Det är så varmt i vår lägenhet...

... så man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Husväggen är uppvärmd sedan många månader och regnet som svalkat dem har varit ett fåtal.

Jag som tycker regn är vackert och livgivande får för en gångs skull medhåll från många när jag säger att jag längtar regn. Även om sommaren varit fantastisk med sin värme, uppvärmda vattendrag och vackra kvällar så är det nog många som mer än någonsin inser att vi behöver balans. Torra bruna gräsmattor och löv som torkat och fallit från träden är de tydliga tecknen i vardagen emedan de mer allvarliga nyheterna om skogsbränder och böndernas situation är de mer allvarliga.

Jag sätter mig ute på balkongen och välkomnar augusti som är här om mindre än en timme. Kom med  lite regn och krispighet önskar jag, det är nyanserna som skapar hela färgpaletten.

To live a creative life..

... we must lose our fear of being wrong.

Citatet finner jag på en vägg i ett konstnärskollektiv i Finland. Tycker om det, i kreativitet kan man inte ha fokus på att vara rätt, göra rätt eller att det ens finns ett rätt.. man behöver vara i skapandet eller i ett kreativt tänkande utan rätta svar. Det är så uppfinningar och nya idéer kommer till och man kan skapa nytt. Det kan man inte göra i rädsla eller om man har fokus på att det ska bli rätt. Oftast är det ju "misstagen" som blir erfarenheter som man lär nytt av.

Det här gör att jag inte trivs för nära människor som har sin bestämda åsikt om hur vissa saker ska göras, det kan ju finnas så många olika sätt att lösa en uppgift och ibland ett mycket smidigare eller snabbare sätt men om vi alla måste göra på samma sätt kommer vi inte att finna de andra vägarna. Det är ju också i våra olikheter i tankar och skapande vi finner kreativiteten. Tänk om alla målade samma tavla eller skapade samma skulptur? Det skapar inget nytt.

Jag vill leva det kreativa livet och skapa min egen magi, finna nya tankar och vägar. Jag vill släppa tankar på att det finns ett rätt och fel i det skapandet, vi måste alla hitta vårt eget och vårt egna uttryckssätt. 

Att komma hem..

... efter nästan 3 veckors resande är oavsett hur man har haft det en väldigt skön känsla.

Vi har haft härliga semesterveckor, med vackra möten såväl med människor som med vackra platser och med en mängd olika badplatser. Så vad kan vara mer passande än att ta ett kvällsdopp på vårt närmsta bad efter att ha varit på en båt från Finland till Sverige större delen av dagen. Färdas över vatten för att sedan bada i närheten av sitt hem. För är det något vi har lyckats med så är det att bada som vi lovade, den enda dagen vi inte tog ett dopp var den dagen vi åkte från Luleå till Vasa för att gå på 40-årsfest och den började redan på eftermiddagen. Men alla andra dagar har vi badat i sjöar, hav och älv. Det har blivit varmare och varmare längs med färden eftersom vädret har värmt upp de flesta vattendrag så det är ljuvligt att vistas i dem.

Ikväll kryper jag ner i min egen säng och sover så gott jag kan i värmen men med vetskapen att jag någonstans har många hemplatser i världen.

Tiden...

... detta märkliga fenomen. Konstruerat av oss själva och ändå kan den styra oss.

Tidsuppfattningen som kan vara så flytande så många gånger, ibland har man oändligt med tid och ibland ingen alls. De räknade timmarna och de oräknade timmarna. De man tänkt och inte hunnit eller när man hunnit mer än vad man trodde och ibland undrar jag att enligt vem och enligt vilken tideräkning?

Nu har jag snart haft 3 veckors semester och ibland har det känns som oändligt mycket tid och samtidigt så ser jag travar med olästa böcker och saker som jag tänkt ägna mig åt, som planerad och oplanerad tid samtidigt på nåt vis. Men egentligen har jag större delen av tiden gjort exakt det jag velat. Det måste ändå vara väl förvaltad tid. Om nu tiden egentligen existerar.....

"Meet me...

... in a golden dream" läser jag på en låda och fylls av undringar och tankar om vad den gyllene drömmen kan innehålla.

Jag väver sagotankar och fantasimönster i min inre värld vilket jag gjort sedan jag var barn. Jag skapar historier, figurer och varelser samtidigt som jag kan förälska mig hejdlöst i en vacker bild någon målat. Det är min sagosida som kommer ut på så många plan när jag får vila, en del av mitt inre väsen som aldrig blir mindre drömmande oavsett om hon är vaken eller inte.

Jag har letat röd måne under kvällen men ibland väljer den att vila från världens uppmärksamhet bakom molnen. Istället får jag minnas den magiskt röda måne som vilade över Luleälven för några år sedan utan att vi anade, plötsligt fanns den där som något från sagans värld. Det kommer jag för evigt att minnas.

I min vakna gyllene dröm fann jag min egen magiska drake. I mina drömmars väv jag kommer skapa under blodmånen även om jag inte ser den så kan vad som helst hända, möt mig där på stjärnströsslade gator och under regnbågars glitter. Godnatt min skatt.

(tavla målad av Taiteilija Tuija Vihermaa).

I väntan...

... på en solnedgång skiftar himlen färg och målar med hela sin palett. Detta skådespel som fångas av den som tar sig tid att betrakta det.

Med sand mellan tårna framför en solvarm sjö i Finland så fångar själen och ögat himlens alla nyanser. Dagen som gått vilar snart i det förflutna och när solen åter stiger börjar en ny. Dagen idag slutade vackert.

Tankar från en hängmatta.

Hängmattan. Denna eviga symbol för ledighet och lättja och för att känna sig fri. Det är vår bild för att visa att vi kopplar av, njuter och gör just inget vettiga samtidigt som det enda vettiga är just det.

Jag ligger på rygg i en hängmatta vi spänt upp mellan två träd vid vårt tält och slås av att direkt jag lägger mig där så vill jag inte vara någon annanstans än just där. Vad är det som gör att man kopplar av så fullständigt i en hängmatta? Kan det vara känslan av att sväva över marken i någon slags vänlig tyngdlöshet. Eller är det att tårna viftar i vinden och lättat från alla steg som måste tas. Kan det vara att blicken enkelt vilar i trädkronor och himlars sfärer eller att man väljer att rikta dem mot en bok man vill läsa, ett korsord att finna tvetydigheter i eller att bara vila blicken för en gångs skull. Att sluta ögonen och gunga stilla i blicken av smekfull sol och lekfulla vindar över min hud. I hängmattans mjuka omfamning vilar jag stilla och lyssnar på omgivande ljud. Det är en temporär och portabel viloplats där allt man behöver är en hängmatta, två träd och en stund att vila däri. Det är frihet.

När skogens guld..

...breder ut sig över myren kan man inte göra annat än hänföras. Jag minns inte att jag plockat hjortron sedan jag var barn. Det är ljuvligt.

När jag var liten bodde jag precis bredvid en skog och jag älskar att vandra i dem. Ta in alla dofter, ta sig fram i terrängen på bästa vis. Doft av vitmossa, myr, gran och lavendel. Jag måste vandra i skog oftare, där hör jag hemma.

Barfota vandrar jag på en myr i Österbotten...

... där det mjuka vattnet smekfullt omsluter mina fötter. Där vilar drakars stjärnstoft under spirande hjortron och tranorna lyfter mot nya nejder.  

Blåbären är stora och vackra, vi plockar dem till en paj och tar stigarna som leder till havet. En vän bjuder oss in i den vitkalkade fabriken som för länge sedan lades ned och nu huserar konstnärer i ateljéer och studior där. Kreativa alster och vackra platser för att skapa och mötas samsas under vackra fönster, hög takhöjd och oväntade vrår. Det är lugnt när vi är där, även konstnärer tar semester. 

Jag andas skog och lyssnar hav, jag möter färg och färgerna tar fäste i mig. Jag vandrar på stigar jag inte mött men som känns välbekanta och jag möter vänner när jag reser bort. Det är precis som det ska med andra ord. 

Till ljudet av havet..

... har jag nu lagt mig att sova i tältet vid havets kant efter varmt ångande bastubad som kylts ned med dopp i havet. Det doftar skog och det känns hemtamt, tryggt och annorlunda på en gång.

Under eftermiddagen anlände vi till stjärnströsslarens fasters sommarstuga i Närpes efter ett härligt dygn med firande av en fin vän i Vaasa. Det ligger så vackert med havet intill tomten och vi äter middag och kvällsmat vid havets kant. Att vandra mellan världar när man byter platser som under semestern är vackert och får en ibland att gå utanför sig själv och det invanda samtidigt som man är närmre sig själv och nuet. Viktiga tankar landar samtidigt som man ibland bara vilar och tar in det som är och att upptäcka nytt. Det är som ett stort äventyr och jag delar livet med människor jag inte mött tidigare men som öppnar famnar och bjuder in. Jag möter fler som klättrar likt cirkusartister, tycker om att blåsa såpbubblor och som bjuder upp till dans. Jag kommer vakna till havet som slår mot tältet säkert både under natten som imorgon bitti och det är ett av de vackraste ljuden jag vet. Det är vackert att leva.

Vi kliver upp tidigt

.. och packar in det sista i  bilen och far mot Finland. Där blir det fest för en vän, roadtrip och träffa släktingar till stjärnströsslaren. Det är dags för nya äventyr.

Det är alltid med lite vemod i hjärtat jag lämnar Gammelstad och mina morföräldrar men den här gången kommer jag tillbaka om några veckor. Det ska bli härligt att upptäcka Finland, har knappt varit där men nu är det dags. Med i bagaget så finns loppisfynd, några nya saker till lägenheten och en del nya klänningar. I det mentala bagaget finns fullt med vackra minnen av vackra stunder, fina möten och mängder av bad. 

Kvällsdopp och morgondopp..

.. i älven när det är sådär stilla. Jag simmar och njuter varje simtag i sitt varande. Det är så skönt när det är tillräckligt varmt för att jag ska kunna simma och då kommer jag ihåg hur mycket jag tycker om att simma, det är som avkoppling och påkoppling på samma gång. Det är så lyxigt att ha vår egen lilla strand precis nedanför gäststugan, bara att kliva ner i vattnet och sen simma ut. Det är balsam för själen en varm sommar. 

Vi spelar kort om kvällarna..

.... ett kortspel som i vår familj går under namnet jambalaya men vet inte om det har något annat namn eller det helt enkelt är ett spel mormor och hennes väninnor kommit på själv. Spelet handlar om tur och strategi i en bra kombination.

När vi sitter där och spelar inser jag efter en stund att jag nog alltid använder samma strategi när jag spelar jambalaya, som av gammal vana och ganska oreflekterat. Jag vinner ibland men inte den som vinner oftast. Trots detta så har jag nog aldrig funderat över om jag kanske skulle testa andra strategier utan bara kört på med de jag brukar, som en trygghet. Sådär som är så lätt hänt i livet, relationer eller när man ska lösa något problem. Man gör som man alltid gjort och får därmed samma resultat istället för att pröva nytt och utvecklas.

Einstein lär ha sagt: "Galenskap är att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat. Om du vill se andra resultat, gör samma sak". Så för att vinna oftare behöver jag nog testa nya strategier. för att vinna oftare även om det kanske innebär att jag förlorar lite oftare under en period. När man fastnat i att göra samma och kanske ser att man inte riktigt når dit man vill så tror jag på att det är dags att testa något annat. Man kanske inte "lyckas" direkt men man lär sig nog något nytt längs med vägen genom att man tar nya chanser så breddar därmed sin beteenderepertoar men också perspektivet och kan tänka mer kreativt. Det talas alltmer om det livslånga lärandet och det handlar inte bara om att vi studerar och går kurser tänker jag utan även om att lära sig livet igenom.

Min morfar sa häromdagen att det gör inget när jag misslyckas när jag försöker göra något. Allt jag har lärt mig i hela mitt liv har jag lärt mig genom mina misstag och att inte bli förbannad och att inte skylla på nån annan. Klokt sagt av min morfar och jag tror att nästa gång vi spelar Jambalaya ska jag bestämma mig för att testa ny strategi och inte gå på invanda vanor.  Som att ta av sig solglasögonen när de suttit på många dagar och se världen i nya färger. Det behöver inte vara svårare än så även om man kan få både träningsvärk och växtvärk när man prövar nytt. Det kan ta kraft att träna nytt och växa som människa, men det är då man kan finna nya krafter.

Jag visionerar då och då...

... och till skillnad från att missionera är det inte en process där jag försöker övertyga någon annan utan där väljer jag själv mina bilder och tänker kring det jag vill skapa. Jag visionerar och visualiserar för att ha fokus på det jag vill och tror på.

 Jag har en personlighet som ibland känns något flyktig kan jag känna själv. Jag vill så mycket, vill uppleva så mycket och se så mycket att jag ibland kan känna mig flyktig i tanken, steget och i målet.

För att landa är meditationen något som skapar den där plattformen i mig, men ibland glömmer jag, bortprioriterar eller slarvar. Men på semestern då man ibland nästan lever i ett meditativt tillstånd is sig känns också som en perfekt tidpunkt att skapa utrymme för det och öppna upp för att skapa en vana som gör gott i mig. Så idag sätter jag mig på gäststugans trapp och mediterar vid älven till ljudet av vågorna som slår in mot strand. Jag finner visioner och tankar jag vill samla och då gör jag det i en app på min mobil där jag skapar listor och planer för att fånga de där tankarna som fladdrar likt fjärilar i sommarvind. En lista jag tycker särskilt mycket om är "det här har jag gjort" listan, där nedtecknar jag det som jag har gjort såväl planerat som planerat. Det får mig att se allt det jag faktiskt gör men också om den saknar det jag vill göra för att vara på rätt väg för mina visioner.

Detta är verkligen en plats för själen..

... utbrister jag.

Med en egen strand vid Luleälven så kan man göra precis det man vill. Min magiska stjärnströsslare ställer sig och fiskar lite i midnattssolen strax innan vi lägger oss. När vi vaknar hör vi vattnet som slår mot stranden strax nedanför gäststugan och man ser solen leka i trädet utanför. Vi bara landar och landar gott. Jag har känt den här platsen sedan min första sommar och för stjärnströsslaren är den ny men vi njuter den lika gott på vårt eget vis.

Vi äter alla måltider utomhus på verandan, vi badar och njuter av att bara kunna göra det vi vill när vi vill. På dagen ror vi ut till Grynnan som vilar med sin sand mitt i älven. Stjärnströsslaren ror dit och jag ror lite mindre rakt hem men det går och jag tycker om att ro inser jag även om jag blir frustrerad när inte båten gör som jag vill. Stjärnströsslaren ler underfundigt och säger, ro du. Han är klok han.

På kvällen äter vi smörgåstårta som är bland det bästa jag vet. Sen spelar vi Jambalaya i kvällningen ackompanjerad av ljudet av badande barn och sorlet från avlägsna samtal. Om några timmar kryper vi till kojs och sover gott och vaknar till ännu en dag på en plats som gjord för själen.

Denna sommar kommer bli ihågkommen..

... för lekfulla fjärilar, sönderbrända gräsmattor och att det verkligen var en sommar att minnas när det gäller värme.

Trots att bara halva sommaren har gått och halva juli och skimrande augusti väntar kan jag säga det med säkerhet. För det är en sommar som så många drömmer om när vintern vilar utanför rutan. Det är varma dagar med bad, kvällar med de vackraste av solnedgångar och bara ben dygnet runt.

När jag vaknar vid min älv och den lilla stranden så är jag lycklig oavsett väder men i år är det högsommar och vi badar flera gånger under dagen. Jag dåsar i solstolen på stranden och orkar inte göra så mycket mer än att bläddra i mormors tidningar och en deckare. Precis vad jag behöver.

Lite yoga på trappen framför gäststugan tar jag men orkar inte lika länge som vanligt, men det är skönt i det som är att bara sträcka ut kroppen och låta den röra sig i de riktningar den vill. Det här är dagar som inbjuder till bara varandet och äta alla måltider ute. Sådana dagar att minnas när man längtar sommar.

Hejdå Byske..

... och hej mitt Gammelstad.

Vi lämnar Byske efter vackra dagar, havsbad, fina möten med stjärnströsslarens vänner och världens varmaste drakmamma som tagit hand om oss på bästa sätt. Vi lämnar dagar fyllda av värme, skratt, god mat och vackra turer med väskorna och bilen mer fylld än när vi kom.

Så åker vi mot Gammelstad, den plats som betyder så mycket för mig och där jag tillbringat mina somrar sen innan jag kunde gå. Där mina finaste morföräldrar väntar med öppna famnar och kärleksfulla handlingar.

Jag och min stjärnströsslare har två av våra platser på jorden med blott en timmes åktid emellan vilket gör åtminstone en del av semestern enklare. Men att ha de som bor närmst hjärtat på annan ort är både vackert och vemodigt på en gång. Det vackra i att alltid ha någon att besöka där det känns som att komma hem fastän man reser bort och det vemodiga att inte kunna möta till vardags närhelst man önskar. 

På en kväll fylld av "Bok och bubbel"..

... diskuterar vi barndomens läsupplevelser och en bok man minns.

Ett av mina svar är Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen". Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den första gången men skulle tro att jag var runt tio och jag bara älskade den sådär oändligt mycket. Än idag när jag äter lakrisal tänker jag på denna bok eftersom en av huvudpersonerna äter salmiak hela tiden.

I onsdags sprang jag på den på en loppis och kunde inte låta bli att låna den eftersom jag inte läst den på över 40 år och mitt egna exemplar lånades ut och jag återfick den aldrig. Jag har nu läst ut den och jag älskar den lika mycket ännu. Hur hon berättar en fascinerande berättelse på ett mystiskt och magiskt sätt som väcker fantasin och öppnar dörrar till vackra rum.

Maria Gripe var en av mina absoluta favoritförfattare och jag skrev till och med ett brev till henne, som hon besvarade och det var en stor skatt. Nu ligger det nog någonstans i de flyttlådor man aldrig packar upp mellan flyttarna men som man aldrig kommer göra sig av med. Men den största skatten är de läsupplevelser hon gav mig och den känsla av magi och att det finns så mycket mera som följer mig än idag. 

Magic is something you create...

... och i skapandet av vår egen magi är vi alla magiker.
För visst finns det stunder i våra liv som glimrar extra mycket och många av dem kan vi skapa själva. Vardagsmagi som att skapa sina egna stjärnhimlar genom att tända tomtebloss eller att väcka regnbågar till liv genom att blåsa såpbubblor är enkla magiska trick. Dimmorna leker under midnattssolens vackra nätter och skapar sin egen magi för den som är vaken och ser. I morgonen badar solglittret i havet.

Jag tror magin är nåt vi kan skapa men kanske ännu mer något vi kan se eller känna. I uppmärksamheten eller gåvan att hänföras vilar en känsla av under och något särenligt. I förmågan att innerligt glädjas och förundras skapas glittrande stjärnströssel i mitt liv. Där man lägger sin fokus växer det och när jag fokuserar på vardagsmagi får jag helt enbent ett mer magiskt liv. Med min egna magiska trollstav skapar jag det jag kan och njuter av det som är. Det är magi.

Väldigt bra Liv

.. är titeln på en bok av JK Rowling.
Den tar upp fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Hur kan vi få ut det bästa av ett misslyckande? Och hur kan vi använda fantasin för att bli ett bättre jag både för oss själva och mot andra.

Jag blir jättenyfiken på denna bok och jag tänker på det där som man i stunden kanske tänker är ett misslyckande men som leder en helt rätt eller får en att utveckla andra förmågor tack vare denna erfarenhet. Så den vill jag läsa.. och sen gillar jag titeln också, som ett litet peptalk att ha framme till mig en grå dag. 

Det är en vacker morgon och det är 29 grader varmt i skuggan...

... och vi far ner till havet för att ta ett dopp. 

Vattnet är friskt och jag är en badkruka men till sist så badar även jag och det är skönt när man väl doppat sig. Sen stannar vi en stund vid havet, jag promenerar på stranden och njuter sand mellan tårna och känslan av frid. Jag vandrar under den klarblåa himlen och tänker stora och små tankar. Jag glädjer mig åt det vackra och känner vemod över det saknade. Det är en vacker stund. Mina fötter njuter av att få vandra och känna såväl vatten som sand, svalka och hetta.

En vacker dag passerar. På kvällen så tar vi oss ner till havet igen. Saltvindar i håret och med solvarm smekning över ryggen vandrar vi ut på en pir. Därifrån ser havet oändligt ut och jag känner litenheten i oändligheten. Vågors kluckande slår mot stenarna och ljudet skapar rytmer i mig. Havet. Idag är det jag och havet.

Packar min blommiga väska...

.... full med klänningar och tar med min sommarpresent för en resa genom Sverige.

Det är en vacker dag och solen följer oss hela resan och bäddar in landskapet i blåa himlar. Den hemgjorda syrenlemonaden jag dricker i Timrå är en ny smak för mig men som ger mersmak. Nästa sommar kommer jag att göra min egen syrensaft.

Vi stannar till i Umeå och bjuds på uppfriskande isthé och hemmagjord morotskaka hos min syster. Ett möte på en balkong i solsken under några timmar. Att möta min syster  fyller mig med glädje och hjärtat med kärlek som en gåva på färden.

När dagen just mött kvällens smekning så anländer vi till Byske och välkomnas till en av våra platser i världen. Älven brusar och sommaren glittrar i den. Det är den första dagen på semestern och jag har en känsla av att den kommer bli alldeles underbar. 

Tillsammans.

Det enda ordet sammanfattar så väl mitt arbete och det vi arbetar för att uppnå på alla nivåer och i alla sammanhang.

Men nu checkar jag ut från jobbet för att njuta ledighet, kreativitet och nya möten. Möta min egen ohana och njuta äventyr. Välkommen semestern, vi kommer ha det fint tillsammans. 

Det är 27 grader varmt och strålande sol...

.. som lyser över oss dryga 100 personer som samlats i Hagaparken för att dansa Zumba i 2 timmar.

Det var roligt, väldigt svettigt och stundtals mer än jobbigt. Som synes på bilden så valde dansdeltagarna att kliva av och pausa vissa låtar vilket man faktiskt behövde även om man drack mängder med vatten. Men vilken glädje mitt på en gräsmatta och med så himla härliga ledare. Så även om jag kände mig trött i kroppen på väg hem såå var jag innerligt glad i själen, steget och i solen. Mer dans i parker i sommar önskar jag mig. Det gör mig lycklig.

När man upptäcker något nytt fastän..

... man betraktat det tusentals gånger.

Som när jag betraktar tavlan som min syster målat för länge sen och upptäcker älvan i fjärils famn, har nog mest sett det som en fjäril. Jag upptäcker också hur mycket jag tycker om den där tavlan i sina annorlunda färger och sin drömska stämning. Som en drömbild i en annan värld.

Att betrakta något som man ser det för första gången eller ur en annan vinkel eller med annan blick. Inget av det yttre kanske har förändrats men det inre kanske gör det. Det är ju där den största förändringen sker. När jag arbetade heltid som coach arbetade jag ofta med självbilder, där handlar det många gånger om det. Inte att ändra sig själv men att förändra synen på sig själv, se sig själv med andra ögon och upptäcka de styrkor, resurser och förmågor som redan finns där. Att inse att man redan bär så mycket visdom inom sig att man inte behöver lita på andras svar framför sin egen sanning i vissa lägen. Men man kanske också genom att byta vinkel och perspektiv kan se andra ur ett annat ljus och förstå deras styrkor, värderingar och vem de är. Som den där älvan på bilden som väntat på att jag ska upptäcka henne för den hon är och inte se det som jag väljer att se.

Ohana...

.... är ett begrepp från Hawaii. Ohana betyder familj, men familj i ett mycket vidare begrepp än det vi använder här.

I Ohana inkluderar inte bara den nära familjen med blodsband utan även släktingar, grannar och vänner. De som ingår i ens ohana är sammanlänkade genom genuin medkänsla, stöd, lojalitet ocxh kärlek gentemot varandra. Att bli en del av någons ohana är en ära på Hawaii.

Jag brukar säga att mina vänner är min självvalda familj, med vilka jag har valt band och som finns i vardagen när min egen familj bor utspridda över Sverige.  Ohana passar mig utmärkt, att inte avgränsa utan inkludera istället. Jag är så glad över de som finns i min familj och de vackra människor de är och att jag ständigt lär mig av dem. Min ohana är min vackraste skatt, min tryggaste tanke och min största glädje i livet. 

Solen målar bänkarna i sin färg....

... och strilar ljus över staden.

Jag vandrar hem efter parkteater i sommarvacker stad där lyckan vilar i det enkla. Hela skillnaden som blir om man ser det vackra i stunden men även ser saker som de är. Sommarkvällens sken över staden med dess gator, innergårdar och människor som är på väg till något, på väg från något eller som stannat upp. Ibland i livet är man i rörelse, ibland står man still och ibland tvingas man röra sig när man egentligen inte vill.  Semester snart inom räckhåll och då ska jag både vila, vandra och vara. Det kommer finnas vägar att utforska, tankar att tänka och bänkar att stanna upp på. Ibland kan den största rörelsen vara att stanna upp. 

Hitta ett jippi-ögonblick varje dag..

... uppmanar Maria Shriver  i en intervju av Oprah.

Det är en sån där uppmaning som slår an en sträng i mig direkt. Klart man ska ha minst ett jippi-ögonblick per dag.

Vad är ett jippi-ögonblick? Hon beskriver det som ett ögonblick där du medvetet firar något och bestämmer dig för att känna dig fylld av glädje åtminstone en gång per dag. Oftast är det enkla och små saker men vi måste uppmärksamma dem och leta reda på dem.

Vad kan hindra oss från att hitta såna ögonblick frågar Oprah. Att vi inte vet att det finns där och att det finns ett namn på det svarar Maria. Det är lättare att leta efter det när man vet att det finns och att det faktiskt har ett namn.

Det kommer alltid finnas tuffa saker i livet och då behöver man de där ögonblicken fortsätter hon. Det håller jag helt med henne om och lägger till det i min verktygslåda jag skaffat mig genom livet. I den ligger redan tacksamhet, det jag tror på och kärlek från de jag omger mig med. Det finns också hopp, stjärnströssel och dans i den där verktygslådan. Sen finns det färg, massor av färg så jag kan måla världen och livet i de färger jag önskar. Då skapar jag mina egna jippi-ögonblick.

Om man vill checka ut från vardagen..

... och bara vara i några timmar så kan spa vara en bra idé.

Det är inte jag som kommer på det utan en vän som älskar spa och som drar med mig på det ibland. Från stadens mitt och brus kliver man upp till en skyddad plats och kopplar totalt av i några timmar. Det är så magiskt och så välgörande för både kropp och själ. Som om avkopplingen sveper in en i sin varma famn och vardagen känns långt borta även om den vilar bredvid.

Vi läser, badar i poolen och äter frukt. Stannar upp, lyssnar inåt och njuter varandet. Vi bara är, det där enkla som kan tyckas vara så svårt ibland. Här har man ju alltid med sig precis som Magnus och Brasse skrev. Ändå tappar man härvaron ibland. Då är det skönt när man skapar ett litet veck i tiden.

The nest är det passande namnet på vårt spa, man vilar högt över taknockar med vacker utsikt över Stockholm och lite närmre himlen. Det är en vacker plats och vi enas om att komma tillbaka dit nångång när man behöver några timmars utcheckning från livet och några timmars incheckning med sig själv. 

Att dansa med passion framför perfektion..

... handlar min text om i senaste Grow Magazine.

För ett tag sedan fick jag frågan om jag kunde skriva en text till numret som handlar om stress och sinnen, gärna om dans var tillägget. Då blev det den här texten. Det är roligt att skriva inom en ram som i det här fallet att texten ska handla om återhämtning och involvera sinnenas betydelse och på ett visst begränsat antal tecken. Jag vill skriva mer sånt, det blir planen inför framtiden tänker jag, ett breddat skrivande.

Jag vandrar förbi ett sommaröppet fönster..

.... där det vilar en bok med den handskrivna texten: Handbok för livet.

Jag blir så nyfiken, vems är den och vad gör den vilandes på fönsterblecket inom räckhåll för den som vandrar förbi? Vem har skrivit den och är den redan fulltecknad eller nyligen påbörjad?

Jag tänker på vad jag själv skulle skriva om jag skrev en handbok för livet. Antagligen en del av det som jag även skriver här men samtidigt skulle jag tänka att vem är jag att ge råd, jag tror vi måste finna och skapa våra egna handböcker och våra egna språk. Vissa kapitel mitt yngre jag hade skrivit hade jag nog strukit efter ett tag när jag tänkt nytt och andra kanske jag hade blickat tillbaka på och tänkt, vad klok jag var.

Jag vandrar vidare i sommarstund och kvar ligger boken som ett löfte om att där finns kloka saker att läsa.