Se det inte som ett misslyckande..

... om du måste sprätta säger min kloka kreativa syster till mig när jag på mitt allra mognaste vis tjurar för att jag måste göra om två korta sömmar. Mitt tålamod är som jag själv- bra men kort. Min kunskaper i att sy, göra saker symmetriska och ha tålamod är definitivt förbättringsområden eller akilleshälar beroende på vilken synvinkel man väljer. Men till slut så blir mina kjolar klara och om man inte granskar dem alltför mycket i sömmarna och på insidan så ser de helt ok ut och jag kommer att använda dem. Då känner jag mig stolt.

Sanningen är dock att utan min syster och hennes kunskap och tålamod (med MIG) så hade de inte blivit klara tror jag. Jag har sytt men hon har hjälpt till att kolla, nåla in, förklara och peppa. Själv ville jag behålla de slitna detaljerna så det har jag gjort, men det är för att jag trivs med jeans som syns att de varit med (dessa är förresten inköpta i Bangkok för några år sedan). De har dock inte vant sig vid att de klivit ur garderoben för att erkänna sin nya identitet som kjolar så det kommer nog att ta några dagar innan passformen är som tänkt.



Innan jag gav mig på projektet att sy om mina jeans till kjolar så mailade jag lillasyster yster och frågade om det var svårt.. till svar fick jag följande beskrivning:

Ja, det är lätt att sy jeanskjol av gamla jeans. Man sprättar upp innerbenssömmarna, och så grensömmen upp till gylfen fram, och upp till den punkt där den börjar svänga inåt bak (kan man nog bäst mäta ut med byxorna på. Sedan lägger man grenkilarna omlott och provar ut hur de ska sitta mot varandra så att det ser snyggt ut på (nålning är ett bra sätt), där "benen" inte räcker till för att lägga omlott lägger man till kilar som man förslagsvis klipper ut från den bit av benen som man ändå inte kommer använda längdmässigt. När allt är justerat och nålat till förnöjsamhet så fixerar man det genom att sy fast bitarna där de är. (man lägger dem alltså inte räta mot räta först, utan har dem omlott) Sedan fållar man kjolen eller bandkantar den eller låter den vara "rå", som man nu vill.














Min syster har rätt, det är lätt.. om man har tålamod och ser utmaningen i det hela. Tack syster för ditt tålamod som gav mig en utmaning som kanske stärker mitt eget tålamod. För nu är jag ju så nöjd.