Livet...

.... med dess vägskäl och nya livsval.

Om jag blickar tillbaka på de tolv månader som har passerat och skapat ett år så är det ett av mina mest händelserika år. Vissa år passerar utan några större förändringar men detta är inte ett av dem. Ett år där jag till viss del varit tjänstledig och studerat på distans. Jag har rest ut i världen och besökt Seychellerna och Indien. Jag har mött nya vänner och lärt mig så mycket på så många plan.

Jag har blivit dansledare på Friskis och Svettis. Jag har gått kurser om Hawaiiansk visdom och kvinnlig kraft. Jag har njutit NFI (nytt för idag) i 100 hela dagar. Sen har jag mött kärleken i världens finaste stjärnströsslare, han som är allt jag någonsin önskat och mer. Jag är ännu förundrad över att en dag bara stod han där och öppnade dörrar till magiska världar och nya äventyr. Ett av dem tog oss till Barcelona men ett av mina finaste minnen med honom är dock från den svenskaste av helger, nämligen midsommar. 

Alla dessa vägskäl som leder vidare mot nya val, nya möten och nya vägar. Som om inte alla dessa händelser under året har lett till stor förändring så har nu ännu en ny dörr öppnat sig som leder till ett nytt jobb. Jag har haft ett arbete jag älskat i snart 8 år men nu är det dags för nya utmaningar. Vet inte vart det kommer att leda men jag vandrar och vet att även om jag vandrar vilse ibland så går det alltid att trampa upp en ny stig. 

Bild lånad av Cissie Westberg

Höstfärger klär in en färgglad fredag...

... och jag vill fånga dem alla och fylla hela mig. Det är så vackert nu och även om himlen är grå så är min horisont färgad av andra färger. 

Fredagen avslutas med ett vägskäl och jag väljer att trampa upp en ny stig i en riktning där jag inte riktigt vet vad som väntar... eller vet man någonsin det egentligen? Nya utmaningar kommer skapa nya kunskaper och erfarenheter. I okända landskap finner man nya upptäcker, insikter och vägar att välja. Det ska bli spännande att se vart den här vägen leder. 

Höstbilder från Dundrets topp från hösten 2015. 

Livets val...

(bild lånad av Cissie Westberg)

... livsval. Livs val.

Jag träffar en vän jag inte mött på länge, hon har bytt stad och hamnat i min. Sorlet från cafegäster, slamrande porslin och tankar som tänkts omsluter oss i vårt samtal. Vi pratar om livets vägar, hjärtas mod, andras åsikter och vad som är viktigt för oss. Saker vi insett och delar av livet vi övergett. Ett samtal där man möts för en stund men egentligen möts i något större.

Det är inte alltid vägskälen är tydliga och det finns ett före och ett efter men ibland är det så tydligt att nu väljer jag helt nya vägar och lämnar de gamla. Ibland är besluten självklara och det finns inget annat alternativ än att bryta upp från det som är oavsett om det handlar om tankar, förutsättningar, vanor, relationer, jobb eller något annat. Andra gånger krävs tid, möda och tankebubblande med sig själv och andra. Vissa fastnar i det steget och vågar varken kliva vidare eller vara kvar, som ett limboliv eller i väntan på att någon annan ska kliva in och ta beslutet åt dem.

Det är enkelt i efterhand att se livets vägskäl och vad som varit viktigt för där vi är idag men i stunden kan det vara trassligt eller ett litet beslut som får stora konsekvenser. Det kan också vara något som händer där man slungas vidare i livet utan att själv ha fått fatta det beslutet. Där man inte hinner med och inte kan återvända. Livet är sådant ibland.

Många gånger möter jag de som fastnar i livsvalen och ibland fastnar även jag där för länge. Man börjar undrar över konsekvenser, garantier och vad andra ska tycka. Men livet är ju mitt att leva, för mig är det viktigt att kunna göra det jag kan utifrån mina förutsättningar, vilja och förmåga. Jag vill inte blicka titta tillbaka och se att jag hade möjlighet att ta en väg men lät bli på grund av förväntningar, rädslor, normer eller lathet. Samtidigt är det viktigt att se att de val jag gjort tidigare utgick från vem jag var då och idag skulle jag göra annorlunda.

Min vän och jag skiljs åt med en varm kram där hjärta möter hjärta. Vi går åt varsitt håll, på varsin livsstig men vi följer båda vårt hjärtas väg.

Jag finner en bild från sommaren..

.. taget utanför den älskade Drömkåken.

Tittar på bilden och tänker att sådär är det ju ibland i livet. Man står i ett vägskäl och måste fundera över vart man vill gå och vad man behöver. Kanske behöver man mer lekfullhet, möjligheten att finna något nygammalt, man behöver parkera sig nånstans och stå stilla eller kanske ta hand om primära behov innan man fattar något enda beslut. Eller så behöver man nåt gott, eller ett samtal med en vän eller bara lyssna på sina egna tankar över en varm kopp the.

Ibland är det i vägskälet man fastnar och glömmer att många gånger kan man bara vända tillbaka om valet inte känns rätt, men ibland kanske man behöver stanna ett tag i vägskälet innan man vandrar i en riktning. Själv tycker jag om att ha intentioner hängande över livet, som ett paraply eller en kuliss som jag försöker ha med mig in i min vardag. Därför blir jag överförtjust när jag firar nyår hos min vän K och alla gästerna ska välja ett ord att bära med sig in i 2014. Jag valde kärlek, vad hade du valt?