Jag är en upptäcksresande i vida världen...

... som njuter äventyret livet .

Det finns ständigt nya upptäckter att göra, som hur det känns att stå i ett ihåligt träd som fortfarande spirar av växtkraft. Likt en särdeles unik växt njuter jag trädets rum inifrån och med sinnlig bark under mina händer. Det är ett så vackert träd, jag vill upptäcka ännu mera träd att lättjefullt få vara nära. Tänk så många magiska träd det finns kvar att klappa på, klättra i  och njuta suset av dess trädkronor. I trädens famn tycker jag om att vila mellan äventyr och upptäcksfärder. Där finner jag nya perspektiv och tankar som skapar ny kraft.

Jag älskar upptäcksresandet både på ett inre och yttre plan. Om vi kliver in i oss själva en stund finns det så mycket vi kan finna där. Om vi vågar utmana rädslor och möta oss själva kan blomning ske och vi breder ut oss i vårt eget unika grenverk och kraftfulla rotsystem. En av de största utmaningar jag tror många har är att känna att de är ok, precis som de är just nu med sina härligheter och ohärligheter. Att acceptera istället för att kamouflera. Att vi inte behöver vara nåt vi inte är men att vi samtidigt har all rätt att våga glittra i just det vi är och att sprida det till världen.

Om man ser livet som en upptäcksresa istället för något man behöver hantera, kontrollera eller veta hur man ska göra med så blir perspektivet ett annat. Här går jag omkring och upptäcker saker om mig själv, andra, livet och världen, vad spännnade!!! Vad jag sedan väljer att göra av det jag upptäcker är nästa fråga, det väljer jag själv.

I färden livet så njuter min nomad av att packa väskan och imorgon återse en stad som alltid bor i mitt hjärta, mitt älskade Barcelona ♥. En kärlek till en stad jag kommer bära med mig i resten av livet, det är en magisk plats och jag blir lycklig där. Sådana platser ska man återvända till, där man kan samla kraft och inspiration och låta sig svepas med i förälskelse.

Det glittrar sol på klarblå himmel..

.. och värmen vänder åter.

Jag har dock njutit av det lite ruggiga, regniga och gråa. Jag tycker om sånt väder för det främjar  mys, sinnliga sinnesupplevelser och rum av reflektion i mig. Dessutom har jag världens finaste solrosparaply som gör att jag nästan längtar regn så jag kan bära solens blomma som skydd mot regnet. Det går att bära stunder av sol även när dagen är grå tänker jag.

Men idag njuter jag sol och vaknar på ett strålande humör med glädje i blick. Gårdagens kväll var den slöaste på länge. Njutningsfullt slappade jag i soffan under närvarande vilsamhet. Långsamhetens lov och vila är viktigt för mig även om det energisprakande är ett av mina sinnestillstånd som kanske är mer framträdande. Helgen har skapat glitter och stjärnströssel i mig men om det ska få en chans att landa och skapa lust, lycka och ny energi behöver jag även göra detsamma.

Vilken underbar helg jag har haft. Den har varit kontrastrik, vacker, intensiv, utmanande och rolig. Jag har spenderat tid med härliga människor och njutit av att flytta mig mellan världar. Fredagen firade vi en väns födelsedag på härliga Melt Bar. Cava i champagnekupor, god mat, många skratt och fantastiska jazznummer. Glitter, lekfullhet, inspiration och en härlig start på helgen där  min vän blev besjungen av hela baren.

I Eskilstuna (eller kanske Älsklingstuna) bor en av vän som generöst bjuder till kräfskiva och lördagslycka på den vackraste av öar i Hjälmaren. Egenhändigt färskfiskade kräftor med goda tillbehör dukas upp på flotten och sen far vi till en vacker vik och ankrar till. Omgiven av naturens skönhet, skratt och fantastisk mat njuter vi i timmar innan vi till den vackra ön vänder åter.  När stjärnhimlen glittrar över ön tänder vi en eld som lyser upp augustikvällens mörker. De som är hungriga äter grillad korv, själv är jag fortfarande mätt på kräftor. Det är en så vacker och magisk plats att jag njuter av att få vistas där och ha vänner som generöst bjuder in till dagar som denna.

