Den som odlar sina rosor..

.. håller ogräset i schack står det på en kudde i ett fönster.

Min besökande vän ger mig av sin tid, sin klokhet, sin fina personlighet och sin mänskliga sårbarhet. I samtalsfloden så utan att vi tänker på det så diskuterar vi vilka rosor vi vill plantera och vilka ogräs vi vill plocka bort. Men även ogräs dyker upp i den vackraste trädgård och även ogräs kan ha sin skönhet men inte när det tar över.

Genom att ta tillvara på det man tycker om och göra med av det och vara varse vad man vill ha mer av så odlar man sina egna rosor. Det är inte bortryckandet av ogräset som är den stora lösningen utan vilka rosor du odlar.

Under en fin helg odlar jag och min vän rosor i form av långa samtal som ger mig insikter, vi gödslar rosorna med långa stunder av enbart närvaro vi återhämtar oss på picknickfiltar och tar promenader som gör benen glada. Det är fint att spendera tid med någon som man känt så länge. Vi pratar livets stora ämnen och de små. Men framför allt om att ta vara på livet för man vet faktiskt inte hur länge man får vara en del av livsresan, våga utvecklas inom de områden där ogräset tagit över och att ta itu med de saker vi verkligen vet att vi vill göra. Ingen kan leva livet åt dig, varken under de svåra stunderna eller de härligaste.

I livets trädgård växer de vackraste av rosor, pioner, liljekonvaljer och allt det jag önskar. I livets trädgård grönskar det efter regn och alla blommorna vänder sitt ansikte mot solen. I livets trädgård frodas ibland ogräset men om vi samtidigt odlar det vi tycker om så blir trädgården praktfull oavsett väder men framför allt så behöver du vänner att luta dig mot i svåra stunder och att dela glada nyheter med. Det är då du kan glädjas när du odlar rosor och få hjälp med ogräset.

Ordletare, ordläsare, ordsmakare, ordälskare...

... alla dessa är beteckningar på mig.

Jag samlar ord, leker med ord, tappar ord och hittar nya. Jag älskar ordspråk, tvetydigheter och när någon skriver riktigt bra så att jag någonstans tappar andan. Jag gillar när ord smeker fram en berättelse. Romantikern i mig har lättare för sagor, skirt skrivna meningar men ordälskaren fascineras även av motsatsen. Kontrasterna i livet är det som gör det extra levande. Som en krispig höstmorgon fylld av sol som värmer.

Skrivna ord vinner kraft när de blir lästa. Människor växer när de blir sedda (antingen av sig själva eller någon annan som ser med acceptans). I tidningen LevaPS blir ordens kraft tydlig när de utlyser en tävling där du ska  skriva en novell i sex ord.  Det skapar kreativitet, utrymme och begränsning samtidigt. Jag ska leka lite med mina först innan jag  lämnar ett bidrag.

Det dyker upp meningar och ord i min stad tillsammans med utmärkta kram-platser och annat spännande. Jag ser och ler. Plockar fram kameran och stannar upp, vet att dagen efter kan det vara borta. Jag vet inte vem som sprider det men jag blir glad och läser dem om och om igen.

Blickar upp mot stjärnhimlen från rymdskeppet jorden och är glad över att jag är just här just nu.

Den verkliga upptäcksresan består inte i att söka nya landskap

... utan att se saker med nya ögon (Marcel Proust)

Det här citatet stod i min kalender på arbetet och jag har tänkt på det under veckan. Dels för att det hjälpt mig i mitt eget liv men även stämmer så väl in på de jag coachar. Ofta gäller att se befintliga resurser, möjligheter och vad som fungerar bra i livet. Finns det något jag är tacksam över? Vad gör mig glad just nu?

För även om coaching handlar om förändringsprocesser så handlar det många gånger om perspektivskifte. Idag så hade jag en Pippicoaching där vi bytte perspektiv (också rent fysiskt) och vi kunde båda se att även om inget förändrats utifrån så hade mycket förändrats inifrån och för just den här personen var det nödvändigt. Man börjar ju alltid med att bygga en stabil grund innan man bygger huset och finsnickerier och taket kommer sist.

Med mentala byggstenar och aktiva handlingar bygger vi nu en stabil grund som ska räcka som bas i resten av livet. Det är vardagsmagi och sunt förnuft som får bli kittet i hennes bygge. Landskapet är inte förändrat men synen på det och detaljerna hon väljer att fokusera på.

Om jag fick ge människor en gåva skulle det vara att se sin inneboende kraft, sin unika skönhet, sina styrkor och lyssna till sin egen visdom och känna sig trygga i sina beslut. Att de ser allt det som är vackert och unikt med dem istället för att vilja förändra sig själva eller vara någon annan. Se sin egen härlighet istället för att fokusera på kilon som är för många (eller för få), rynkor och andra "fel" som bara de själva ser.

Jag har arbetat (och arbetar) jättemycket med det här och jag vet att det går att förändra bilden av sig själv. Jag har funderat på vad som skulle hända om vi människor lade lika många timmar på att tala om för oss själva att vi duger som de är istället för motsatsen. Personligen tror jag tror det skulle resultera i mer harmoni och mer glädje inte enbart på det individuella planet utan även ur ett samhällsperspektiv.

Idag vill jag öppna hjärtat och vara en inre upptäcksresande med trädgårdsambitioner och låta livet flöda genom mig. Gisans hjärthalsband hänger om min hals och påminner mig om att våga möta varandra som vi är, min fina hjärtkåsa kan jag fylla med livets vatten som renar mig och min sten från Hawaii påminner mig om hjärtats drömmar.

Var rädd om era vackra hjärtan, lyssna på dem och kom ihåg att ni alla har saker som gör just er unika, värdefulla och oerhört älskade.

Med en doft av liljekonvalj och syren..

... slår sommaren till med all sin kraft.

Blommor och grönska väller fram och det är outsägligt vackert. Solljuset silas genom skogens tak och koltrastar kommer i min väg. Deras vackra sång kantar den ljusa natten och de vackra morgnarna. Naturens cykler och årstidernas skiftningar fascinerar mig. Förändring är oundviklig i livet och likadant är det i naturen, jag försöker därför njuta av varje årstid och dess egenheter.

Sommaren är fantastiskt vacker och det är skönt med sommarkvällar, ljusa nätter och värmen när den kommer på besök. Men jag tycker om våren, hösten och ja till och med vintern. November tillhör inte favoritmånaden för min del men då arbetar jag på att gilla läget.

Många jag möter kämpar emot årstider, vädret och saker som vi inte har någon som helst kontroll över. Slöseri med energi anser jag och försöker rikta min energi till de saker som jag vill fokusera på. För det är ju som Bengt Renander uttrycker det så klokt i boken "Kreativiteten kommer av sig själv" :

En blomma förbannar inte att solen gått ned..
.. den fäller ihop sina kronblad och möter natten

Såhär kan det bli när jag läser dina ordspråk..

... skriver en vän i ett mms som innehåller denna fantastiska bild på ett fat hon gjort till sin bror (bilden är publicerad med hennes tillstånd).

Min väns kreativitet har många gånger fått mig andlös men hennes stora hjärta är det jag verkligen uppskattar med henne. I höst har jag haft henne i mitt liv i 14 år. Det är stort.

Bilden har jag nu som bakgrund på min mobil så jag blir påmind varje gång jag ser den. När jag läser citatet så minns jag också den lilla kinesiska butik nära mitt hostal i Penang (Malaysia) där jag köpte smycket med dessa kinesiska tecken. På baksidan ristade de in det kinesiska tecknet för liv. Sen dess har detta ordspråk följt mig.

Det finns så mycket som jag verkligen älskar i mitt liv, vissa saker kanske jag saknar men jag är sannerligen rik när jag granskar min alldeles egna skattkista. Det finns de stora sakerna som mina vänner, min familj, att jag är frisk, mina katter, min bostad, mitt arbete och att jag får göra mycket av det jag drömt om. Men det handlar också om naturens skönhet, en stund i stillhet, en god frukost, doften efter ett vårregn och en god kopp the.

Många glömmer bort vad de har just nu och ser hela tiden vad de inte har och tror att det blir lyckligare bara de får det som de saknar men för mig har mycket av lösningen varit att se vad finns i mitt liv NU som jag kan glädjas åt och känna tacksamhet över.

Gör en inventering i din skattkista och putsa upp livets juveler. Jag är övertygad om att en del av er kommer att bli förvånade och inse att det ni vill ha som inte finns där inte skulle öka strålglansen i din kista i dess helhet.

Ibland så glömmer jag att lyfta på locket och tänker mer på de skatter jag inte har förvärvat än de jag har men det sker mer och mer sällan. Jag är en sån person som lever livet med längtan, drivkrafter och stundtals en oerhörd rastlöshet men jag har arbetat på att acceptera mig själv som jag är och inte jämföra med andras personligheter och deras skattkistors innehåll.

Jag påstår inte alltid att livet är lätt, vi har alla motgångar, besvikelser, sorger och tunga dagar att försöka ta oss genom. Men våra skattkistor bär vi med oss och det är upp till oss själva om vi öppnar dem ibland och tittar på det vi faktiskt har eller om vi låter dem vara stängda. Jag vill öppna min ofta.

Jag ♥ livet = SANT

"Livet består inte av att vänta ut stormarna.

Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Ordspråket fastnar och jag läser det om och om igen. Precis så är det. En storm kan man inte stoppa, den kommer om den kommer. Men i min värld kan man till viss del välja vad man gör under tiden. För mig var det en påminnelse som jag just nu behövde. Det är ju dansa jag ska och inte febrilt försöka gömma mig för skurarna. De kommer ju ändå.

Ordspråket kom i ett kedjemail, ett sånt där jag brukar ignorera men jag gjorde inte det denna gång för det fanns delar av det som talade till mig. Som de här raderna:

Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla, gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska. Den finns för alla och envar."

Så nu tänker jag på det och att det är dags att dansa lite mer i den storm som råder i mitt liv just nu. Kanske ska jag ta en danstur på drottningatan över just dessa rader och bjuda in lättsinnet till dans. Jag inbjuder även er... Får jag lov?

Jag drömmer alltså blir jag...

... stämmer in på mig. Jag drömmer ofta och ser ofta i bilder.

Idag på kursen i lösningsfokuserat arbetssätt (en utbildning jag får gå tack vare mitt nya arbete) så fick jag en term för det jag gör ofta och dessutom ber mina coachees göra. Det kallas prospektivt minne eller tänkande, alltså minne som ligger i framtiden. Det är möjligt att jag hört termen när jag läste minnespsykologi men då arbetade jag inte med det jag gör idag och inser värdet av detta.

Det här använder jag ofta i coachingen. Att man tänker, känner efter och försöker se det ur den vinkel man skulle om man visste lösningen/målet. Då ökar kreativitet och möjligheter och man öppnar upp för resurser och perspektiven blir fler.

En annan intressant aspekt av utbildning är att vi får anknytningen till det senaste inom hjärnforskningen vilket jag finner mycket intressant och användbart. Jag tycker om att det jag gör rent praktiskt även har en teoretisk anknytning som förklarar varför vissa saker har effekt. Vissa av sakerna, teknikerna vi lär oss har jag redan kännedom och andra är nya. Men det bekräftar bara att jag är på rätt väg och ger mig lite ny inspiration och information som jag kan använda mig av.

Fick flera intressanta boktips på böcker som jag tänker läsa för att förkovra mig mer. Men en sak tar jag med mig och det är att motion inte bara är gympa för kroppen utan faktiskt även bygger upp hjärnan. 3 viktiga signalsubstanser (noradrenalin, seratonin och dopamin) ökar vilket innebär att man blir mer motiverad, nöjd med sig själv och vaknare av motion (men den måste pågå under en viss tidsperiod och pulsen måste ligga på en viss nivå). Det balanserar hjärnan.

Ännu ett argument för varför jag ska införa mer gående coaching med vissa vilket jag redan planerat. En annan effekt av träning är att hjärnceller nybildas i hippocampus i hjärnan. Det är samma område som kan krympa fysiskt vid stresstillstånd. Det här är grovt förenklat för att göra det förståeligt i detta inlägg. Men jag ska läsa mer och kommer säkerligen att återkomma till detta.

Så med kickboxning, lindy hop och drömmar kan jag ta mig långt på flera plan. Därför blir dagens tips: motionera mera och ta er tid att drömma (framförallt om det ni vill ska ske). Så väv era drömmar i färger, dofter, ljud och känslor. Eller som Edgar Cayce uttrycker det:

"Drömmar är dagens svar på morgondagens frågor"

Dreams don't break...

They begin and they end. And then they begin again...

Det ordspråket tycker jag om för drömmar förändras ibland på vägen och om en dröm inte går i uppfyllelse så får man hitta en ny. I veckan gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick drömjobbet som jag skrivit om tidigare... MEN jag kommer att tacka nej till det. Varför då? Jo, för att plötsligt dök ett annat jobb upp som egentligen var ännu mer ett drömjobb. Där ska jag jobba.

Visst är det märkligt, helt plötsligt står man med TVÅ bra jobberbjudanden efter att ha varit arbetssökande på heltid sedan i Juni (om man bortser från min kortare projektanställning i höstas). Så under de senaste dagen har tankarnas kugghjul snurrat ganska fort. En hederlig gammal lista med fördelar och nackdelar gav mig bättre överblick. Sen pratade jag med vänner och familj för att känna efter och nu tog jag det som i maggropen känns rätt och där jag kommer att få använda mest coaching.

Och till er som gillar sammanträffanden så ska jag nu berätta om hur jag fick det här jobbet:

Vissa av er kanske minns att jag i somras var på en intervju för ett intressant tjänst som coach i ett projekt som jag inte fick även om jag var nära. I Januari så mailade jag projektledaren och berättade att nu är jag diplomerad coach och att hon gärna fick tipsa om ett jobb dök upp eller lämna ut mitt nummer. Hon mailade till svar att hon mailat de projektledare och chefer som hon samarbetat med och berättat att jag var en diplomerad coach som söker jobb.

Så för lite mer än en vecka sen kommer ett mail från en projektledare som berättar om deras projekt som behöver en coach och frågar om jag är intresserad av att komma och träffa dem. Det är klart jag är! Jag skickar in en ansökan och träffar dem och känner att det verkligen är ett jobb som verkar superspännande på många vis.

Ett annat roligt sammanträffande kring samma jobb är att en av mina vänner börjat arbeta inom en annan avdelning i samma kommun och pratat om det här projektet och sagt hur bra jag passar till det. Dessutom så har hon sagt det till sin chef (som blir min chef också) men han visste ju inte att det var samma person när de kontaktade mig utan hon gick in och förklarade det för honom. Det är en liten värld även i Stockholm ibland...

Dags att drömma nya drömmar likt den thedrickande älvan i en prickig kopp på bilden som Mindi har skickat till mig. Drömmar är till för att drömmas, om och om igen.

Livet handlar inte om hur man har det..

... utan om hur man tar det.

Så avslutar min morfar sitt fina mail till mig. Det här tror jag verkligen på.

Jag tror att man kan VÄLJA hur man ser olika situationer, erfarenheter och händelser. Jag vill direkt säga att jag pratar inte om så svåra saker som när någon lämnar jordelivet (jag vet att det är flera som tampas med sorg som kanske läser) utan i vår vanliga vardag.

Man kan VÄLJA att se möjligheter istället för det som inte går och välja att pröva igen om man inte lyckas första gången. Nallen ni ser på bilden symboliserar det här för mig har jag insett. Om ni tar en titt så ser ni att det ena benet är lagat med frotté. Det är min omtänksamma mormor som gjort det när jag var liten.

