Att ha sina kärlingar utspridda i Sverige..

.. gör att det alltid finns någon att besöka och njuta deras vardag på en plats som inte är min.

Förra två helger sen var jag i Ängelholm hos min vän fotografen och den här helgen besökte jag min bror och hans sambo i Örebro. Vilka vackra platser och mina underbarlingar som bjuder in till härligt helghäng gör att jag landar efter helgerna med ny energi och med nya vyer som kan skapa rum i mig. Det är ett vackert land vi bor i med många kontraster och jag njuter dem fullt ut. Jag är glad över att även om vägen till dem är längre än att jag kan ses över en kväll så är de nära i hjärtat.

I Ängelholm var det fortfarande höst med massvis av regn men även med så mycket färg från vackra träd. Det var ändå ljuset som präglade helgen, både de vi tände inomhus men även i den minneslund där de vilade under ett stort och vackert träd. Det är så vackert att besöka någon man känt nästan halva sitt liv, att sitta där och skratta tillsammans framför en film över en thekopp precis som vi gjorde när vi bodde grannar i Göteborg.

Att njuta mysiga fikor, gå längs med havet och känna att vissa helger är längre än andra, det är balsam och stjärnströssel för själen.

Löven och livet utan filter men med sin egna starka lyskraft.

Lycka är en stund i havets kant med två fina vänner.

Det är härligt att kunna resa mellan olika världar inom loppet av 10 dagar. Förra helgen när jag anlände till min bror med sambo och kliver in i deras nya lägenhet med högt i tak och vackert inredd skapas ännu en myshelg. Det är så fint att resa bort och bjudas på jättegod mat, många skratt, spela spel, titta på TV tillsammans och njuta promenader i såväl natur som staden.

Årets första glögg får tre äpplen av fem. 

Att resa bort och få luft under vingarna men samtidigt komma hem i mötet med de man känner så väl är bland det vackraste som finns i livet tycker jag. 

Stjärnefall över November land. .

... bäddar in staden i ett omfamnade tjockt täcke.

Snön faller utan vetskap om att bussar ställs in och bilköer står still. Den skapar kaos men också acceptans. Resan får ta den tid den tar och man får pulsa i stjärnesand.

En vän ringer från Arlanda, hon kan inte ta sig hem och jag får oväntad nattgäst. Min stjärnströsslare sitter i bilkö i 8 timmar utan att ens komma in till staden som behöver passeras för att komma hem. Klockan ett kommer han och sover hos mig för några timmar. Jag somnar gott när jag vet att båda är hemma hos mig och inte ute i den natt som fallit.

Snön faller och det känns fint att kunna öppna mitt hem och bjuda sovplats som så många andra. När jag vaknar och möter vinterns skönhet i torsdagens morgonstund önskar jag alla fann en varm plats att tillbringa natten på även om jag vet att det inte är så.

När rastlöshet och inspiration återvänder..

... så inser jag att jag börjar bli frisk igen. Hostan är kvar men lusten är tillbaka.

Jag har varit sjuk och varit hemma från jobbet för första gången på 2,5 år. Då är det bara vila och återhämtning som gäller. Istället för att fira en drömskapande väns nya stig i livet får jag stanna hemma. Jag börjar leka med en app där jag med magi skapar en bild av mig som häxa. Dessa älskade häxor som fascinerat mig sedan jag var liten. I min värld är inte häxor något negativt utan man kan välja att använda sin magi och kraft till goda skapelser.

Häxkonster för praktiskt bruk av Malcolm Bird var en älsklingbok i min uppväxt, jag ritade häxor och ramade in och gav bort i julklapp. Jag fick mina morföräldrar att teckna häxor med mig. Så häxan som symbol är för mig en förebild, någon som går sin egen väg, skapar magi och läkning av egen kraft och med små medel men med kraftfull styrka. Som kan finna andra världar inom och utom sig själv och en häxa är nog särdeles äventyrlig.

I badet om morgonen läser jag boken "Big Magic" som handlar om skapandet och att leva i kreativitet med glittret av magi. Det glittrar till i mig och skapar nytt stjärnströssel som får virvla runt en stund och fånga det som fångas upp men som också kan leda till nya tankar, insikter och skapelser. Vi är alla magiska skapare.

I häxors tid kan man välja att plocka fram sin inre häxa. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad andra tycker om hennes val, hennes sätt att leva och hur hon värnar om visdom. Men i min värld delar häxor med sig i systerskap, medmänsklighet och väljer att göra världen till en bättre värld. För det kan man ju välja, vad sänder du ut, vad ger du och vart väljer du att lägga din fokus. Det innebär inte att man snubblar på kvasten ibland men en riktig häxa reser sig upp och vandrar vidare i den riktning hon önskar. 

Livet...

.... med dess vägskäl och nya livsval.

Om jag blickar tillbaka på de tolv månader som har passerat och skapat ett år så är det ett av mina mest händelserika år. Vissa år passerar utan några större förändringar men detta är inte ett av dem. Ett år där jag till viss del varit tjänstledig och studerat på distans. Jag har rest ut i världen och besökt Seychellerna och Indien. Jag har mött nya vänner och lärt mig så mycket på så många plan.

Jag har blivit dansledare på Friskis och Svettis. Jag har gått kurser om Hawaiiansk visdom och kvinnlig kraft. Jag har njutit NFI (nytt för idag) i 100 hela dagar. Sen har jag mött kärleken i världens finaste stjärnströsslare, han som är allt jag någonsin önskat och mer. Jag är ännu förundrad över att en dag bara stod han där och öppnade dörrar till magiska världar och nya äventyr. Ett av dem tog oss till Barcelona men ett av mina finaste minnen med honom är dock från den svenskaste av helger, nämligen midsommar. 

Alla dessa vägskäl som leder vidare mot nya val, nya möten och nya vägar. Som om inte alla dessa händelser under året har lett till stor förändring så har nu ännu en ny dörr öppnat sig som leder till ett nytt jobb. Jag har haft ett arbete jag älskat i snart 8 år men nu är det dags för nya utmaningar. Vet inte vart det kommer att leda men jag vandrar och vet att även om jag vandrar vilse ibland så går det alltid att trampa upp en ny stig. 

Bild lånad av Cissie Westberg

Du är som ett kalejdoskop..

... säger stjärnströsslaren och tar en klunk av sin sangria.

Han tittar på mig över glaset. Det är en varm kväll. Vi sitter på en balkong och blickar ut över La Rambla. Barcelona har fångat honom lika mycket som mig.

Som ett kalejdoskop? Jag förstår inte riktigt vad han menar utan ser frågande på honom. Han ler mot mig och säger att ja, du är så många facetter och vrider man på det uppstår plötsligt nya vackra mönster som visar något man aldrig någonsin sett. Det är nog en av de vackraste komplimanger jag fått. Den bär jag med mig i hjärtat sen dess.

Bland stjärnor, stunder och löv som faller blickar jag ut över livet och finner nya mönster och upptäckter. Att i betraktarens ögon vara ett kalejdoskop gör att man blir sedd i flera dimensioner och att någon blickar in under ytan. Att mötas nyfiket på flera plan och inte bara i det som är synligt utan i det föränderliga som vi alla är. Det är vackert tycker jag.

Vilken konstig hållning...

... det ser ju inte klokt ut! Hur står jag EGENTLIGEN??

Det är det första jag tänker när jag ser bilden. Vad lätt det är att leta felen eller det man inte är nöjd med istället för att se glittret i blicken och vinden i mitt hår och hur lycklig jag är över att stå mitt i höstens famn på ett berg med hisnande utsikt. Känslan i stunden var fantastisk och ändå letar jag fel när jag ser bilden. De i där felletarglasögonen trodde jag faktiskt jag bytt . Så jag plockar av dem och ser lekfullhet, äventyrslusta, höstkärlek och glittrande förälskelse. För jag har ju ett val även om den automatiska tanken är blixtsnabb. Tänk om, tänk rätt.

Höstfärger klär in en färgglad fredag...

... och jag vill fånga dem alla och fylla hela mig. Det är så vackert nu och även om himlen är grå så är min horisont färgad av andra färger. 

Fredagen avslutas med ett vägskäl och jag väljer att trampa upp en ny stig i en riktning där jag inte riktigt vet vad som väntar... eller vet man någonsin det egentligen? Nya utmaningar kommer skapa nya kunskaper och erfarenheter. I okända landskap finner man nya upptäcker, insikter och vägar att välja. Det ska bli spännande att se vart den här vägen leder. 

Höstbilder från Dundrets topp från hösten 2015.