måndag 17 oktober 2016

Vilken konstig hållning...

... det ser ju inte klokt ut! Hur står jag EGENTLIGEN??

Det är det första jag tänker när jag ser bilden. Vad lätt det är att leta felen eller det man inte är nöjd med istället för att se glittret i blicken och vinden i mitt hår och hur lycklig jag är över att stå mitt i höstens famn på ett berg med hisnande utsikt. Känslan i stunden var fantastisk och ändå letar jag fel när jag ser bilden. De i där felletarglasögonen trodde jag faktiskt jag bytt . Så jag plockar av dem och ser lekfullhet, äventyrslusta, höstkärlek och glittrande förälskelse. För jag har ju ett val även om den automatiska tanken är blixtsnabb. Tänk om, tänk rätt.




4 kommentarer:

  1. Jättefin! Men känner igen mig i det där med felletarglasögonen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det knasigt.. gör alltid det med bilder också men det blev så uppenbart i just den här bilden. Kramen

      Radera
  2. Ja, man borde kasta både dom glasögonen och bandet som maler i skallen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst borde man.. ge den inre kritikern en rejäl käftsmäll. Kramar från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen