Vila med familjen i Dalarnas famn..

.. är det jag gör nu.

Årets julklapp från mig var nog framförallt kaffe från Hawaii, önskearmband och en hemmagjord bloggbok (nummer 3 i ordningen) från Blurb.

Själv har jag unnat mig garn kombinerat med låg prestation när det gäller att sticka lite för nöjes skull. Avkopplande att se något växa fram även om det är den enklaste av stickningar. Vid min sida stickar pedagogiska mamman och min kreativa syster på långt mer avancerade saker men vi myser ihop och gläds åt våra alster.

Jag läser böcker och tittar på film. Under läsningen av Dan Browns senaste bok "Den förlorade symbolen" får jag ett tips om the intention experiment och fastnar länge på deras websida. Att vetenskapligt bevisa tankens kraft och att vi kan göra en skillnad fascinerar mig oerhört. Jag tillhör nämligen de som tror att det vi tänker har stor påverkan på oss själva men även hur vi betraktar världen och vad vi attraherar. Boken som har samma namn tänker jag beställa och läsa. Det blir en gåva till mig själv helt enkelt, en försenad julklapp kan man säga.

För som min kloka tomte (numera avslöjad som härliga Cloudberrie från Gällivare) i julswappen så klokt skrev så tror jag på att:

Miraklerna händer enbart de människor som tror på dem.

Så jag väljer att tro på mirakel och att vi alla kan göra en skillnad. Den tanken tycker jag dessutom stämmer väl in på julens budskap. God fortsättning på er alla, eller som min amerikanska vän Michelle brukar säga: Have the best day ever, but not as good as the next one.

Vilken hållig dålare jag är...

.. säger jag och sen börjar jag och min kickboxande vän gapskratta.

Dålig hållare var nog det jag egentligen ville ha sagt när jag missade att hålla padsen som det var tänkt under kickboxningsövningen. Svetten rinner och helgen har börjat. Biobesök och några öl på irländsk pub i Gamla stan med min kattälskande vän avslutar fredagen.

Men sen dess har jag haft chillartid enbart. Inget inbokat och inget uträttat heller utan bara gjort det jag känt för vilket har blivit en del läsande, telefonsamtal med personer jag tycker om och filosoferande med Svedmyraskogens vackra skådespel utanför rutan.

Jag behöver verkligen sådana sköna dagar också. Jag har lätt att säga ja tilll sådant som är roligt och tycker om när det händer saker men samtidigt har jag ett stort behov av slappartid och att bara vara. Idag har jag verkligen haft det och samtidigt lyssnat till fåglarnas sång men har inte ens lämnat lägenheten. Jag är en riktig liten latmask i mjukiskläder med andra ord. Nu ska den lilla latmasken lägga sig och läsa lite igen och vila träningsvärkande ben.

Hur hämtar ni kraft?

Hur gick det då?

..kanske några av er undrar.. och syftar på informationsmötet. Vi var 15 utvalda (av 250 sökande) som fick information igår och får komma på intervju nästa vecka. De har 6-7 tjänster och vikariat sammanlagt. Så nu får vi se hur det går... tack till alla er som tänkte på mig, håller på mig och TROR på mig. Det är mycket värt.

Bilden visar en ny mangaversion av mig jag kunde inte låta bli... man måste ju leka lite. Men nu ska jag chilla lite och njuta av att det är helg.

Sen undrar jag ju så klart om ni gör det ni tror på och tror på det ni gör? Det har jag skrivit några rader om HÄR.

Bloggpiraten rapporterar från Sommarsverige..

Här kommer en liten sommarrapport från er alldeles egna bloggpirat i Sommarsverige (för er som inte minns/vet vem jag är, klicka här).

Eftersom det tar på krafterna att ligga i ett träd och titta på molnen samtidigt som löven susar så tänkte jag försöka fatta mig kort. Sommarsvenskarna har väl annat för sig än att läsa bloggar eller?!

Jag tänkte helt enkelt att jag säger det i bilder (Vida får representera de långa inläggen just nu för jag har annat för mig). För det första så finns det två medlemmar av vårt hushåll som jag tycker att hon inte presenterat på det sätt som de förtjänar och det är hennes livskompanjoner Marilyn och Niquita. De är anledningen till att en av hennes grannar benämnde henne som "kattmamman" inför sin dotter när Vida kom hem en dag (det där har Vida funderat på, om hon ska bli den märkliga tanten i kvarteret som bor ensam med alla sina katter, ni vet nog alla precis vem hon menar).

Den första av dem två är Niquita, en tolvårig madam som har ett hjärta av guld med en minst sagt mjuk personlighet (och lite mesig, men det får jag inte säga för Vida men nu är det ju inte hon som skriver). I vanliga fall mycket långhårigare men nu är det för varmt för det så hon passade på att håra ner lägenheten innan hon blev nöjd. Blir gråare i pälsen för varje dag (svart/röd var hon in yngre dagar) och Vida oroar sig för att hon sover mycket och att åldern börjar ta ut sin rätt.


Sist men inte minst (utan faktiskt äldst med hela 4 månader) är miss Marilyn (Monster kallar Vida henne i efternamn när hon varit busig). Hon är skärpt, bestämd och oerhört stolt. Hon är dessutom jägare av klass och bra på att gömma sig när det är dags att krypa i buren för färd någon annanstans. På bilden kan ni se hur hon korrekturläser bloggen för att kolla att Vida inte skrivit några oegentligheter. Trots att hon är äldre än Niquita kan hon fortfarande stundtals bete sig som en kattunge och de stora gröna ögonen använder hon för att få som hon vill. Funkar i och för sig bättre på skärmflygaren än på Vida som vet precis vad hon pysslar med. Vida brukar säga att Marilyn är som katten Gustaf medan Niquita är som kattungen Nermal (vilket nog bara blir begripligt för er som läst Garfield).

Nu har katterna fått upprättelse och som jag sagt förut så tycker jag att Vida drömmer för mycket ibland för att minnas att beskriva verkligheten i vardagen. Det är därför ni kära läsare har MIG! Vem skulle annars styra upp bloggen och göra den begriplig..

En sista bild för er som tröttnat på vinprovningar, champagneprovningar, chokladprovningar och thécermonier. Här kommer lite hederligt tips på vad ni kan pröva om ni har vägarna förbi Leksand och jag säger endast i Dalarna mina vänner, endast i Dalarna..

/Bloggpiraten som knaprar för fullt i sitt alldeles egna klätterträd... toodiloo!