.. i vinterland. Takdroppet har tystnat och mer snö har fallit över Svedmyra.
Förkylningen börjar släppa sitt grepp och det är fantastiskt att känna att energin återvänder. Tänk vad mycket energi jag bär inom mig när jag inte är sjuk, det är ju fantastiskt. I perioder (och ibland fortfarande) så har jag haft en tendens att fokusera på min trötthet och hur trött jag är eller rädsla för att bli trött. Det är viktigt att vara
lyhörd för kroppens signaler men i min värld är det även viktigt att välja vad jag fokuserar på.
What you focus on expands är en sanning för mig. Det jag fokuserar på är det som växer och som jag får mer av i mitt liv. Fokuserar jag på det jag är missnöjd med så blir jag ännu mer missnöjd. Om jag letar fel/brister/irritationsmoment hos de jag möter så kommer jag att hitta just det. Om jag väljer att istället se resurser/utvecklingsmöjligheter/styrkor så underlättar jag för mig att se just det och mitt bemötande blir annorlunda.
De saker som jag inte kan påverka som väder, reklamavbrott på tv'n och en dammsugare som går sönder när jag behöver den som bäst försöker jag att inte lägga energi på. Det är ju inget jag kan påverka och om jag blir irriterad, arg och sur så är den enda som påverkas av det jag själv. Det innebär inte att jag inte kan längta efter annat väder, hellre ser filmer utan pauser och verkligen skulle vilja ha en fungerande dammsugare men då gläds jag istället åt när det är som jag vill och är tacksam över det.
När jag påtalar det här så väcker det irritation hos vissa personer men de måste ju inte välja mitt sätt att se på livet. Valet är fritt. När jag blickar tillbaka på mitt liv så ser jag att tacksamhet, tillit och att välja vilka jag omger mig med privat gör en oerhörd skillnad för just mig. För mig handlar det om uppmärksamhet och inte något mer komplicerat än så. Detta har inte skyddat mig från sorger, besvikelser eller motgångar men däremot hur jag tacklat dem och vad jag tar med mig från dem och hur jag möter livet.
Om ett barn som lär sig gå inte reser sig när det ramlar skulle det aldrig lära sig att gå läste jag för ett tag sedan. Så är det väl ofta i livet. Vi reser oss igen, tar med oss erfarenheten och blickar framåt. Men jag tror att ett barn som lär sig gå fokuserar på den där känslan när balansen sitter och de kan ta ett steg framåt istället för sekunden efteråt när det faller. Det är det som tar barnet framåt. När det sedan är dags att gå på ett annat underlag så får man anpassa sina erfarenheter och hitta en ny balans. Så är det i livet också.
Så just nu fokuserar jag på min återvändande energi, solen som ger ett löfte om att våren kommer förr eller senare och mitt varma blåbärsthé som lindrar min hals. Om barnen som hittade kokosnöten inte fokuserat på att den skulle gå att öppna hade denna bild varit helt annorlunda.. har du som läser nån bild du kan förändra i ditt liv genom att skifta fokus?
I mitt liv gör det ibland hela skillnaden.