De våta kullerstenarna..

.. skimrar i gatlyktornas ljus i Gamla stans gränder.

Det är vackert, som ett stilla foto eller en scen ur en film. Jag sitter inomhus vid ett knarrande träbord och dricker varmt the och samtalar med en vän. Det är en stillsam stund och en höstlik sådan. Stundtals så faller regnet över höstkvällen i Oktober. En sån där kväll jag kan längta efter året om. Där tiden står still och löv sveps runt mina fötter på väg hem efter ett samtal med någon som bär livets mirakel.

Mina sinnen blir så närvarande, jag känner de stilla dropparna mot min hud då jag väljer att inte använda paraplyet. I gatlyktans sken så ser jag regndropparna glittrande hänga i granens barr likt ett glittrande band av kristaller som någon hängt där. När regnvattnet rinner ner i gatubrunnen så hör jag ljudet av dess färd bland löven som samlats. Det är en vacker kväll.

I oktober plockar jag  höstens bukett med vackra morgnar, vackra skiftande färger, doften av höst som pryds av blåa himlar varvade med regntunga skyar. Frost som pryder fallna löv och vassen som växte i somras. Svenska äpplen, satsumas plockade på annan plats och smörstekt svamp från svenska skogar ger höstens smaker. Det är så vackert och njutbart att jag ibland inte ens vet hur jag ska ta in det utan jag bara tar ett steg i taget och sen ett steg till och njuter singlande löv bland färger från livets palett.

Vi famlar höst..

.. men sommaren vill inte fullt ut släppa taget.

Om kvällarna så är hösten närvarande och skapar krispig luft, om dagen så kommer sommaren på besök och värmer med sol och surrande flugor. Det är så vackert när de avlöser varandra.

Hösten, denna årstid som jag älskar på ett sätt många inte förstår. Alla dess färger, dofter och smaker. Mörkret som skapar rum för eftertanke, långa samtal och varm choklad under stjärnklar himmel eller till ljudet av regn som slår mot rutan. Morgnarna vars friska luft gör stunden mer levande och närvarande. Mellantiden med sina egna blomster och frukter innan vintern lägger sitt täcke över det växande.

I Dalarna på min uppväxts vägar så lättar dimmorna på morgonen och avtäcker grusvägar, röda hus och tjärnar som vilar i lugnet. Där möter jag familj, vänner och guddotter. Känner mig trygg och hemma samtidigt som jag bara är någon på besök. Vandrar i skogen och äter kvarlämnade blåbär och lyssnar på tystnaden i tallkronorna blandat med min mammas trygga röst.

Än blommar blåklockor, smörblommor och lejongap bland fallna löv. Naturen är den vackraste kulissen till livet som är dess motiv. Den här helgen har jag målat det med kärlek och långsamma stunder.

September lyfter sin kappa..

... och bjuder hösten in.

Denna första dag i september njuter jag krispig luft och svenska äpplen. Jag låter min kropp dansa i två timmar och känner tacksamhet för att jag är frisk och att mina fötter orkar bära mig genom danssteg, tunga dagar och hoppsasteg längs med livets väg. Dag och natt.

En vän ringer och berättar att hon varit med om en bilolycka men hade änglavakt. Som i ett ögonblick så försvinner oväsentligheter som funnits i mitt sinne nyss och en stor tacksamhet och sårbarhet fyller mitt hjärta och stunden. Jag tittar ut genom mina oputsade fönster där solens strålar lyser upp lövverket och känner mig så oerhört levande och tacksam över livet och att det bara var en bil som skadades men att de som satt i den klev ur helt oskadda.

De där ögonblicken som etsar sig fast i sinnet och minnet. Den här sommaren som inte blev som de andra, där ett oväntat telefonsamtal från en advokat i Simrishamn väckte det förflutna till liv. Tre syskon som möts för första gången när en farmor begravs som bara lärt känna ett av sina barnbarn. En syskonskara där vi vuxit upp på olika håll och där jag är lillasystern. Jag som alltid varit den typiska storasystern i alla andra sammanhang då jag har en brokig familj där jag är äldsta barnet.

