Zen pencils...

.. är sajten där en konstnär som sina egna tolkningar av citat på ett fantastiskt sätt.

Här har han tolkat ett citat av CS Lewis om sårbarhet.

Denna fantastiska strip har sedan tolkats i film och foto av läsare vilket ni kan se mer av HÄR.

Citatet i sin helhet lyder:

“To love at all is to be vulnerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly be broken. If you want to make sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even to an animal. Wrap it carefully round with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements; lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness. But in that casket — safe, dark, motionless, airless — it will change. It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable. The alternative to tragedy, or at least to the risk of tragedy, is damnation. The only place outside of Heaven where you can be perfectly safe from all the dangers and perturbations of love is Hell.”

CS Lewis har därmed inte skrivit enbart den litteratur om Narnia som präglar barndomsminnet utan även sagt något väldigt klokt om livet och kärleken.

Under en gnistrande stjärnhimmel..

...  hänger skimrande löv i Cornelias atelje.

Ända sen jag kom i kontakt med Cornelias figurer under min Göteborgstid så har de bott i mitt hjärta. Jag tycker om  hennes uttrycksform och de fulsnygga figuerna med sina egna budskap, glittrande ibland och alltid med egen karaktär.

Jag ska ha en present till mig själv och en till kattvakten, men vad det är svårt att välja. Till sist får hon en busig skyddsängel och själv tar jag en rödglittrande älva. Man kan vandra runt i timmar och titta på hennes skapelser men för att bara ge en liten glimt av filurskatten så visar jag några stycken.

Man kan hitta hur många filurer som helst som blir personliga eller ord på vägen, själv har jag beställt en med egen text för några år sedan till en vän som hon bara älskade.

Om ni vill komma i kontakt med Cornelia eller besöka hennes atelje (ring och kolla att det är öppet först) så når ni henne här. Men de närmsta veckorna kommer hon även att finnas på marknaden i Nordstan och sälja sina filurer.

Om du hör en röst inom dig..

... som säger : Du kan inte måla - för allt i världen: måla!
Då kommer den rösten att tystna (Vincent Van Gogh)

Klokt Vincent. Det är bara att vara i det skapande, inte ha fokus på andras tyckande eller vårt eget. Som barn visar vi glatt upp våra danssteg, våra teckningar och sjunger högt så alla hör. Som vuxna fäster vi ofta fokus på resultatet med kritiskt granskande ögon eller försöker inte ens. Vi söker ibland andras gillande och bekräftelse för att det vi gör är rätt eller fel.

Istället för att njuta av skapandeprocessen så fastnar vi lätt i tankarna kring vad vi själva och andra ska tycka. Jag tror att vi alla är skapande människor i grunden med det som ett grundläggande behov. Om det tar sig uttryck genom att vi gillar att skriva, måla, dansa, musicera, tänka i kreativa banor, fotografera, laga mat, sy osv är mindre viktigt. En del har sin skapande sida i uppskattandet av att kunna njuta naturens skönhet, mönster eller lyssna till ljudet av vågor som slår in mot strand är mindre viktigt.

Ibland när kritiska tankar skriker högt så tar jag hjälp av förebilder, såväl privata som offentliga. Vad hade Pippi Långstrump/min vän gjort/tänkt i samma situation? Det hjälper mig att få perspektiv och släppa jagfokuseringen. Om vi går emot rösten som säger att vi inte kan och gör precis det vi känner för och låter oss fångas i skapandet, hänförelsen, dansen eller vad det är nu vi vill göra så tror jag likt Vincent att den tystnar och försvinner.

 Så GÖR det du känner för, gå emot rösten och lek med livet. Det är ditt liv och din tid.

I kvällsol vid älvens kant antecknar jag i min skrivbok, läser  om dansglädje och lyssnar på vågornas sång. Att vara i stunden öppnar dörrar till kreativitetens rum. 

Kreativ lycka...

.. ler mot mig när jag öppnar mina fina beställningar.

I bloggvärlden finns så många inspiratörer, kreatörer och kreativitörer. Den senaste veckan har fina saker jag beställt av dem kommit till mig. Jag blir glad när jag ser dessa saker och jag vet vilka varma härliga personer som har skapat dem.

Först kom en alldeles fin tomteljusstake som Emma på bloggen Livskrafter har målat. Den är så fantastiskt fin och jag blir glad av hennes skapelser och hennes tomte med prickig luva.

Den sprider nu julglädje.


Några dagar senare kommer ett Pippipaket från finaste Matte (som också gjort mina superfina handledsvärmare). Inslaget med så mycket omsorg och kärlek att jag blir glad i hela kroppen.

Fyllda med sockar som fångat mitt hjärta och numera värmer mina fötter. Har ni sett nåt så vackert i strumpväg?

Men just när jag öppnat paketet kom Bloggpiraten ilande och försvann fort som 17 och undra om han inte tog med sig nåt från mitt paket. Sen dess har jag inte sett honom och det är inte alltid ett bra tecken, jag tror han har nåt fuffens för sig. Vi får väl se..

Vila med familjen i Dalarnas famn..

.. är det jag gör nu.

Årets julklapp från mig var nog framförallt kaffe från Hawaii, önskearmband och en hemmagjord bloggbok (nummer 3 i ordningen) från Blurb.

Själv har jag unnat mig garn kombinerat med låg prestation när det gäller att sticka lite för nöjes skull. Avkopplande att se något växa fram även om det är den enklaste av stickningar. Vid min sida stickar pedagogiska mamman och min kreativa syster på långt mer avancerade saker men vi myser ihop och gläds åt våra alster.

Jag läser böcker och tittar på film. Under läsningen av Dan Browns senaste bok "Den förlorade symbolen" får jag ett tips om the intention experiment och fastnar länge på deras websida. Att vetenskapligt bevisa tankens kraft och att vi kan göra en skillnad fascinerar mig oerhört. Jag tillhör nämligen de som tror att det vi tänker har stor påverkan på oss själva men även hur vi betraktar världen och vad vi attraherar. Boken som har samma namn tänker jag beställa och läsa. Det blir en gåva till mig själv helt enkelt, en försenad julklapp kan man säga.

För som min kloka tomte (numera avslöjad som härliga Cloudberrie från Gällivare) i julswappen så klokt skrev så tror jag på att:

Miraklerna händer enbart de människor som tror på dem.

Så jag väljer att tro på mirakel och att vi alla kan göra en skillnad. Den tanken tycker jag dessutom stämmer väl in på julens budskap. God fortsättning på er alla, eller som min amerikanska vän Michelle brukar säga: Have the best day ever, but not as good as the next one.

Lek med mig...

.. och sen lek lite till, snälla?

Världens finaste Esther kan leka i timmar.

Jag tror egentligen att många av oss skulle må bra av att leka mer. Åtminstone har jag en tendens att ibland ta saker lite för allvarligt och grubbla en del. Leklust föder livslust och väcker kreativitet i min värld. Att ibland för nöjes skull göra något utan prestation och bara för det är roligt utan tanke på tiden är balsam för själen. Det är kanske därför jag gillar att klättra i träd.

Allting är vitt, vitt, vitt..

.. heter en skrivövning som jag hittade hos skrivpuff. Instruktionen är att skriva 150 ord om 5 vita ting. Jag har tolkat ting på mitt eget lilla vis men det här är texten som jag skrev.

Snöflingorna dalar över den vintervita nejden Jag knyter min halsduk och blickar ut över det vita vinterlandskapet. Snön knarrar under fötterna på mig och jag gläds över vintern. Den vita vinterrosen med sina gröna blad sticker upp ur snön och påminner mig om växtkraften som vi alla bär inom oss och att ingenting är omöjligt. Jag lyfter mina hemstickade vita vantar mot skyn och fångar en stor snöflinga och undrar om det är som de säger att ingen snöflinga är den andra lik. Kan det verkligen vara så och vem har kontrollerat det? En utlovad kopp varm choklad med vispgrädde lockar mig hem igen men först är det dags att göra en snöängel med vita stora vingar som påminner mig om att vi alla är änglar på jorden om vi själva vill. Livet är förunderligt och märkligt men underbart tänker jag och tar en till klunk av den varma chokladen.