På söndagen vände jag till staden åter för att anta mig en energirik dansutmaning. Tillsammans med 3 andra dansledare ledde jag ett maratondanspass på 90 minuter. Utmanande eftersom jag är ganska otränad efter sommarlättja, det var 8 nya koreografier jag behövde lära mig och jag har fortfarande har en viss scenskräck. Det var så roligt och jag orkade köra hela passet som var som ett enda stort party med så mycket dansglädje. Jag hoppas vi gör det igen för då kommer jag njuta ännu mer.  Med dans i steget klev jag sedan ut i regnet och njöt av känslan att bli upphämtad istället för att ta tunnelbanan hem till en tom lägenhet som brukar vara min vardag efter danspassen.

För ibland är det så att i livets labyrint kan man möta en drake en vacker dag i maj där sagor öppnar sina dörrar. En vän mailar mig efter att jag lagt ut följande bild på instagram och frågar om jag är förälskad eller bara kär i livet. Både och blir svaret. Jag är väldigt förälskad i någon särdeles fantastisk som är allt jag någonsin drömt om och som skapar glädje, inspiration, lugn och stjärnströssel i mig. Någon som likt mig gillar äventyr, livsnjuteri men även bara varandet i vardagen.  Min alldeles egna drake som skapar magi på så många vis. Men jag är också förälskad i livet med dess äventyr, mina fina vänner, nya upptäckter och att veta vad jag mår bra av. Då glittrar det i mig oavsett väder.

Drömmakerskan gjorde det!

Min indiska vän R har lärt sig simma vid 44-års ålder. Jag blir så berörd när jag läser om det och får se bilderna där hela hon lyser av glädje och stolthet.

Drömmen som hon berättade om för mig i höstas har nu blivit verklighet. R är modig, fantastisk och målmedveten.Hon förverkligade den dröm hon inte visste om den var möjlig.

Har du några fler drömmar frågade jag? Ja, när jag har betalt av lånen på min skönhetssalong har jag har drömmen om att kunna resa runt i Indien. Jag skulle vilja göra det som självständig kvinna och på egen hand och inte behöva ha med mig min man hela tiden. Helt själv kan jag nog inte resa men kan inte du komma tillbaka då så reser du och jag runt tillsammans, det skulle vara jättekul. Självklart svarar jag, det vore hur roligt som helst. Så det är vår framtida gemensamma dröm, att utforska delar av Indien tillsammans. Men att hon kan simma nu, det kommer jag bära med mig länge, vilken lycka. 

R vill ge mig en svart hennatatuering innan jag åker hem. Hon skapar ett konstverk på min axel som pryder den i nästan 10 dagar innan den totalt bleknat. Minnet av R bleknar dock aldrig och idag är hon den mest lysande av stjärnor. Vilken kvinna! 

Lyckan i att pröva nåt nytt..

... och älska det fångar den här bilden. Ett solklart NFI (nytt för idag) i onsdagsskrud ♥.

Jag har de senaste åren velat pröva skateboard och i onsdags var det första gången jag klev upp på brädan. Det var så roligt, jag bara älskade det även om det var svårt.  Det är aldrig för sent att testa något nytt, vi blir inte för gamla för att fortsätta utforska det som väcker vår nyfikenhet. Tänk inte så mycket på vad andra tänker, om de ens tänker något utan gör det du önskar.

Jag vill inte blicka tillbaka på livet och känna att det fanns saker jag inte vågade men ville pröva, det är en av orsakerna till varför jag så snabbt tackar ja till att följa med på en ridhelg utan att ha någon tidigare erfarenhet.

När man ska pröva nya saker i livet är det dock bra att ha någon vid sin sida som kan visa hur man finner balansen, tar ut svängarna och hur man vågar öka farten när det är dags att våga lite mer. Det hade jag och jag hade nog inte vågat den här drömmen annars, men numera står en longboard och hjälm på planerade inköp för att ha roligare i livet.

När jag åkt klart finner jag ett träd att klättra i, där sitter jag några ögonblick lutad mot stammen och njuter av något välkänt och nytt på samma gång. Livets kontraster och livets lycka på samma gång. Men hade jag inte prövat så hade jag inte vetat.

Jag finner en hjärtegömma...

... i trädets stam.

Det är som en liten gömma för överraskningar, en skatt eller ett kärleksbrev till okänd mottagare. 

I vårt eget hjärtas rum sker mer än vad vi kanske anar. Hjärtats elektromagnetiska fält är 5000 gånger starkare än kroppens övriga elektromagnetiska fält. Hjärtat producerar även egna hormoner och har celler som är nästan identiska med hjärnceller.

90% av våra nervsignaler går från hjärtat till hjärnan och de resterande 10% från hjärnan till hjärtat. Det vill säga att vår hjärta sänder mer signaler till hjärnan än tvärtom. Det här finner jag oerhört fascinerande. Hjärtat reagerar samtidigt snabbare än hjärnan på vissa intryck. 

HearthMath Institute har gjort en studie där de visade en bildserie med en mängd bilder av ett mer neutralt eller vackert slag som bryts av med våldsamma och störande bilder som bilder på bilolyckor, blodig kniv eller en orm som är på väg att bita.Deltagarna visste inte vad experimentet gick ut på och man kontrollerade försökspersonernas andning, hudutsöndring, EEG (hjärnvågor), EKG samt hjärtfrekvens. De fysiska resultaten påvisade en känslomässig reaktion fem till sju sekunder innan en oroande bild visades på bildskärmen. Forskarna tolkar det som att resultatet visar att hjärtat tar emot och svarar på intuitiv information. Det kan känna av något som ännu inte inträffat. 

Hjärtat har helt enkelt sitt eget medvetande och sin intelligens, inte konstigt att många uppmanar oss att följa hjärtat. I vår egen hjärtgömma gömmer sig vackra skatter, överraskningar och sannerligen massor av kärlek. Öppna upp för det oväntade och våga tro att du vet aldrig när ditt hjärta signalerar det du ännu inte upptäckt. 

Man kan få både växtvärk och träningsvärk...

... när man utvecklas och bryter mönster eller skapar nya vägar.

Det är ju ovant att våga visa nya sidor av sig själv eller göra andra val än de man brukar. Att finna en dröm och våga uttala den högt och sedan arbeta för att nå dit. Jag älskar att vara en del av den processen när någon vågar just det. Men det är ingen som sagt att det ska vara lätt utan det kan vara både skrämmande, obekvämt och massa rädslor, tankar och känslor kan komma till ytan. Samtidigt kan det vara svårt att gå tillbaka när man väl bestämt att nu är det dags för mig att göra något nytt, något annorlunda eller det jag alltid längtat efter.

Det är inte alltid omgivningen är bekväm i någon annans förändring, det har flera skäl. Dels kan ju personens livsval göra att det sker även ofrivilliga förändringar för de runtomkring.

Det kan även vara så att när någon väljer att göra något kan det uppfattas som obekvämt eller hotfullt eftersom det kanske påminner om att man själv har ett val eller skulle kunna göra annorlunda. Det har jag själv märkt vid vissa av mina livsval där jag sagt upp mig från en fast tjänst, rest jorden runt på egen hand och att ta tjänstledigt ett halvår för att ha mer frihet. Så kan man inte göra har jag ibland fått höra. Men det kan man och jag är glad att jag följt det som varit rätt för mig. Jag har också valt att i de lägena lyssna på de personer som stöttar mig i den processen eller valt att läsa och lyssna på inspiratörer som tänker som jag eller får mig att vara extra modig. 

