Underbara, underfundiga, mänskliga, kloka och härliga
Bob Hansson.
Poesikväll i Gröndals kyrka stod det i informationen. Inspirationskväll med insikt i vindlande föreläsningsform skulle jag snarare beskriva resultatet. Jag har sett Bob live en gång tidigare och då liksom nu kliver jag ut och är glad, fundersam och inspirerad. Han sätter ord på saker och genom skratt lockar till insikt. Han vågar vara sårbar och samtidigt sticka ut.
Föreställningen var gratis men den innehöll stor rikedom och var på sitt sätt ovärderlig. Min vän och jag skrattar och myser ikapp. I allvaret föds skrattet och i skrattet vilar allvaret. Det är skickligt. Jag borde gå på föreläsning oftare med personer som inspirerar mig för det är balsam för själen.
Utanför väntar löv och vindar att virvla i, jag vill virvla med dem och inse att de stora miraklerna går oss förbi om vi inte uppmärksammar dem. De små miraklerna finns om vi väljer att se dem. Min vän bär livets mirakel inom sig, det är stort.
Jag tror på livet, kärleken och härligheten. Jag tror inte på perfekta människor utan mänskliga människor och medmänsklighet. Jag tror på att våga vara både liten och stor. Jag tror på lekfullhet och visdom. Jag vill fortsätta tro, fortsätta hoppas på allt gott och fortsätta upptäcka härligheter.