Väva drömmar

Jag väver min egen dröm. I varpen sitter starka ulltrådar.
Djuprött och mossgrönt. Skytteln skapar guldgnistrande ränder.
Fram och tillbaka. Jag slår fast dem med bestämda bommar.
Mitt hjärta dansar med i takten. Vill inte vänta.

(Sofia Viktoria)

Dikten finner jag på nätet, bilden är en blomsterväv som min vän fotat. Båda fångar mig på olika sätt. Som en född drömmare så väver jag många drömmar men blickar även tillbaka på livets väv och ser de mönster som framträder i det liv jag levt. Lär mig och försöker skapa nya om jag vill annorlunda.

I drömmen målas tanken och där finner jag lust och möjligheter. Som en förberedelse inför den dörr som kanske öppnas eller som jag själv sågar ut där det tidigare inte fanns någon. Så många av mina stora och små livshändelser har jag först mött i drömmen och som sedan mött mig i verkliga livet. Ett drömjobb som fann mig är en av de saker jag drömde länge om. Sammanträffanden som lett mig rätt i livet för att jag lyssnat. Ibland kommer lösningen under nattens drömmar och ibland i dagdrömmarna. En vän finner svaret på något som snurrat.

Jag drömmer i färg, känslor, dofter, förnimmelser och ord. I tanken och känslan skapas drömmar varav många blivit sanna. Men jag tror att de tär viktigt att vi väver våra egna och inte andras drömmar. För vi vill ju inte samma saker utan våra drömmar kan skilja sig åt, ibland har jag upptäckt att jag trodde jag ville ha något men att det var en annan persons dröm. Var varsam om din dröm och vem du delar den med så att du får väva drömmen på det vis du vill.

Så slå dig ner i dina drömmars vävstol, ta ett djupt andetag och fundera över i vilken färg, material, storlek du vill väva alla dina drömmars väv. Lägg in trådar av kärlek, fantasi, förväntan och tillit. Allt du önskar kan du få.

I stjärnors glans tänds hjärtans drömmar..

.. så även när soluppgången döljer dem så vilar de i himlens täcke.

Om vi lever livet med drömmarna som bakgrundskuliss så gäller det att hålla ögonen öppna för stjärnfall så vi kan fånga dem i livets håv. För ibland när dörrar till magi öppnar sig så passerar vi dem utan att ens kika in. Hur kan det komma sig? Kanske för att vi inte tror det är möjligt? Kanske för att rädsla får oss att tänka att det är tryggare att vandra vidare i livets korridor istället för att glänta på dörren till något nytt? Ibland kan det vara så att vi lyssnar mer på vad någon annan tycker än till vårt hjärtats inre röst.

Jag tror på att väcka drömmar till liv men att leva i tacksamhet och närvaro. Det är då vi ser dörrarna som öppnas eller så kanske vi skapar våra egna dörrar där inga tidigare fanns. Beslutet att kliva genom dem är det dock bara vi själva som råder över.

När solen steg upp i tisdagens gryning så doftade staden vårregn och löften om knoppande blomsterprakt. I väntan på drömmars blom vilar längtan. Att måla sin dröm i färger, känslor och tacksamhet gör väntans längtan ännu ljuvligare. Så jag väver drömmar när stjärnor tänds. Jag längtar dörrar som öppnas men njuter stunden i mitt klätterträd under stjärnors glans.

I mitt alldeles egna Pippihus..

... har jag varit i drömmen många gånger sen barnsben.

I tornrummet har jag suttit på stora kuddar med en bok i ena handen och en stor thekopp i den andra. En magisk Pippistuga dyker upp på en bild på Facebook. Den vill jag ha, jag skriver upp den på mina drömmars önskelista. En sån är bra att ha och titta på gråa dagar.

Jag är en drömmare, har varit så länge jag kan minnas. Mina drömmar har tagit mig till nya städer, andra länder, nya kunskaper, drömjobb och härliga möten. Pippistugan finns än så länge bara i tanken och Kalle i klätterträdet har ännu inte dykt upp på livsstigen. Men i drömmen finns de båda, kanske hand i hand.

I samtal över fikor, i klätterträd eller i dansen så njuter jag livet. I drömmen skapar jag delar av det så jag vet hur jag sen ska använda min inre kompass. Drömmarna lyfter mig regniga dagar men jag lever i livet och inte i drömmen. I livet skapas magiska ögonblick en alldeles vanlig tisdag på ett mysigt café med en vän. Jag möter människor starkare än Pippi i programmet "Mot alla odds". De skapar drömmar och möter motgångar med en styrka som gör mig ödmjuk.

I livets drömverkstad så snickrar jag drömmar och Pippistugan är en av dem. Vilka drömmar bygger ni i tanken?

Drömmarna är våra vägvisare...

... står det på min drömpuppa (från kreativ insikt) som jag fått av skärmflygaren.

Inuti den finns lappar med drömmar som jag vill förverkliga. Inuti oss själva växer ofta drömmarna, kanske rosa som sockervadd eller högtflygande som örnen, kanske små som nyckelpigorna eller stora som elefanterna. De kanske är kända av alla eller väl gömda i hjärtats innersta rum. Men drömmarna finns där om vi lyssnar.

Vissa av dem uppnår vi, andra stannar i drömstadiet eller förändras längs med livsvägen men visst är de våra vägvisare. Intutionen är en annan vägvisare och ibland är de sammanvävda. Att lyssna på vägvisarna känns viktigt. Ibland kanske drömmarna mest är tidsfördriv och ibland vill de säga oss något viktigt.

Men det är viktigt att bara vara också så det är jag nu. Det har också varit en dröm de senaste veckorna och nu är jag där. Då upptäcker jag att det är svårt att vara just där, i lugnet för kroppen och huvudet. Men en motgång för att uppnå en dröm blir just nu en lärdom. Andas lugnare, koppla av och låt livet omfamna dig.

Drömmarna bor i mitt hjärta men jag bor mitt i livet och inget krävs av mig för att vara just här. Jag kryper ihop och förpuppar mig ett tag för att sedan lyfta med mina färgglada fjärilsvingar och flyga högt mot skyn mot nya äventyr.

Jag drömmer alltså blir jag...

... stämmer in på mig. Jag drömmer ofta och ser ofta i bilder.

Idag på kursen i lösningsfokuserat arbetssätt (en utbildning jag får gå tack vare mitt nya arbete) så fick jag en term för det jag gör ofta och dessutom ber mina coachees göra. Det kallas prospektivt minne eller tänkande, alltså minne som ligger i framtiden. Det är möjligt att jag hört termen när jag läste minnespsykologi men då arbetade jag inte med det jag gör idag och inser värdet av detta.

Det här använder jag ofta i coachingen. Att man tänker, känner efter och försöker se det ur den vinkel man skulle om man visste lösningen/målet. Då ökar kreativitet och möjligheter och man öppnar upp för resurser och perspektiven blir fler.

En annan intressant aspekt av utbildning är att vi får anknytningen till det senaste inom hjärnforskningen vilket jag finner mycket intressant och användbart. Jag tycker om att det jag gör rent praktiskt även har en teoretisk anknytning som förklarar varför vissa saker har effekt. Vissa av sakerna, teknikerna vi lär oss har jag redan kännedom och andra är nya. Men det bekräftar bara att jag är på rätt väg och ger mig lite ny inspiration och information som jag kan använda mig av.

Fick flera intressanta boktips på böcker som jag tänker läsa för att förkovra mig mer. Men en sak tar jag med mig och det är att motion inte bara är gympa för kroppen utan faktiskt även bygger upp hjärnan. 3 viktiga signalsubstanser (noradrenalin, seratonin och dopamin) ökar vilket innebär att man blir mer motiverad, nöjd med sig själv och vaknare av motion (men den måste pågå under en viss tidsperiod och pulsen måste ligga på en viss nivå). Det balanserar hjärnan.

Ännu ett argument för varför jag ska införa mer gående coaching med vissa vilket jag redan planerat. En annan effekt av träning är att hjärnceller nybildas i hippocampus i hjärnan. Det är samma område som kan krympa fysiskt vid stresstillstånd. Det här är grovt förenklat för att göra det förståeligt i detta inlägg. Men jag ska läsa mer och kommer säkerligen att återkomma till detta.

Så med kickboxning, lindy hop och drömmar kan jag ta mig långt på flera plan. Därför blir dagens tips: motionera mera och ta er tid att drömma (framförallt om det ni vill ska ske). Så väv era drömmar i färger, dofter, ljud och känslor. Eller som Edgar Cayce uttrycker det:

"Drömmar är dagens svar på morgondagens frågor"