När solen sänker sig över älven ikväll..

... är jag återigen hemma i Svedmyra.

Igår var kvällsolen över älven magisk och jag bär med mig alla vackra stunder från den här platsen i hjärtat nu när jag vänder åter. Jag blir alltid lite vemodig vid avsked, det är jobbigt att lämna platser och människor man älskar men jag hoppas kunna återvända till hösten igen. Det har varit en skön, vilsam semester med fina möten. Jag kommer sakna att inte tillbringa kvällarna med att spela kortspelet Jambalaya även om jag nästan aldrig vann mot de riktiga korthajarna som mormor och morfar är. Mormors mat, omtanke och varma fniss kommer jag också att bära med mig som alltid.

Morfar har packat min ryggsäck på bästa vis (sådär noga som aldrig jag packar den) och det är förundrande att min gamla Haglöfs ryggsäck från -93 fortfarande håller. Den fick jag som present när jag skulle flytta till Spanien ett halvår. Den har följt mig på färder kring världen och även om det nog är dags att köpa en ny så får den nog följa med på ännu en resa.

Imorgon väntar återgång till mitt arbete vilket känns helt okej men om två månader väntar friheten och förverkligandet av drömmar. Jag längtar dit men tänker njuta sommaren tills dess. På promenaden genom kyrkbyn som så många gånger förr fångade jag en doftande ros för att minnas stunden. Den får pryda bilden och i bakgrunden är kyrkan som gammelfarfar Helon arbetade i när han var ung. Jag tänker på honom varje gång vi passerar och hör hans skrockande skratt. Han lever också vidare inom mig så länge jag minns honom. Alla de mina bär jag med i hjärtat oavsett var solen sänker sig över mig i världen. Det känns tryggt.