande vänner. I bil ackompanjerad av skön musik, samtal och upptäckarlusta för att skåda vackra vyer så bar färden av mot Herräng för att dansa. På vägen så hamnar vi på ett café som fullständigt tar andan ur mig. Min pippisjäl blir lycklig och jag kan inte sluta förundras och hänföras. Denna plats förtjänar sitt eget inlägg så jag återkommer till denna plats som jag blev så förälskad i. 

I år så fyller danslägret i Herräng 30 år, jag har varit där de senaste två åren men i år blev det inte så vilket jag vant mig vid tanken på men vad härligt att därför kunna hälsa på där en kväll och njuta atmosfären och få bli sådär Herrängsglad. Min kropp var också glad för att väcka dansen till liv efter att ha dansat för lite de senaste veckorna. Mina tidigare inlägg om Herräng hittar ni om ni klickar på etiketterna märkta med Herräng och Herräng dance camp. Hur mycket jag än försöker beskriva det så måste man uppleva det för att förstå till fullo.

Glada och svettiga så vänder jag och min vän åter mot stora staden en stund efter klockan två när dansgolven fortfarande är fulla med dansande par. Dansen pågår hela natten. Resan hem tar några timmar och vi möter vildsvin, fåglar, rävar och sen solen som går upp. Soluppgångens skönhet är svårslagen. När jag anländer hem i  den tidiga morgonen har jag nästan varit vaken ett dygn. Men dessa timmar har fyllts med så mycket av det jag älskar, värderar och som ger mig energi så trots segheten idag så är det en investering i framtiden, mig själv och allt det jag älskar. Tack livet, tack vännerna, tack fantastiska Stockholm, tack Herräng och tack naturen. 

Nu faller regnet hårt mot min ruta, min kopp är fylld med det godaste the och väskan är packad för att i arla morgon åka hem till den plats där jag växte upp, där de människor jag älskar mest bor och där vi är fler syskon som möts den här veckan. Kärlek, familj, hemkänsla och semester blir en fina blommor i nästa veckas bukett. 

När regnet stillat sig under eftermiddagstimman..

.. så kommer solen fram efter att ha väntat till smattrande symfoni.

Att vakna med regnet mot rutan och ha en ledig dag framför sig är rogivande. Att äta pannkaka till frukost och lägga sig i sängen igen och läsa i timmar medan regnet slår mot Svedmyraskogens grenar utanför mitt fönster får mig att landa i närvaron.

Med regnet mot mitt prickiga paraply kliver jag ut i sommardagen och låter mig omsvepas av den. Efter styrketräning så skymtar solen och jag vandrar i Vasaparken och njuter lummig grönska och vackra träd. Jag betraktar kubansk salsa och frisbeekastning i lekfullhetens tecken. I solen kliver alla fram. Mina ögon letar klätterträd att komma tillbaka till men min blick fastnar på mitt namn som karvats in i en trädstam.

Efter danspass vandrar jag genom staden, att promenera där är bland det bästa jag vet. Jag vill ge mig själv det bästa jag vet i söndagsgåva. Gratis, magiskt och inspirerande samtidigt i en enkel promenad.

Skrivinspirationen hittar inte de ämnen jag letar men jag ger det tid. Tänker att just nu får bloggen vara för min skull och utan prestation på att skriften ska vara intressant. Under ytan gror frön och jag litar på att när blommorna slår ut så finns jag där för att lukta på dem och kanske plocka in en bukett som ni får av mig när den dagen är kommen. Med tacksamhet ändar jag dagen och inväntar nyfiket morgondagen.

Mitt namn där jag minst anade det undra om det är livet som hyllas eller en annan Liv som velat märka trädet. 

Rosor i grönt leker kring mina vader....

... i klänningsdans.

Läsning i solglitter i gungande trähammock vid årstavikens vattenbryn. Ett besked gör att jag lyfter av lättnad. Ballongbuketten flyttar in i mitt hjärta.

Husvagnscafe gör att Rhodos flyttar lite närmare Stockholm. I solen växer leenden men de odlas i våra hjärtan och kan blomma i alla väder.

När regnbågen spänner sitt tak över himlavalvet kom ihåg att den riktiga skatten bor i ditt hjärta tillsammans med de relationer du skattar högst och alla de fina stunder du vill bevara i minnets skattkammare.

Solkraft och regnlycka.

Regnbågar spänner sina valv över fanatiskt gröna liljekonvaljblad som bildar vaser för klockor att vila i. Fågelsång väcker hopp och skira löv till nya dagar.

Jag möter Chissra och vi väver samtal och vandrar i regnet. Hon liknar mig vid Madicken. Nyfikenhet väcks till liv hos mig. Varför Madicken? Hon är busig, livsnyfiken, självständig och empatisk blir svaret. Att se sig själv genom någon annans ögon breddar världen ibland på ett oväntat sätt.

Torsdagen kommer med värme. Regnet kommer på promenaden men vännen brevid bär ändå alltid solen med sig. I vagnen vilar stjärnöga och vill komma upp. Sen somnar hon mitt i stimmet på Indisk restaurang i bokcirkelsdiskussion. Ett tag vilar hon sitt huvud nära mitt hjärta och sover även när jag skrattar. Total tillit till livet.

Nu knyter fredagen sitt band runt veckan. Ett spontant möte med en vän när en annan får förhinder leder till fika, långpromenad, glasslycka och färja tillbaka till Slussen. Där möter ballonger i klasar min blick och trots regndroppar ler jag. Ingen kan vara nere med en ballong som Puh brukar säga.

Vi kör promenad trots vädret eller hur?

Frågar min vän i ett sms vid fyratiden.

Stockholm är grått och regnet faller. Självklart svarar jag. Att promenera med en vän för en timme genom en vacker stad och samtala i regnet är en stund av lycka. Det kan vara lika givande som att göra det i solsken. Jag tycker om regn, det är något vilsamt i att vandra i det och inte fly det. Den här dagen hade inte varit detsamma utan det.

Nu sitter jag hemma i värmen och hör dropparna slå mot rutan. Vilsamt, hemtrevligt och det fyller mig med ro. Jag är trött och kryper snart till kojs, sover extra gott till regnets melodi. Tack regnet för idag, ses kanske imorgon.

Livet består inte av att vänta ut stormarna.
Det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Min latte blommar..

... och utanför caféfönstret faller snöstjärnor.

Våren gläntade på dörren men väntar lite till. Tids nog kommer den. Här och nu tycker jag det är mysigt att sitta inne med tända ljus och en earth hour som just har passerat.  När man väntar på något gäller det att göra det bästa av väntan och njuta av nuet.

I nuet finns både blommor och stjärnor, i mitt hjärtas trädgård gror morgondagens blommor och på min stjärnhimmel ser jag nyupptäckta stjärnbilder. Vädrets kontraster och tillika livets kontraster gör varandra mer framträdande. Det tycker jag om.

Ibland har jag så dålig karaktär...

.. och den här dagen är en sån dag när den sidan visade sig för mig.

Istället för att göra några snabba ärenden och sen åka hem och städa lägenheten så blir jag uppringd på väg till stan. Spontanfika med en vän, javisst säger jag och tänker att eftersom jag ändå slutar tidigt på fredagar så jag kommer ju inte att bli så sen. Min vän bjuder på klokheter och mod över en latte vid Mariatorgets kant.

Efter vår fika går jag för att göra mina ärenden och då ringer nästa vän för att höra om jag är på stan och vi ska hitta på något. Jag hör mig själv svara ja och sen dröjer det inte förrän jag sitter och skrattar tillsammans med henne över en underbar kardemummabulle. Hon vill titta efter en bok på rean men som den bokmissbrukare bokbrukare jag är så är det jag som kommer ut med kassen full och ett saligt leende på läpparna.

Att ha dålig karaktär kan bjuda på sköna stunder och nytt att läsa och en skön start på helgen. När jag kommer hem så dansar dammtussarna hambo i hörnen och de får de väl göra någon dag till. När det oväntade bjuder upp till dans är jag ofta snabb på att svara ja. Bra karaktär får jag fila på en annan dag.

Jag kanske inte alltid gör det rätta men oj vad roligt jag har på vägen. 

Tillbaka i Svedmyralyan igen..

.. med nyfixade blommiga naglar och en mängd skor, sjalar och spaprodukter i bagaget.

Igår landade planet, själv har jag inte landat riktigt än men det kommer. De sista dagarna fylldes av elefantdans, shopping, utmaning av höjdrädsla genom att bo på 46 våningen i Bangkoks högsta hotell som har över 80 våningar. Det snurrade till lite på första frukostmorgonen däruppe på  78 våningen men sen vande även jag mig. Buffën var sagolik och vyn var imponerande.

De sista dagarna i Thailand bjöd också på en av de största höjdpunkterna, att få återse en vän från jorden-runt-resan. Vi lärde känna varandra då vi hade bungalowerna vägg i vägg i Laos för 10 år sedan. Sen hälsade jag på henne  i hennes hemstad Leipzig. De senaste 6 åren har hon bott i Bangkok men när vi ses är det som om tiden aldrig har passerat.

Vi återfinner varandra direkt och hon visar oss några av sina guldkorn som ett gammalt klassiskt cafe som står kvar bland nybyggda skyskrapor, ett litet crepesparadis inklämt i ett hemligt prång där palmer växer och jag blir så lycklig så jag bara myser. På kvällen visar hon oss en härlig skybar på taket till Hilton Millenium. Goda drinkar med staden långt under oss och stjärnhimlen närmare än den brukar.

Skratt, reseprat och livsfunderingar studsar mellan oss och ett löfte om att ses när hon snart återvänder till Europa. Ibland reser man bort och finner en vän där man minst anar. Att kunna mötas för några timmar i två dagar i en annan del av världen är sann vardagslyx.

När jag lämnar Bangkok är jag dock redo att återvända till den del av världen där mitt liv och de flesta av mina vänner finns nära. Jag landade igår vid 18,30 och med en liten känning av jetlag försöker jag hålla mig vaken och hitta dygnet igen.

Min första dag hemma bjuder på arbetsglädje och vardagslyx i form av att min bästa vän är i staden. En timme med henne på Stockholms centralstation innan hon återvänder till Dalarna är mycket värt. Att kunna krama henne och få en fin bild på magen, några klokord och några skratt är en skatt i sig. Min katt kommer hem och sätter direkt sig själv i centrum, vissa saker är oföränderliga och skönt hemtama.

Två totalt olika delar av världen som väcker olika delar av mig passar tillsammans i livets pussel. Det finns mer att upptäcka både i resandets pusselbit och den hemma. Jag tycker om att lägga pussel, hitta mönster och hitta plats åt biten som länge inte ser ut att passa in någonstans.

I poolen på 20 våningen  på hotellet fick jag en avkopplande timme till ljudet från en hektisk stad. 

Jag upptäcker ett hjärta på kanten till min latte..

.. och blir glad av att hitta nåt oväntat vackert som inte kommer att vara längre än till nästa klunk.

Jag fångar ögonblicket på bild och tänker på personen jag ska träffa. En tidigare kollega med ett stort hjärta och kloka tankar. En nygammal dröm som väcktes gör att vi inte längre delar en vardag på en arbetsplats. Men jag har tänkt mycket på henne de senaste månaderna och nu ses vi en kall kväll i centrala Stockholm.

När latten är nästan uppdrucken anländer min vän och vi går vidare till en restaurang. Pizzorna vi äter kryddas med ett samtal kring vardagen, saker som saknas i samhället, livet, drömmar och tankar kring våra företag.

Jag känner mig lyckligt lottad som har fått träffa personer som hon under min livsstig. Hon är en klok, härlig, levnadsglad och väldigt mänsklig person som bjuder på sig själv. Jag fylls av energi av att träffa henne.

När vi skiljs åt och stjärnorna tänts och snöns kristaller gnistrar längs min väg så tänker jag på de små ögonblicken. Ett hjärta på kanten av ett latteglas. Ett samtal. En promenad en stjärnklar kväll i Januari. En katt som väntar när man kommer hem och kryper ner i en nybäddad säng.

Jag tänker på att ett hjärta i skummad mjölk, en vacker stund, naturen som visar sin skönhet, kärlek och en ny vänskap kan dyka upp när man minst anar det men  jag tror att det gäller att hålla ögonen öppna och vara närvarande i livet, fortsätta vara nyfiken och känna tacksamhet för det som kommer i ens väg.

Livet var inte igår, livet är inte imorgon eller idag.

Livet är alla magiska ögonblick man upplever och lägger märke till. Verkar som att du samlar magiska ögonblick
 Liv :-)

Så kommenterar en gymnasiekompis min bild på min varma choklad som jag just fått i mina händer på Waynes. Det där stämmer nog. Jag samlar på magiska ögonblick och vet att livet ser inte alltid ut som man önskar och då gäller det att uppskatta det man har. Tillföra saker som gör livet lite mer skimrande eller om det är riktigt tufft kanske bara gör det uthärdligt.

Just vid den här fikan är det snarare samtalet med en fin vän jag minns och som gör att den måndagen glimmar till. Chokladen var fantastiskt god men vännen vid min sida värmer mer än den godaste choklad.

Vi styr inte allt i vårt liv men vi kan välja vad vi fyller dagen med och iaktta vad som ger oss energi, skänker glädje eller frid eller vad just du behöver. Jag tror inte på att sopa sorger under mattan utan dem ska man gå rakt igenom. Men jag tror att det vardagsgråa eller mindre roliga perioder av livet så är det viktigt att vi fyller det med sånt som balanserar upp. Jag tror på att ställa sig frågan ibland om det man behöver det vill säga kan jag i denna stund välja/skapa glädje, frid, energi, acceptans etc.

Det behöver inte handla om dyra saker utan nåt som just du mår bra av, prata med någon som du mår bra av att prata med, kolla på en film du tycker om, ta en riktigt god kopp the, andas in den friska luften, ta en långpromenad och njut av det vackra som du kanske går förbi andra dagar. Njut av glädjen i dans om du tycker om det, skapa med dina händer, iaktta det som händer eller lyssna på musik som ger dig det du behöver. Fantasin (och kanske du själv) sätter gränserna utöver de praktiska gränser som kan finnas.

Inom varje dag så finns en möjlighet att fylla den med innehåll eller stunder som ger dig det du behöver. Jag ska fortsätta samla magiska ögonblick. Jag vill skapa dagen eller Crea diem som det heter på latin. Det tror jag på.

Det är tidig morgon och..

..jag vandrar genom ett stilla regn av löv. Vägbanan skimrar i gatlyktans sken och de gula löven bildar en mosaik att vandra på.

November har anlänt och det är en mörk, vacker morgon. Jag lyssnar till lövens prasslande i vinden som leker med dem tills några av dem faller.

Nu har dagen gått och kvällen fallit över stadens ljus. I ögonblicket när dagen gled över i kväll så stod jag i Götgatsbacken och lyssnade till swingmusik.

Inom mig fanns en önskan om att någon som kunde dansa Lindy hop skulle passera så vi kunnat dansa på asfalten till musiken som ekade mellan husväggarna. Ingen kom men jag anlände till yogan med ett leende.

Tankestund med varm choklad avrundar kvällen den första dagen i November. Löven dansar fortfarande längs mina fötter på väg hem och jag dansar med dem.

Konditori Lyrans kryddchoklad....

.. är bland det godaste jag vet.

Jag lovar mig själv att det blir höstens projekt, att kunna göra en liknande choklad. Ibland är det blandningen i livet som blir den perfekta kombinationen. Livslust, blandad med vänskapsglädje och skratt blir en varm kraft som fyller hela mig.

Jag njuter av livet för att jag väljer att göra det och glädjas åt små saker som en perfekt tillagad kryddchoklad, ljudet av vindens sus i grönklädda träd och vänners livsvägar. Parkteater som bevittnas från en filt på gräsmattan, promenader genom solstrålars fall genom skogen och en fin överraskning skickad från en vän.

Krydda livet med det som får er att må bra men uppskatta framför allt det som finns runt er just nu. På fredag börjar min semester men jag känner mig utvilad redan nu och det är en skön känsla. Det är skönt att känna det ska bli härligt med semester men att jag inte räknar ner frenetiskt för att jag bara måste få vara ledig. Från pedagogiska mammans semester kommer en doft av Skottland i form av ett vykort.

En blomma på torget gör mig glad. Jag väljer att stanna till och njuta av att någon valt att se till att man kan dansa på en blomsteräng av annan sort även på en plats som denna. Pippiprinsessan i mig vill bjuda upp till dans just där en alldeles härlig dag mitt i Juli. Kom och dansa med mig.

Ofrivillig bloggpaus...

.. precis just nu när mina fingrar brinner av skrivarlusta och meningar snurrar i mitt huvud.

Nu har min dator gett upp och jag måste ge mig ut och leta efter en liten söt vän i livet som kan göra så mina ord fastnar i nätets garn. Men även om jag inte fyller bloggen med ord så fyller jag livet med trevligheter som champagneglans en regnig tisdag med de finaste av vänner, picknickar i solsken och parkteater i grönskans famn. Jag njuter av livet just nu och jag lägger mina ord på hög och säger på återseende så snart jag har funnit en tangentvänlig vän som fungerar. Jag vet inte om det är inom kort eller om det dröjer,

Önskar er alla en fin sommar ni skimrande sommarblomster som bildar en hel äng av färgsprakande skönhet och nya upptäcker. Fånga daggen oavsett hur dagen är och gör sånt ni tycker om och stäng era kronblad när natten kommer.

Med kärlek.

/Vida

Solkyssta kinder och livslust..

.. och vackra dagar lyfter livet.

Blommande rosor, blåa skyar och gräsmattor som inbjuder till picknick har kantat mina senaste dagar. Stora Essingen fångar mitt hjärta på ett besök där, en vilsam plats med vackra hus och ändå så nära stadens centrum. Sen träffar jag en vän på smultronstället Cafe Lasse i Parken, ett stenkast från Hornstull men som att kliva in i en annan värld. Fåglars sång och fika i trädgårn intill huset från 1700-talet. När vi skiljs åt så vandrar jag vidare till Mälarpaviljongen och tar en öl i solen med andra vä. Efter det en promenad hem längs med vattnet och sen via vackra staden. En fredag som stannar i hjärtat.

I lördagssolen möter jag en vän, vandrar genom staden och sen sitter vi på kulturhusets takterass och njuter av att bara vara. Men jag vill inte lämna sommarstaden ännu så när vi skiljs åt tar jag och promenerar ut till en av mina absoluta favoritplatser Rosendahls trädgård på Djurgården. Det är en vilsam plats fylld av aktivitet. Den påminner mig om många fina minnen och jag vilar med en latte under ett träd.

Idag så sjunker temperaturen något men brisen som kommer kyler inte huden men svalkar den lätt. En fika med Stockholmsvyer och vattenglitter nedanför berget intas på Fåfängan. Sen avslutas helgen med dans vid Stora Skuggan (ligger bakom Universitetet). Det är en fantastisk plats, en utomhusdansbana vid en liten sjö där svanar simmar. Picknickfiltar i gräset, swingmusik som ljuder och dansarna virvlar, chillar och leker. Det är fantastiskt. Vassen vajar i solskensglitter och brisen svalkar oss. När vi vandrar på grusvägarna på väg mot tunnelbanan så känner jag att det var en helg som saknade inget men bjöd på allt.

Hjärtan i latten och schakrutor i kakform...

.. inleder helgen.

På ett café på Rörstrandsgatan fikar jag i timmar med en vän. Det är sann vardagslyx att avsluta fredagseftermiddagen så. Plötsligt kommer regnet och faller över staden men när vi lämnar cafét så är det ett minne blott och pölarna vilar på gatans asfalt.

Dofterna från vårens blomning förstärks av dropparna som nyss föll. Stockholm är skimrande vackert i den skira grönskan och med det glittrande vattnet trots att himlen inte är lysande blå. Jag ser en vattenpöl som bildat en pil och jag följer den på min promenad.

Fredagen den trettonde bjöd inte på olycka utan lycka i dess allra finaste form.

Naturlig kraftkälla...

.. är de ord som sammanfattar tjejhelgen.

I naturens famn där skog möter hav och där vind möter stillhet tillbringar vi den första helgen i September. Värmen från brasan bryter av mot havet som piskar mot klipporna när vi anländer. Vilsamt, mäktigt och alldeles underbart.

Samvaro, närvaro och tillvaro med min syster och hennes vänner är en gåva som man inte kunde tacka nej till. En helg utan klocka då vi sover tills vi vaknar. Första natten så för mig vågorna in i drömmens land och jag besöker Hawaii där havet är annorlunda men dess ljud detsamma. Hembakt bröd, vyn över havet, 5 härliga tjejer möter mig vid frukosten. Tänk jag har allt jag någonsin önskat i den stunden.

Letandet efter svamp resulterar i att mina läppar av bär äro blå. Lingonen lyser röda mot riset och solen skimrar genom lövverket. Krispig luft och skogens doft väcker mina sinnen. En vedeldad bastu gör att badkrukan i mig kastar sig ut i det kalla havet en av Septembers första dagar. Det är ett mirakel i sig. I solens famn stillas havet och vilar still när solen går ner. Vi äter tacos, dansar framför wii, skrattar högt och jag vaggas ovaggad till sömns till ljudet av havet. Nästa dag så säger jag adjö till klipporna, havet, skogen och några sista bär slinker ner innan det åter till staden bär.

Jag är loj, utvilad och lugn i kropp och själ när jag återvänder. Naturen har alltid den inverkan på mig och trots detta är jag så beroende av stadspulsen. Det är kontrasterna som ger mig balansen. En blandning av aktivitet och vila, av sött och salt och av skratt och eftertanke. Låt oss leva livet lekande.