Tre syskon som längtat hela livet efter denna stund, i varandras sällskap märkligt avslappnade trots att vi egentligen är främlingar. Jag har träffat både min bror och min syster tidigare men de har inte träffats.En cirkel som sluts i vår farmors lägenhet, en av mitt livs märkligaste dagar.

I mitten av augusti träffas vi igen för ett dygn i Halmstad (där min bror bor) men då tillsammans med familjerna som också gläds. Vi är då hela tio personer. Jag har fem syskonbarn där den yngsta är 8 och den äldsta är 22. Det är så märkligt och stort så det inte går att ta på och ännu mindre skriva om. Det finns så många nyanser och ofrågade frågor som får svar. Ett blad vänds i livets bok och livet skiftar i en ny färg man hela tiden vetat funnits men inte hur den ser ut.

Stora saker kan hända när man minst anar och små saker kan få stora konsekvenser. Ibland är det bara att följa vägen och ibland får man trampa upp stigen själv. Välkommen September, jag tänker njuta dig vackra höst och smälta de intryck som finns i mig från din sommar. Det känns som om den vackraste av årstider kommer omfamna mig med sina dofter och färgprakt på ett vis som målar min själ, mina tankar och mina känslor.

När det är rätt så är det lätt..

... när det är lätt så är det rätt brukar Kay Pollack säga.

Tillit var namnet min vän K ville påminna mig om. Plötsligt faller allt på plats, nya efterlängtade utmaningar kommer i min väg likt en virvlande höstvind.

Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb vilket jag verkligen menar. På senaste tiden så har jag dock känt att jag behöver en ny utmaning eftersom jag lätt blir uttråkad och kan känna att det blir enformigt (trots att det nog egentligen är det sista man kan säga om mitt arbete). Behöver luft under mina vingar för att kunna stötta andra att flyga.

Likt en höstvind som sveper in och virvlar runt bland löven så kommer nu luft under vingarna i form av utbildning och skrivande. Jag har fattat beslutet att läsa fortbildning inom coaching vilket innebär att jag sedan kan certifieras på PCC-nivå när jag har tillräckligt många timmar. Det är dock inte det viktigt för mig handlar det om att kunna slipa hantverket och bli bättre på det jag gör.

Inom skrivandet så ska jag skriva ett internt material till min arbetsplats kring hur jag arbetar med professionell coaching med vår målgrupp (unga vuxna med psykisk ohälsa och komplex problematik) eftersom det inte är vanligt att de kommer i kontakt med coaching på det viset. Ett material där jag beskriver coaching, målgruppen, mitt arbete (inklusive övningar som används och hur) samt mina reflektioner kring det arbetet. Det känns jätteroligt att få sätta det på pränt och försöka tydliggöra det som för mig blivit min vardag.

En göteborgsresa behöver bokas om då den krockar med utbildningen. Bloggvännen Chissra har gett mig hennes retur på en biljett hon inte nyttjar eftersom hon inte kommer använda den. Jag hittar en ny biljett till exakt samma pris och tänker på det Kay Pollack brukar säga. Tillit, lätthet och glädje kännetecknar det som händer nu.

Saker faller på plats likt singlande löv som lägger sig tillrätta för att skapa höstens eget lapptäcke.

Det tar oss tre timmar att gå runt sjön..

.. vår promenad kantas av granar, höstlöv, vackra vyer men framförallt prat.

Min magiska vän hjälper mig sedan att skriva en begäran om skadestånd för att täcka veterinärkostnader. Det är svårt för mig att göra nåt sånt men samtidigt så har hundägarens ovilja att ens kontakta mig efter upprepade försök att få kontakt gjort att jag känner att det är något lättare. Det är nog tur att vänner stöttar, peppar och pushar ibland. Jag är lite mesig i såna här lägen och vill inte lägga skuld eller begära pengar av någon. Nu ska jag skicka brevet också, ett steg i taget.

Det tar mig en sekund att klicka på knappen "boka" hos en researrangör och sen har jag tagit ett av de första stegen mot en dröm. Om lite mer än en månad åker jag till Hawaii. Ett sista minuten erbjudande på min drömresa och kurs kombinerad gjorde att jag tog steget. Coaching, att upptäcka sitt unika ledarskap, simma med vilda delfiner, träna yoga och upptäcka Hawaii kommer att fylla delar av November och början av December.

