lördag 20 juni 2015

Människor är som glasmosaikfönster..

De glittrar och glänser i solen, men när mörkret faller syns skönheten bara om det lyser inifrån. (Elisabeth Kübler-Ross)
Ett sånt där citat som bara får mig att stanna upp och sluta andas. Jag har så många i mitt liv som lyser inifrån när det är mörkt och även lyser upp andras mörker så de kan finna sitt eget. Men sen också att få möta dem som tänder sitt inre ljus och ändrar sina liv och sitt förhållningssätt. Det är magiskt.

På det privata planet så umgås jag helst med de människor som får mig att tända mitt inre ljus och i vars närvaro våra mosaikfönster inte bara är målade glas. Det autentiska mötet och inte bara det ytliga. Den där inre gnistan som tänds när vi är i det vi är och som de vi är utan att enbart tänka på vem vi borde vara. Det är så vackert.

Så tänd ditt inre ljus och låt hela mosaikfönstret glittra genom natt och dag, många gånger så tror jag vi är mer rädda för att visa vår storhet eller det autentiska som gör oss unika och låter det inre ljuset skina upp världen.








10 kommentarer:

  1. Vackert inlägg. Jag ska tända mitt inre ljus. Önskar dig en Glad Midsommar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det redan är tänt minsann, det skiner igenom i dina texter.
      Kramen

      Radera
  2. Vilket vackert citat. Har aldrig hört det förut ens. Måste kolla upp vem denna Elisabeth Kübler-Ross är. Tack för ett både vackert, intressent och tänkvärt inlägg. Om du samlar dina tankar i en bok ska jag köpa första exemplaret och många som present.. Jag lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fint? Hade inte heller hört det tidigare men tyckte mycket om det. Elisabeth har arbetat mycket med döende barn framförallt och deras familjer. Hon har skrivit en fin bok som heter "Döden är livsviktig". Vad gullig du är som skulle vilja köpa min bok både till dig själv och andra, jag blir så himla glad när du skriver en sån snäll sak.
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Jag ska också satsa på att tända mitt inre ljus denna midsommar som blir den sista i huset på landet! Lite vemod, men också mycket glädje över att vi ännu en gång kan samlas här och vara de vi är med varandra! Vackert citat och vackert inlägg!
    Jag förbokar också din bok!
    En Glad och lysande Midsommar önskar jag dig!
    Stor kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gör det.. fast jag tror det glittrar året om i ditt ljus. Vemodet känner jag igen, har nära till det. Det är vackert på nåt vis även om det kan vara smärtsamt också. Vad fin du är som också förbokar en bok som ännu bara finns i drömmen.
      Varmaste kramen från Liv

      Radera
  4. Vilket fint och tänkvärt citat :) Önskar dig en trevlig midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte väldigt mycket om det, därför kunde jag inte låta bli att skriva om det. Önskar dig också den finaste av midsomrar.
      Kramar

      Radera
  5. Nu har jag också hittat hit in och skriver några rader, hi hi. Äntligen. Jag vill också paxa en bok om du skriver en! Vilken fantastisk diktare du är. Stor solig kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen in i bloggvärlden och till min blogg inte bara via mail. Det är så härligt att även du vistas här. Gulledej för att du tror på mig.
      Kramar från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen