fredag 5 december 2008

Vet du om att du är tillsammans med fröken Papphammar?

Fräser jag till skärmflygaren som ser ganska oförstående ut. Hur ska han veta att jag just råkat sätta på duschen och blött ner hela min handtvättade och tidigare torra tvätt.

Ibland tror jag på fullaste allvar att jag är en seriefigur som hamnat i fel värld och nånstans så går det omkring en vanlig människa i seriefigursvärlden och kan inte för sitt liv förstå hur hon hamnade där.

Varför tror jag att jag är en seriefigur eller åtminstone kan titulera mig fröken Papphammar?

För det första är jag ganska så klantig. Jag tappar saker, konstant på väg att ramla, råkar slå till folk med armbågar och paraplyer etc. Som en liten professorstant.

Det finns semesterbilder från en resa i Thailand där jag har ett stort compeedplåster i pannan efter att ha fått ett infekterat sår på denna lämpliga och diskreta plats. Det händer när tuktuk:en körde i ett gupp och jag slog min kamera där så det sa KLONK (man undrar ju om det är helt tomt) och jag lyckades inte ens fota det jag tänkt mig. Infekterat blev det och compeed var lösningen. Då var man foxy!

Sen händer det alltid konstiga saker med mig och oftast kan jag skratta åt det (åtminstone efter ett tag). Det är speciellt en vän och jag tillsammans där det alltid händer massa konstiga saker. Jag har till exempel försenat ett helt plan tack vare en elektrisk tandborste och jag har glömt bort att jag stod på en tunnelbaneperrong när jag skulle träna in ett svårt lindy hop steg... det var tomt när jag började men när tunnelbanan kom 9 minuter senare så insåg jag att det inte var det längre. Folk log en hel del. Vem vet, jag kanske är Svedmyras egen byfåne? Snäppet värre än att bli kallad kattmamman av grannarna vilket också hänt.

Något jag många gånger önskar är att jag kunde teckna uttrycksfulla seriefiguerer (skulle vilja kunna teckna liknande Lady Thirty) för det händer så mycket roligt (och sorgligt) ute i livet och jag skulle verkligen vilja rita det för jag ser det i bilder (ni ser, jag ÄR en seriefigur). Ett år så gick jag till och med en teckningskurs för att åtminstone komma igång men mina tecknartalanger (och även mitt tålamod) räcker än så länge inte särskilt långt. Så nu njuter jag av andras och tecknar i ord som både pedagogiska mamman och Emma påpekat.

Skärmflygaren då? Vad tycker han om att vara tillsammans med fröken Papphammar? Ja, även om han är less på att få armbågar i ansiktet när jag sover eller att jag trampar på honom eller glömmer bort hans onda axel så tror jag nog att jag skrämde honom mer häromdagen när han skulle ta julmust och jag väser fram: Myyyy prrecioussss (likt Gollum) och han ser nästan lite rädd ut. Han är inte bara tillsammans med fröken Papphammar utan även med någon som är mustmissbrukare. Hur ska det här sluta.. inte vet jag men bara jag får min must NU så löser allt sig....

14 kommentarer:

  1. jag skrattar så jag gråter...du är underbar!! och jag kan liksom se dig framför mig i alla dessa situationer....ta en must för mig med :)

    SvaraRadera
  2. Skrattar!

    Och får en längtan efter julmust! Jag som normalt inte dricker sådant... inte läsk heller.

    SvaraRadera
  3. finns serietecknarskola... har du kollat in den? verkar hur roligt som helst! =)

    SvaraRadera
  4. Fyndigt med annan plåster. jag skrattar. Och jag har en som slår mig i sömnen.. Familjens yngsta...

    SvaraRadera
  5. Du, ska vi ta varandra i hand och hoppa över till serievärlden?!

    Klantig? Check!
    Ser i bilder? Check!
    Julmustfantatiker? Check
    Oförmögen att teckna? Check!
    Compeedplåster i pannan? Nix!

    SvaraRadera
  6. Tack för dagens skratt. Nyopererad som jag är kan jag inte helt ge mej hän. Du är för underbar.
    Och du... Hur kommer det sej att igenkänningsfaktorn är hög.
    Älskar dej. Stor kram Mamarina

    SvaraRadera
  7. Haha....du är så rolig.=)
    Jag förstår dig när det gäller musten för det är gott med must.=)
    Nu ska jag se till att komma ikläderna och få upp Vilda så att vi kan möta Nina sen.
    Synd att du inte finns närmare vännen så hade du också kunnat vara med.
    Ha en skön dag!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Hi.hi. :)
    Du är för rolig!!!!

    Jag ser fram emot att ha dig med i swappen nästa år. :) Vi bestämmer en summa innan och när man anmäler sig så vet man summan som gäller. I år var summan satt till 300:- PLUS PORTO. :)

    Stooooooor kram
    M I N D I

    SvaraRadera
  9. Mellan dig och mig ( och hela internet...tss) så har jag inte kunnat hålla mig till 300:-. ;) Men jag får ju skylla mig själv i sådana fall!!!! ;) Det är ju så roligt och liksom lite svårt att låta bli ibland...

    Stoor kram och tack för snälla ord!

    Kramis
    M I N D I

    SvaraRadera
  10. haha, tack så mycket...

    har kollat in skolan själv tidigare...men det blev aldrig mer än så tyvärr!

    ha en super lördag!

    SvaraRadera
  11. Tack fr lördagens skratt nr 1. Låter hur härligt som helst med alla dessa erfarenheter som ger livet de sklönaste nyanser att tänka tillbaka på....pssst...låter lite som mig faktiskt.
    SKÅL i julmust förresten....jag är nog också smått beroende av livets mest ljuvlaga dryck...

    Kramisar

    SvaraRadera
  12. ha ha Liv förlåt att jag skrattar men du är dig så lik!! Byfåne passar du som........ Minns nu hur du alltid berättade den där historien om" Bananerna som va fiiina"

    kram kram

    SvaraRadera
  13. Du är ju så underbar gumman. Jag ler när jag läser detta. Du är som en riktigt söt cartoon.
    kram

    SvaraRadera
  14. Haha...om du är fröken papphammar är jag den äldre :) haha...påminner om alla mina tokerier jag brukar ha för mej. Härligt inlägg, och härliga bilder..för nu är jag med igen i blogguppdateringen..har inte hunnit med på ett par dagar! Varm varm kram!

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen