En nässelfjäril slår sig ner på min axel..

... när jag sitter och läser på gammelstugans trapp.

Jag stannar upp i andakt och sitter helt stilla. Där sitter den lugnt under minst en minut innan den flyger vidare på sin färd i livet. Det är ett sånt där möte som gör mig jublande glad. Vardagsmagi och andlös närvaro på samma gång. Jag minns en blå fjäril som satt sig på mitt knä en lång stund när jag var barn. Det var semester och vi hade hyrt ett hus och i trädgården där jag satt landade en fjäril på mig.. Jag älskade den stunden och den fjärilen.

Det är något med fjärilar som fascinerar mig, jag följer dem med blicken när jag ser dem. Fjärilar sägs symbolisera kreativitet och förändring, för mig symboliserar de även frihet, lekfullhet och närvaro. Många gånger har jag tänkt på de fjärilar jag mötte i södra Laos som var stora som småfåglar. De var magiska, men så var hela den platsen magisk.

Lycka kan vara svårt att fånga i ord kanske bär de samma flyktighet som fjärilen. För mig handlar det mycket om lyckostunder, lyckounder och en känsla av välbehag. Det handlar inte om att sträva efter att vara ständigt lycklig eller lyckad och om man inte är det känna att man är misslyckad. Men för mig handlar det om att njuta det som är och att vara i de lyckostunder som bjuds.

Det går att träna upp sina lyckomuskler eller snarare välbefinnandemuskler. Det är faktiskt inte så att optimister har färre negativa känslor eller upplevelser än de som är pessimister, men de handlar om hur de hanterar och tolkar dessa. Lyckan är något jag har valt att fördjupa mig i både i tanken men även när jag läste en gratis webkurs med namnet "The Science of Happiness" som Universitetet i Berkley ansvarar för. En varm läsrekommendation är  boken "Lycka på fullt allvar: en introduktion till positiv psykologi" av Katarina Blom, Sara Hammarkrantz. Den visar på att det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det. Vi kan inte undvika det svåra i livet men vi kan finna vägar som gör det lättare att hantera.

Men visst finns det perioder med större lycka än andra, en sådan njuter jag just nu och då försöker jag att bara njuta det fullt ut och samla energi, njuta vardagsmagi och stjärnströssel. Det handlar ju om att våga njuta också och se det vackra, underbara och härliga i livet. Det handlar om att stanna upp så att en vacker fjäril vågar slå sig ner.

Dagen efter att fjärilen satt sig på min axel finner jag detta kort
på min mammas arbete.  

Fjärilarna fladdrar i vinden

.. och humlorna flyger från ros till ros medan solens strålar smeker grässtråna. Vinden leker i trädkronorna och mina tankar likaså.

Vi vinkar av pedagogiska mamman och hennes man som åker vidare längs Sveriges vindlande vägar på väg mot vackra vyer, möten med personer de håller kära och till sist hem till Dalarna i sommarskrud. Jag och katterna stannar vid Luleälvens strand ytterligare några dagar och njuter av lugnet och att bara vara.

En promenad i Gammelstadens vindlande gränder leder till en mysig liten butik med vackra saker. Ett hänge får följa med mig hem och en dröm om ett skåp som skulle passa i mitt framtida pippihus.

Fjärilarnas dans i sommarens grönska gör mig glad. Jag tycker om fjärilar, de berör något inom mig. Det är jag inte ensam om. I boken "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kübler-Ross så beskriver hon hur döende barn ofta ritar fjärilar. Det är förresten en av de bästa böcker jag läst. Koncentrationslägrens väggar var också täckta av målade fjärilar berättade en kollega för mig nyligen.

För mig är fjärilen en symbol för frihet, lek, drömmar och enkel vardagsglädje. Tydligen är även fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet. En fjäril kan också symbolisera glädje och lycka vilket är precis det den gör för mig.

Sommarens fjärilar leker vidare i grönskan och följer mig (åtminstone i tanken) längs med min livsstig. Livsäventyret fortsätter.

Reseminne (Don Det, Laos, 2002)

De varma vindarna smeker min hud. Hängmattan gungar stilla och jag blickar ut över Mekongflodens orangea vatten som färgats av jordbädden den vilar i. En liten grön ö sticker upp mitt i floden och efter att ha tillbringat minst en stund varje dag i min hängmatta så känner jag igen varje träd. De vajar vilsamt i vinden och jag vaggar vilsamt i hängmattan och tar ytterligare en klunk ur flaskan med läsk. Den kostar lika mycket som jag betalar per natt för min bungalow, det vill säga 1 dollar.

En fjäril i storlek med en sparv svävar förbi och jag följer den med blicken och minns hur jag såg den ovanliga floddelfinen leka i vattnet. Den var synlig bara några sekunder men för mig var det en hel evighet eftersom en dröm gick i uppfyllelse. Drömmen väcktes när jag började planera resan i Sverige och läst om denna ovanliga delfin. Nu var jag där. I min dröm. I södra Laos på gränsen till Kambodia fann jag lugnet och hittade hem genom att åka bort. Jag kände mig lycklig och återvänder ofta i tanken. Till en liten ö där det varken fanns rinnande vatten, el eller telefon men där månen och stjärnorna lyser upp himlen om natten.

En ö där jag väcktes i gryningen av glad Lao-pop på hög musik, galande tuppar och motorerna som förde fiskarna mot nya fångster. Där flodbufflar spärrade gångvägen så att man fick gå runt dem. Där alla har en hängmatta på sin veranda för det är viktigt. God mat som tillagas av mödrar och döttrar i de familjer som byggt och hyrt ut bungalowerna. En dag köper jag hemmagjord rökelse som de själva gjort och använder i sina tempel. De är förvånade över att jag vill ha den. De tycker de gör en bra affär på de få kronor de får, jag tycker att jag gör en bra affär som kan ta med mig Don Det hem till Sverige och mitt hem. Det är flera år sedan jag var där men i tanken är jag där ofta. Jag blir lycklig av det.