Jag bläddrar i min kreativa bok...

... och förundras hur mycket man skulle kunna berätta om mig bara genom att läsa den.

Där samlas anteckningar från föreläsningar med Klas Hallberg, beskrivningen av the Secret på Oprah vilket gjorde mig andlös och mina repetitionsanteckningar från kursen i Silvametoden. Det finns listor som jag skrivit över vilka saker jag mår bra av och även saker jag kan använda som humörvändare (konstigt ord på svenska, det engelska är moodturner).

Man hittar visionboards i form av collage och uppskrivna målsättningar över hur jag vill att mitt liv ska vara. Det finns citat som jag tycker om och övningar från olika böcker. Det finns bilder jag tycker om och som bokmärke använder jag en vackert skriven affirmation av Louise l Hay som min stöttande vän nedtecknat till mig. Man hittar även en bön från The secrets nyhetsbrev som gick rakt in i hjärtat på mig och som jag använder då och då.

Det finns en lång lista över vad mina vänner och familj tycker är goda egenskaper hos mig (en övning i att fråga dem vad de tyckte om hos mig som nedtecknades och blev till denna lista). En bild på Ganesha som jag fått av min tyska vän Katrin (som jag lärde känna i Laos) och som påminner mig om henne, hennes vänskap och det Ganesha står för. Det finns inklistrade tackmail från personer jag berört på mitt förra jobb. Man ska ta med sig de snälla ord man får på livets väg tycker jag.

Favoritdikter och anteckningar från coachkursen och feedback finns där, vilken skatt jag har skapat egentligen. Man skymtar glada dagar och mindre glada dagar bakom det jag nedtecknat. Vardagliga tankar och stora tankar och affirmationer och självpepp samlas i en salig röra. Dessutom ett utprintat utdrag från Facebook med olika bilder över mina Moods i bilder.

Vad klok hon var min vän när hon gav mig denna bok för små ord och stora kloka tankar. Jag fyllde den med så mycket mer och har nog inte insett vilken hjälp på vägen det varit. Sen är ju jag en skrivande person på många vis för utöver denna så har jag ju min idébok, en reflektionsbok från coachkursen och sen min tacksamhetsdagbok.

Hur ska detta sluta.. jag inser att jag är:
- en anteckningsboksnörd
- sommarpratarnörd
- kattmamma
- ordspråksnörd
- fröken papphammar
... och allt detta i en salig röra.

Hur gör ni? Var samlar ni er inspiration och era små ord och stora tankar?

Se det inte som ett misslyckande..

... om du måste sprätta säger min kloka kreativa syster till mig när jag på mitt allra mognaste vis tjurar för att jag måste göra om två korta sömmar. Mitt tålamod är som jag själv- bra men kort. Min kunskaper i att sy, göra saker symmetriska och ha tålamod är definitivt förbättringsområden eller akilleshälar beroende på vilken synvinkel man väljer. Men till slut så blir mina kjolar klara och om man inte granskar dem alltför mycket i sömmarna och på insidan så ser de helt ok ut och jag kommer att använda dem. Då känner jag mig stolt.

Sanningen är dock att utan min syster och hennes kunskap och tålamod (med MIG) så hade de inte blivit klara tror jag. Jag har sytt men hon har hjälpt till att kolla, nåla in, förklara och peppa. Själv ville jag behålla de slitna detaljerna så det har jag gjort, men det är för att jag trivs med jeans som syns att de varit med (dessa är förresten inköpta i Bangkok för några år sedan). De har dock inte vant sig vid att de klivit ur garderoben för att erkänna sin nya identitet som kjolar så det kommer nog att ta några dagar innan passformen är som tänkt.



Innan jag gav mig på projektet att sy om mina jeans till kjolar så mailade jag lillasyster yster och frågade om det var svårt.. till svar fick jag följande beskrivning:

Ja, det är lätt att sy jeanskjol av gamla jeans. Man sprättar upp innerbenssömmarna, och så grensömmen upp till gylfen fram, och upp till den punkt där den börjar svänga inåt bak (kan man nog bäst mäta ut med byxorna på. Sedan lägger man grenkilarna omlott och provar ut hur de ska sitta mot varandra så att det ser snyggt ut på (nålning är ett bra sätt), där "benen" inte räcker till för att lägga omlott lägger man till kilar som man förslagsvis klipper ut från den bit av benen som man ändå inte kommer använda längdmässigt. När allt är justerat och nålat till förnöjsamhet så fixerar man det genom att sy fast bitarna där de är. (man lägger dem alltså inte räta mot räta först, utan har dem omlott) Sedan fållar man kjolen eller bandkantar den eller låter den vara "rå", som man nu vill.














Min syster har rätt, det är lätt.. om man har tålamod och ser utmaningen i det hela. Tack syster för ditt tålamod som gav mig en utmaning som kanske stärker mitt eget tålamod. För nu är jag ju så nöjd.

Tack vare bloggvärlden....

....så har saker hänt de senaste dagarna som jag inte kunnat räkna ut när jag började blogga den där dagen i Åre.

Det första som hände var att min jättefina idébok damp ner i brevlådan. Den är underbar och i den ska jag skriva olika idéer och projekt som jag har på gång. Att jag ens har en idébok i min ägo är enbart tack vare bloggvärlden.

För ett tag sedan snubblade nämligen över en härlig blogg som heter Idas hobbyblogg och det senaste inlägget visade en sådan bok som hon gjort till sig själv och jag kände att en sån VILL jag ha. Vilken tur att det gick att beställa en. Bilden gör den inte riktigt rättvisa men det är väldigt mycket Vida över den vilket jag tycker är imponerande eftersom hon aldrig träffat mig utan att jag bara mailat henne vad jag tycker om och sedan har hon skapat utifrån det.

Jag tycker om att samla mina tankar i olika böcker så nu har jag ytterligare ett verktyg för idéer och projekt. Den passar bra i högen där tacksamhetsdagboken och tankeboken ligger. Tack snälla Ida för att du med din kreativitet kommer att hjälpa mina idéer att komma på pränt och inte enbart sväva i tanken som vackra fjärilar.

Minns ni att jag skrev om spännande möten för ett tag sedan? Igår träffade jag för första gången någon jag lärt känna via bloggvärlden, nämligen Chissra. Har faktiskt (bortsett från när jag nätdejtade) inte träffat någon på det viset. Man vet inte vad man ska förvänta sig eftersom man visar upp en sida på bloggen och det speglar ju inte hela ens personlighet och vem man är. Dessutom är det ju spännande att stå och spana efter någon som man bara har fått en beskrivning på... man tittar på någon på tunnelbanan, kan det vara hon? Nope, ingen kjol! Men när vi sågs så kändes det ganska självklart från min sida även om Chissra tyckte att jag såg MYCKET yngre ut. Du ser ut som 18 får man ju inte höra så ofta! Speciellt inte då man passerat 34 år. Jag har fått höra att jag ser yngre ut men inte så mycket yngre kanske.. skrattar ganska gott åt det.

Hur gick det då? Det var jättetrevligt! Vi fikade i flera timmar på mitt favoritfik i Gamla Stan som heter Café Mineur. Chissra är supertrevlig och jätterolig att prata med så jag hade inte behövt oroa mig. Det blev många intressanta samtalsämnen och tankar som virvlade bland stearinljusen i valven som omgav oss. Det gör vi om tycker jag! En stor kram till dig Chissra.

Och till er andra, glöm inte att titta efter stjärnorna. Kanske finns de i en vacker handgjord bok eller i ett spännande möte som blir av tack vare mystiska cyberspace. När ni tittar efter stjärnorna så sök inte enbart på de självklara platserna, ibland finns stjärnorna i blomsterskrud som på bilden nedan. Eller kanske närmare än så.. som kreativ insikt uttrycker det:

En stjärna lyser med lätthet, det gör också du

Kreativiteten är tillbaka!

Igår fick jag ett mail av min fantastiska vän som skrev:

hej min vän!!!! vilken sprudlande kreativitet du har jag har nu läst lite sporadiskt på bloggen och ser att energin är tillbaka! ingen trött liten Vida där inte, så skönt med total vila och glapp och bara egna tankar.

Precis så är det! Jag känner det själv.. min kreativitet är tillbaka och det är så skönt. En stor del är att jag glappat mycket och tänkt mina egna tankar och en stor del av bloggandet har handlat om att fokusera på vad jag tycker är viktigt och skriva ner det som kommer upp.

Att skriva är ett sätt för mig att få kreativt utlopp och jag bestämde mig för någon dag sedan att börja göra de skrivövningar som jag hittar på författarcoachens blogg som en utmaning nu när jag har tid. Det främjar min kreativitet på det vis att man precis som med utmaningar inte själv styr över vad man ska skriva. För min privata del är det utvecklande för i mitt skapande hamnar jag lätt i mönster och behöver ibland att någon/något får mig att göra något helt oväntat.

Eftersom min vän som skrev mailet har varit ett stort stöd för mig så passar det ju bra att jag skriver mina skrivövningar i boken som jag fick av min vän för drygt ett år sedan. Den fyller även motivationscollage, snälla mail jag fått, tankar jag tänkt och reflektioner jag eller andra gjort. På framsidan står:

"En bok för små ord och stora kloka tankar"

Därför önskar jag er alla just det.. en dag med små ord och stora kloka tankar.

Vardagslyx i smyckesskrinet tack vare kreativa vänner!

Kreativiteten hos två av mina vänner resulterade i detta favoritsmycke som jag tycker säger allt i två ord: LIVE LIFE!

Halsbandet är ett resultat mellan Annas fingerfärdighet med pärlor och Lisas kunnande inom silversmide. Jag bär halsbandet ofta för jag tycker så mycket om det. Dessutom känns det som om jag bär med mig och påminns om båda mina vänners fantastiska och varma personligheter. Dessutom känns det personligt att ha smycken som tillverkas i liten skala och där man själv kan ha önskemål.

Så låt mig presentera mina vänner som förgyller mitt smyckesskrin och mitt liv:

Först ut har vi Anna vars kreativitet med pärlor och lera inte har några som helst gränser. Min kärlek till älvor och andra naturväsen gjorde att jag inte kunde stå emot detta fina halsband när jag såg det(klicka på bilderna om ni vill se dem i större format) .



Å nästa halsband kom som en överraskning en dag jag verkligen behövde det. Det kanske inte syns men det står DREAMER stansat på det och för er som inte vet så omfattar det mig i ett enda ord. Det är så viktigt att drömma, följa sina drömmar och förverkliga sina drömmar (vilket jag inom kort kommer att vidareutveckla). Ett smycke att bära för att påminnas om att fortsätta drömma eller en dag när man behöver lite extra styrka.



Om ni vill komma i kontakt med Anna eller se mer av hennes smycken (det här är ju bara en bråkdel av det som hon gör) så maila till mig via bloggen så får ni hennes mailadress.

Därefter har vi Lisa som är den ena delen av Sti-Li Design. För att spana in hennes hemsida klicka här. Där hittar ni även kontaktuppgifter till Lisa.

Lisa gör helt fantastiskt vackra smycken dels i silver men även i andra material.

Det här gav jag till en mycket god vän för hennes stora hjärtas skull (hennes namn hänger i hjärtat).



Och den här broschen köpte jag till mig själv och jag blir glad varje gång jag bär den trots att jag egentligen sällan bär broscher. Men vem kan stå emot detta fantastiska lilla hjärta, jag kunde det inte i alla fall.



Så egentligen vill jag bara tacka mina goda vänner för den värme de sprider men även de vackra smycken som nu är mina tack vare dem och jag kunde inte låta bli att dela med mig till er som läser min blogg.