Visar inlägg med etikett moster. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett moster. Visa alla inlägg

söndag 2 november 2008

Världens underbaraste Alma..

.. är jag moster till.

Igår fyllde hon sin första månad och idag höll jag henne i mina armar igen. Hon är världens finaste. Jag önskar henne allt gott i livet och jag hoppas att jag kommer att finnas där för henne om hon behöver mig. Jag känner kärlek i hela kroppen när jag tittar ner på henne. Livets lilla mirakel.

Idag fick hon det här kortet som jag beställt från Vildaella. Inuti fanns en dikt som följt mig i hela mitt liv, pedagogiska mamman fick den av sina vänner när jag föddes och hon läste den ofta för mig när jag var liten.

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick.
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick.

Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag
och vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solkblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever på jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade viss en miljoner år
på denna enda minut.

(Erik Lindorm)



onsdag 1 oktober 2008

1:a Oktober 2008

... är en dag jag kommer att minnas. Idag blev jag nämligen moster till lilla Alma som föddes tidigt imorse. Hon har redan en plats i mitt hjärta även om jag inte träffat henne. Det känns alldeles underbart!

Så även om detta varit en härlig dag med höstregn och blöta löv och härliga möten så är det Alma som gör den minnesvärd. Men mina möten har även förgyllt min dag. Har första fikat på underbara Cafe Mineur i Gamla Stan med en fantastisk vän. Hon står också i en fas i livet då hon inte vet vad som händer härnäst men hon vet vart målsättningen tar henne i långa loppet. Jag är oerhört tacksam över att hennes livsstig korsade min för 4 år sedan och glädjs åt den vänskap som växt fram.

Sen möter jag ytterligare en vän som jag är lika glad för att jag lärt känna. Hon ger sig ut på resande fot i ca 10 veckor nu under höstens allt mörkare månader och reslusten suger tag i mig när vi pratar om det hon har framför sig. Den finns alltid där på lur och jag önskar att jag kunde följa den. Men just nu är min resväg en annan och den känns helt rätt. Men jag kommer att sakna våra träffar (på fler än ett sätt) då vi tränar kickboxning tillsammans men nu får jag klara mig utan henne några månader. Tomt blir det men jag glädjs att hon gör det hon drömmer om och alla nya platser hon kommer att besöka.

Nu är det dags för att vila lite och drömma om de resmål som jag tänker besöka en dag.. i tanken har jag redan varit där många gånger.