Jag vet att jag aldrig hamnat där jag är idag om jag inte vågat göra vissa val grundade i mig men visst har jag både haft växtvärk och träningsvärk längs med färden. Det har varit värt all den mödan men det har också varit hårt men meningsfullt arbete som tagit mig dit jag är idag. Jag har god koll på mina värderingar, hur jag vill leva och vad jag mår bra av. Det innebär inte alltid att jag lyckas hålla mig på vägen men med intentionen att följa det så kommer jag tillbaka upp igen och är medveten om när jag hamnat i diket eller något skaver för att jag inte följer det jag tror på.

Vi bär alla en inneboende växtkraft och om du vattnar rätt saker, litar på processen och möter såväl regn som sol på färden så kommer du blomma ut. Det är det vackraste jag vet, när någon visar världen sin egen prakt och väljer att leva livet på sitt vis.

En nässelfjäril slår sig ner på min axel..

... när jag sitter och läser på gammelstugans trapp.

Jag stannar upp i andakt och sitter helt stilla. Där sitter den lugnt under minst en minut innan den flyger vidare på sin färd i livet. Det är ett sånt där möte som gör mig jublande glad. Vardagsmagi och andlös närvaro på samma gång. Jag minns en blå fjäril som satt sig på mitt knä en lång stund när jag var barn. Det var semester och vi hade hyrt ett hus och i trädgården där jag satt landade en fjäril på mig.. Jag älskade den stunden och den fjärilen.

Det är något med fjärilar som fascinerar mig, jag följer dem med blicken när jag ser dem. Fjärilar sägs symbolisera kreativitet och förändring, för mig symboliserar de även frihet, lekfullhet och närvaro. Många gånger har jag tänkt på de fjärilar jag mötte i södra Laos som var stora som småfåglar. De var magiska, men så var hela den platsen magisk.

Lycka kan vara svårt att fånga i ord kanske bär de samma flyktighet som fjärilen. För mig handlar det mycket om lyckostunder, lyckounder och en känsla av välbehag. Det handlar inte om att sträva efter att vara ständigt lycklig eller lyckad och om man inte är det känna att man är misslyckad. Men för mig handlar det om att njuta det som är och att vara i de lyckostunder som bjuds.

Det går att träna upp sina lyckomuskler eller snarare välbefinnandemuskler. Det är faktiskt inte så att optimister har färre negativa känslor eller upplevelser än de som är pessimister, men de handlar om hur de hanterar och tolkar dessa. Lyckan är något jag har valt att fördjupa mig i både i tanken men även när jag läste en gratis webkurs med namnet "The Science of Happiness" som Universitetet i Berkley ansvarar för. En varm läsrekommendation är  boken "Lycka på fullt allvar: en introduktion till positiv psykologi" av Katarina Blom, Sara Hammarkrantz. Den visar på att det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det. Vi kan inte undvika det svåra i livet men vi kan finna vägar som gör det lättare att hantera.

Men visst finns det perioder med större lycka än andra, en sådan njuter jag just nu och då försöker jag att bara njuta det fullt ut och samla energi, njuta vardagsmagi och stjärnströssel. Det handlar ju om att våga njuta också och se det vackra, underbara och härliga i livet. Det handlar om att stanna upp så att en vacker fjäril vågar slå sig ner.

Dagen efter att fjärilen satt sig på min axel finner jag detta kort
på min mammas arbete.  

Det är som om hela jag har semester..

... för min hjärna har checkat ut och är i närvaro.

Som om den vilar och inte har lust att vara snabb och plocka fram information. Det är ganska befriande faktiskt. Semesterhjärna kallar en vän det och jag är benägen att hålla med. Jag minns inte när jag tog 5 veckors semester på raken sist, om jag ens har gjort det nån gång.

Det senaste året har varit fantastiskt, omtumlande och intensivt på massa olika plan. För ett år sedan såg jag fram emot tjänstledighet och att resa, inte för att jag visste exakt var och när men att jag skulle göra det. Lite visste jag om att jag skulle bli dansledare, gå en kurs om Hawaiiansk visdom där en naturlig följd blev att gå en annan kurs i Ystad. Insikter, erfarenheter, vändpunkter och ny kunskap såväl från studier som från året har jag tagit med mig. Jag har funnit äventyr, vänner och kärlek. Inte konstigt att hjärnan checkar ut och njuter glappet och närvaron. Det är längesen jag var ledig på det vis jag är nu.

Jag lutar mig tillbaka och läser, luktar på blommorna och tar promenader. Jag umgås med vänner, njuter familjehäng och bokar en resa till mitt älskade Barcelona. Om några veckor är semestern över, då ska jag försöka väcka min hjärna till liv. Fram tills dess så njuter jag lättjan och vilan. Det är viktigt att man får vila, det är i vilan saker kan slå rot och gro i sin egen takt.

I augustis gryning....

... far jag hem till grusvägars by och tjärnars mörka vatten.

Jag har många hemplatser och byn i Dalarna är en av dem. Pedagogiska mammans trädgård är fylld av prunkande blomsterprakt och fjärilars lek. Solen skiner över mig och jag njuter lättjefull läsning, några minuter senare öppnar sig himlen och jag tar min the-kopp och kliver in i växthuset. Där njuter jag humlors surr och det smattrande ljudet av regn. Kontrastrika stunder men med sin egen skönhet.

Jag vandrar genom Häradsbygden och dess olika byar. Doften från Leksandsbröd leker i vinden som så ofta, jag vandrar förbi min byskola som är större i omfång än under min tid och möter vägar som jag känner så väl.  Någonstans är det som att vandra i nuet och det förflutna samtidigt. Många av husen har jag besökt, mina vänner bodde där och i många fall bor deras föräldrar kvar. Vissa har byggts om, rustats upp och andra ser precis ut som jag minns dem.

Hallon växer vilt och jag plockar dem och njuter deras sommarsötma och känslan av att komma hem till minnen jag glömt. Jag besöker tjärnar där solvarmt vatten under somrars dagar och nätter var våra badplatser. Mörka vatten som för mig känns trygga eftersom de är de jag känner bäst.

Jag vandrar förbi min barndomshem i byn Västannor, det bor alltid i mitt hjärta eftersom det är där jag växte upp och när vi bytte by var jag vuxen och flyttade strax hemifrån. Jag stannar till och betraktar det en stund och önskar nästan jag fick smita in osedd för att se om trappräcket känns likadant och om kakelugnarna står kvar.

Det är 20 år sedan jag bodde i Dalarna nu men det är ändå en av mina hemplatser. Jag bär ständigt med mig den delen av mig som präglar mig i min vardag på så många vis. Men jag vänder åter både som besökare och som hemvändare, det är en märklig känsla ibland. Alla dessa världar som finns inom mig.

Det där med hemkänsla är något jag funderat mycket över, jag som bär med mig viktiga hemplatser där jag inte bor i min vardag såsom Leksand, Gällivare, Gammelstad och Göteborg. Men även när jag reser, för det finns vissa platser där jag liksom känner att jag kommer hem även om de är så olika min kultur och mitt nordiska landskap. Barcelona, Laos och Hawaii är tydliga sådana exempel. Nomaden i mig är inte rotlös utan har snarare ett helt grenverk med fantastiska platser att njuta av om så bara i tanken. Om en månad far jag till Barcelona och hittar hem där igen, det ska bli spännande att uppleva utifrån nya horisonter.

I resan livet är vi i ständig förändring och det gäller att vara medveten och blicka ner i sin kappsäck ibland för att se vad som följer med på färden. Något som alltid följer med på min färd är min kärlek till naturen, att ta tankestunder, njuta det som är men även att kärleken till alla platser och de finaste av människor som alltid bor i mitt hjärta. Vart färden kommer leda? Det vet man aldrig. Men det jag vet är att jag alltid har hem att komma hem till, det känns tryggt.