Jag känner mig lycklig nu..

... säger Allan och blickar upp mot trädkupolens gröna grenverk.

Vi sitter i mitt klätterträd och det är första gången vi möts i verkliga livet. Lördagens regn har mojnat och nu doftar naturen av all sin växtkraft i söndagens eftermiddag. Det är en vacker stund. I texter och tankar har vi mötts långt tidigare och han har uttryckt en önskan om att ses i klätterträdet. Så nu sitter vi där lutade mot varsin gren, vi blir sittande i nästan två timmar.

Hur längesen är det du satt i ett träd, frågar jag. Alldeles för länge svarar Allan. Det är ett sånt där möte där vi avskalat pratar om livets härligheter, svårigheter, om skrivandet och vilka vi är. Han har publicerat 5 böcker och min framtida bok existerar än så länge bara i drömmen. Jag har ännu inte läst något av honom men lämnar mötet med en dedikerad bok som är den första i en serie på sju.


Allan arbetar som präst, ett yrke långt från mitt men samtidigt med vissa gemensamma beröringspunkter. Jag lyssnar och lär och tänker att möten som detta vill jag inte vara utan. Att någon vill sitta i trädet som jag tycker om och bara älskar att vara det är en fin gåva. Träd är viktiga för mig.


Runt min hals hänger halsbandet med texten "Find your sparkle" och jag tror att det handlar mycket om det, det som är vår gnistra, som får oss att gnistra och livet i sig att gnistra. Det har Allan gjort och det glimmar till om honom där vi sitter i trädet. Det är en vacker stund.

“The world is full of magic things...

..patiently waiting for our senses to grow sharper.” (W.B Yeats)

På sätt och vis är vi alla magiker med unika trollformler där vi skapar vårt liv och vår vardag och vårt eget unika uttryckssätt. Det där med magi behöver inte vara så komplicerat utan allt vi skapar på ett eller annat plan är ju magi, något som springer ur en tanke som sedan tar form. Någon tycker om att laga mat, en annan njuter av att måla tavlor, någon skapar kraft genom att träna och en annan finner närvaron i dansen. Allt det är skapande. Om vi inte delar med oss av det som gör oss till de magiker vi är så växer den inte.

I magin är det inte prestationen som premieras utan det stjärnströssel som vi kan sprida till varandra genom att våga dela med oss när vi skapar magi. Såväl när vi är starka som när vi är svaga. Då bygger vi broar av regnbågar mellan oss. Det är så lätt att vilja visa upp det som är utan skavanker men alla regnbågar är vackra oavsett vilket landskap de spänner över. Om vi blir mer lyhörda som magiker och regnbågsskapare så tror jag vi lättare kan upptäcka när en dörr öppnas som vi vill kliva in i eller kanske när det är dags att snickra en egen dörr som leder någonstans där vi vill vara.

Regnet leker mot rutan när jag och en annan magiker sätter oss i fönstret på ett café. På det vackra intarsiamönstrade bordet mellan oss finns mönster som påminner mig om andra världar och i samtalet bjuder vi in varandra i våra inre rum. Min vän är sannerligen en magiker som skapar drömmar, texter, bilder och kloka tankar. Sådana stunder fyller mig med kraft, energi, inspiration och frid eftersom de får dagen och livet att glimma till. Vi delar några timmar och en mysig fika men framförallt möts vi i tankar, funderingar och frågor. Min vän har ett säreget sätt att se och reflektera över saker. Det är vackert tycker jag.

Tar du vara på den magi som livet bjuder? Skapar du egen magi? Just nu bjuder livet upp till magiska ögonblick, jag njuter dem medan de varar och hänförs över kraften och styrkan i det som är vardagligt och magiskt på en gång. Det är i uppmärksamheten, hänförelsen, lekfullheten och förmågan att våga tro på magi som den skapas och den kraften bär vi inom oss, vi är alla magiker. Det är bara att börja skapa.

Sommarlovskänsla...

.. trots att jag arbetar.

Drabbar den dig också? När massa saker är avklarade och man börjar fylla helger och kvällar med sommarlustlediga saker. Den kommer som ett stjärnströssel när jag klickat på skicka på min sista uppgift till den intressanta kursen "Samisk kultur och samhälle" som jag läst, samma vecka har jag skrivit en text om en lyckosöndag som jag och en vän arrangerade och jag har slutat med mina ordinarie danspass för terminen.

Då får jag en lättjefull känsla, jag ser till att picknickfilten finns tillgänglig i hallen för utflyktsnycker. Jag lusläser parkteaterprogram och skriver ut listan över årets sommarpratare. Jag åker på utflykt till en ö och går på skattjakt genom att testa geocaching. Jag sitter med vänner på uteserveringar och planerar in grillkvällar, trädklättrarfikor och långpromenad med en barndomsvän. Närvaro och härvaro i härlig form.

Semesteröar har jag kallat det i ett tidigare inlägg, det där man kan skapa mitt i arbetsveckan eller året om. Men just nu känns det som sommarlov och ett välbehövligt sådant. Så nu njuter jag sommarstunder och att odla jordgubbar på balkongen som jag plockar vartefter de mognat. Det är en skön känsla, en sån som gör att man lägger sig med ett leende på kvällen och inväntar nya äventyr som kommer och upplevelser som ger energi. Precis som ett sommarlov ska göra.

Den skira grönskan i alla dess nyanser..

En bild som min vän tagit. 

... möter fåglars kvitter i solsken som silas i trädens kronor. Manen har några silvervita strån som vittnar om att Madame är en erfaren häst i sina bästa år. En sådan som klarar att ha en nybörjare på sin rygg. Det är magiskt att rida, den där frihetskänslan som jag inbillat mig skulle finnas där får flyga fritt under ridturen hand i hand med närvaron som blir påtaglig.

Madame får en välbehövlig paus från mig på hästryggen. 

Skogens skönhet, naturens enkla varande och utmaningen att se världen ur ett annat perspektiv är en magisk kombination. Jag tycker om att rida. Det är svårt för mig som är ny men jag klarar till och med att galoppera. Men det här vill jag göra igen. Trollmarker Spa och Äventyr visar sig vara den härligaste av överraskningar. Med personligt mottagande, god hemlagad mat och en kunskap om hästar och ridning som får en nybörjare som jag att känna mig trygg.

Vi är ute närmare 5 timmar på lördagen (varav 3,5 på hästryggen) och när vi kommer tillbaka väntar bubbelpool, bastu och massage. Jag somnar ovaggad tidigt till stillhet, fågelsång och med naturens öppna famn utanför vår stuga. Det är som att man varit borta så mycket längre än en helg när vi till staden vänder åter, fyllda av energi, stillhet, vackra upplevelser och ridningens kraft

Jag har en förmåga att säga ja...

... spontant och snabbt utan att tänka efter jättemycket ibland utan bara tänka att det låter kul.


Så när en kompis för några månader sen frågade om jag skulle med på en ridhelg med ett gäng tjejer så svarar jag ja efter att ha fått informationen att man inte behöver ha några förkunskaper. Ridhelg, du?? Mina vänners reaktion är obetalbar, en av dem skrattar så länge så jag börjar fundera över vad jag gett mig in på. Men om man inte vågar kasta sig ut i nya äventyr missar man ju upplevelser.


Men visst är jag nervös, jag har i stort sett aldrig suttit på en hästrygg och är höjdrädd och ett kontrollfreak. Intalar mig att det måste finnas snälla hästar som kan ta hand om modiga människor och det är ju bara att kliva av hästryggen om jag inte vill sitta kvar. För i livet måste man ibland våga och våga igen, utan garantier och utan löften men hur ska man annars växa. Jag tror ju att ridning omfattar frihet och en känsla av att se allt ur ett annat perspektiv, det vill jag pröva och har velat göra i många år.


Har du tackat ja till nåt mer frågar min vän mellan skrattattackerna? Ja, att testa SUP-yoga, det vill säga att yoga stående på en surfbräda ute i vattnet. Förmodligen kommer jag vara mer i vattnet än på brädan men man måste ju pröva åtminstone en gång. Jag vill leva så, att jag ibland tackar ja utan att tänka. Att jag får nya upplevelser tack vare min nyfikenhet och mitt mod även om jag gör det på darriga ben och en undran i tanken.

Det kommer vackra stunder och upplevelser till mig i olika former..

.. och jag känner mig stjärnströsslad.

Det är orsaken till att det varit tyst på bloggen, inget annat än att livet bjuder upp till dans och jag dansar med det. Jag licensieras som Zumbaledare, barnvaktar barnbarn och skapar lyckosöndagar med spännande människor. Samtidigt vecklar naturen ut sig i sin prakt och omfamnar oss alla. Det är en skin grönska som snart djupnar och låter sommarens nyans tar vid. Det gäller att njuta det som är när det varar och det är vad jag gjort och därmed låtit fingrarna vila från skrivandets lekfulla lek. Men i tanken leker jag med ord och jag hoppas de kommer växa till kaskader som väller ut över bloggen, livet och allt annat som är. 


Jag finner stjärnors mönster i blommande form och jag möter stjärnor som öppnar mitt hjärta på vid gavel och bjuder upp till dans, picknickar och intressanta samtal. Livet stjärnströsslar mig och jag försöker fånga det och strössla vidare.

Det är naturens sätt...

... att säga jag älskar dig skriver Livskrafter-Emma när jag publicerar en bild på körsbärsblom på Instagram.

Så är det ju och vi vallfärdar till dem och njuter dess blom under den korta tid det varar. Jag väljer att ta en längre väg hem för att kunna vandra under körsbärsblom och igår när jag vandrar där är det på ett rosa hav av blad som börjar dala. Det förgängliga i naturens skönhet. Jag älskar naturen villkorslöst som så många.

Plötsligt kommer värmen och grönska och blom exploderar. I nyväckta färger och smekande dofter så visar den sin prakt och lockar ut oss på gräsmattor, uteserveringar och lättjefulla promenader.

Ledig onsdag och jag möter en vän jag inte sett på länge, vi hinner umgås i timmar och i ett Stockholm som är skimrande vackert och där vi alla möts ute. Det är fantastiskt med alla parker, bryggor och vackra platser som gjorda för att mötas på och njuta naturen, livet och dagen. Det tänker jag göra idag också. Naturen, jag älskar dig.