Vagabonden och äventyraren i mig vaknar och känner att nu är det dags att utforska något nytt. Inre resor har jag gjort många det senaste året men nu är det dags att göra det ut i vida världen igen. Min passion får luft under vingarna och jag går till sängs med ett nytt äventyr framför mig. För mig personligen stämmer nämligen ordspråket:

"Att resa är som att läsa en bok - den som stannar hemma läser bara första sidan"

Höstlöv som sprakar..

.. kan jag bara inte motstå. Jag sparkar i löven och upplever vardagslycka. Löven virvlar och färgar luften likt små skärmflygare på äventyr.

Glädjs åt det enkla i att ta en promenad längs med Årstaviken och njuta av färgprakt, en varm latte i min hand och en god vän vid min sida. Hösten är verkligen här trots att jag och min kattälskande vän igårkväll drack en kall öl på en uteservering på Medborgarplatsen. Regnet smattrade och vi värmde oss under infravärme och varsin filt.

Imorgon ska jag besöka en vän och hans fru och deras nyfödda bebis. Kom när du vill, du tillhör familjen säger han och mitt hjärta lyser upp som en skog om hösten. För vänskap värmer själen i alla väder.

Min resande vän sparkar löv i St Petersburg dit hon nu anlänt. Jag sparkar löv i Stockholm och vi båda minns på varsitt håll förra hösten när vi hoppade skrattandes bland löven under träden i Blåsut. Höstlycka.

1:a Oktober 2008

... är en dag jag kommer att minnas. Idag blev jag nämligen moster till lilla Alma som föddes tidigt imorse. Hon har redan en plats i mitt hjärta även om jag inte träffat henne. Det känns alldeles underbart!

Så även om detta varit en härlig dag med höstregn och blöta löv och härliga möten så är det Alma som gör den minnesvärd. Men mina möten har även förgyllt min dag. Har första fikat på underbara Cafe Mineur i Gamla Stan med en fantastisk vän. Hon står också i en fas i livet då hon inte vet vad som händer härnäst men hon vet vart målsättningen tar henne i långa loppet. Jag är oerhört tacksam över att hennes livsstig korsade min för 4 år sedan och glädjs åt den vänskap som växt fram.

Sen möter jag ytterligare en vän som jag är lika glad för att jag lärt känna. Hon ger sig ut på resande fot i ca 10 veckor nu under höstens allt mörkare månader och reslusten suger tag i mig när vi pratar om det hon har framför sig. Den finns alltid där på lur och jag önskar att jag kunde följa den. Men just nu är min resväg en annan och den känns helt rätt. Men jag kommer att sakna våra träffar (på fler än ett sätt) då vi tränar kickboxning tillsammans men nu får jag klara mig utan henne några månader. Tomt blir det men jag glädjs att hon gör det hon drömmer om och alla nya platser hon kommer att besöka.

Nu är det dags för att vila lite och drömma om de resmål som jag tänker besöka en dag.. i tanken har jag redan varit där många gånger.

Höstglöd

Igår föll ett höstregn stilla över mig och idag så skiner solen från en klarblå himmel. Hösten vilar i luften. Jag är lycklig över det eftersom den tidiga delen av hösten är underbar i mina ögon.

Jag drömmer om långa höstpromenader omgiven av sprakande färger och högar av löv att hoppa i. Choklad med vispgrädde på ett fik i Gamla stan med ett droppande paraply vid min sida. Kvällar med levande ljus och en kopp varmt thé samtidigt som regnet slår mot rutan. Biobesök som avslutas med en promenad under en stjärnbeströdd himmel. Varma halsdukar, polotröjor och fina höstsjalar som vänner stickat till mig hjälper mig att svepa in mig i en liten kokong av höstglöd och se naturen byta skepnad och förvandlas.

Så jag välkomnar hösten, välkommen in jag kommer att njuta av ditt sällskap fram till November när jag kommer att börja längta efter vinterprakt. Men det är då och nu är nu.