Nallen hittade jag kastad bakom morfars färghandel och med ett barns ögon så måste den bara räddas. Min mormor och morfar hade kunnat säga att nallen var gammal och smutsig och att det fanns gott om hela, perfekta nallar men tog sig an den med samma ögon som mig och lagade den istället. Saker måste inte vara perfekta och nya för att vara bra eller omtyckta.

Man kan välja hur man ser det och vad man lär sig av det som händer. Min erfarenhet som arbetssökande just nu ser jag ur detta perspektiv. Vad kan jag lära? Vad har jag för nytta av det här? Det finns erfarenheter i mitt liv som jag inte vill vara utan fastän det var jobbigt att gå igenom dem. Men utan dem vore jag inte den person jag är idag. För jag tror att vi lär hela livet och att livet har en mening.

Många situationer kan ses ur olika perspektiv och vi har själva valet i många lägen. Nu är frågan vad väljer du i ditt liv? Att se en nalle som en förbrukad nalle eller som en som just fått ett nytt ben att stödja på? Jag vill kunna stödja mig på mina erfarenheter i livet istället för att se dem som något som är trasigt och ofullständigt.

Så plötsligt händer det...

.. min vackra och inte så traditionella orkidé börjar blomma. Den gör inte det så ofta så jag blir så glad. Den påminner mig om min varma vackra gudmor tillika en av min mammas bästa vänner eftersom jag fick den av henne. Såhär beskriver så kom solens (hennes dotter) deras vänskap:

när min mamma började högstadiet uppe i gällivare var de två stycken i hela skolan som kom barfota första dagen. de blev bästisar. en vänskap som bygger på bara fötter håller hela livet, och den går dessutom i arv.

En sådan vänskap ska man vara rädd om och ta lika väl hand om en orkidé som inte blommar så ofta och ibland med bara en enda blomma.

Men det är andra saker som bara händer, idag får jag ett mail angående en tjänst som heltidscoach i ett projekt jag inte ens sökt. Jag ska träffa dem på fredag. Så helt plötsligt har jag 3 intervjuer på en vecka. Det känns overkligt men mycket roligt... plötsligt så händer det och det är värt allt jobb man lagt ner när man inte ens såg att det började växa under jorden eller som det kinesiska ordspråket som pedagogiska mamman har delgivit mig:

Alla morgondagens blommor gömmer sig i de frön som sås idag.

Min kreativa systers nya ordspråk....

..... lyder såhär (och är klart inspirerat av när jag sydde mina jeanskjolar) :

Ett misstag blir inte ett misslyckande förrän du ger upp.

Klokt sagt tyckte jag och hittade på en egen version av det som lyder:

Ett misstag blir inte ett misslyckande förrän du ser det som ett.

Det där med ordspråk är något som följer mig i livet. Jag använder ofta ordspråk och liknelser för att förtydliga och klargöra vad jag menar. Det finns ett ordspråk som följt mig hela livet då min mamma, mormor och morfar ofta säger det (och numera även jag). Dessutom såg jag en gammal svartvit inspelning av min gammelfarfar när han säger samma sak så för mig har det blivit släktens ordspråk. Och det lyder:

Den dagen - den sorgen.

Vilket i min tolkning innebär att man inte ska oroa sig, stressa upp sig, leva i framtiden utan ta just en dag i taget och ta hand om problemen när de dyker upp i verkliga livet och inte i fantasin. Mindfullness på sitt sätt med andra ord om man så vill.

På museet i Gällivare hittade jag nedanstående samiska ordspråk/text som jag inte vet om den är vanligt förekommande eller ovanlig, vackert är det i alla fall tycker jag.

Nu undrar jag har ni något ni/familjen/vännerna ofta säger? Jag sparar som sagt på dem (och tänk vilken läskig tant jag kommer att bli en dag). Så om ni har något att dela med er av så gör gärna det.