Min skarpsynta syster...

... finner en fyrklöver på vår promenad.

Jag är inte bra på att finna fyrklövrar utan får finna lyckan på annat sätt, min syster finner dem mest hela tiden. När eftermiddagen kommer vinkar jag och morfar av henne vid bussen. Nu far hon vidare ut i landet mot nya äventyr och andra upplevelser. Det har varit gott att ha henne här med hennes underfundiga tankar och hennes kreativitet. Hon hjälper mig enkelt att ändra en klänning jag köpt så nu kan blommor och fjärilar dansa med mig uti livet och sommaren.

Regnskurar och glittrande solsken avlöser varandra under dagarna. I droppar vilar regnbågar som stiger mot skyn när de värms upp av solens värme. Det är vackert på något vis och jag njuter av att naturen bjuder sin skönhet och variation. Jag är i det som är och njuter det som bjuds. Just nu bjuder livet på mycket.

Oavsett om det är regn eller sol tycker jag om att vistas vid min strand och ute på piren. Jag finner ett paraply som känns som ett cirkustält i sina färger. Det gör mig glad. Inom mig bor en cirkusprinsessa som fortfarande drömmer om att fara ut i världen i en egen vagn och upptäcka nya världar. Vad passar då bättre än att boka en resa till mitt älskade Barcelona för att återigen njuta Gaudís lekfulla och sinnrika arkitektur och njuta att återupptäcka staden igen. Älskar känslan av att ha nya äventyr framför mig samtidigt som jag njuter det vardagliga äventyret till fullo där jag är. På en strand. I ett regn. Nära de finaste av morföräldrar.

Dagmar...

... skulle inte drabba Dalarna speciellt hårt trodde man.

Men det var fel. Det har blåst ner träd i skogen och takpannor har flugit och landat på våra bilar och skapat bucklor och krascha en bilruta.Vi är inte ensamma om det. I skogen såg det ut som plockepinn på vissa ställen och den planerade skogspromenaden fick vi ta via andra vägar. Jag är nämligen hemma i byn utanför Leksand och där ser det ut såhär i vår skog som ligger runt knuten. Jag är glad att jag har bussbiljett tillbaka till Stockholm idag eftersom alla tåg är inställda för tillfället.

Man är bra liten när stormen slår till och ändå är vi inte värst drabbade för det är värre i andra delar av landet och vi har fått behålla strömmen. Själv är jag framför allt glad över att vi alla var inomhus för när hela huset skallrar då är man liten på jorden. Man vill ju inte att nån ska blåsa bort.

Rosornas doft..

.. möter mig under promenaden på Gammelstads gator i den kylslagna sommarluften.

Nerladdade sommarpratare som jag missat förgyller min promenad. De talar om drömmar, erfarenheter, livet, misstag och sina passioner. Fascinerande, involverande och somrigt så det förslår. ALLA sommarpratare ger mig någonting. Vissa mer än andra men alla har något som jag kan tänka till om.

Sommarprogrammen har så många olika dimensioner och facetter som glimmar till i sommarens famn. Det glädjer mig att jag kommer att kunna ladda ner dom igen och lyssna på närhelst jag önskar. Fragment av deras berättelser stannar kvar. Joe Labero som pratar magi, Kjell Lönnå om sin kärlek till musiken, Cecilia Frode som minns sin pappa, Thomas Ledin som berättar om sin svårighet att bara vara, Herman Lindqvist som berättar anekdoter och sen det oerhört intressanta programmet av Helena von Zweigberk som berättar om vad som händer i vår hjärna när vi lyssnar på musik. Det är underbart att få lyssna på det andra vill berätta när de får chansen.


Vädret lämpar sig ypperligt för caféhäng och jag beger mig till Luleå där ett fik helt inrett med 50-talsmöbler är min favorit. En latte med wienerbröd och en veckotidning från 60-talet blir mitt sällskap. Tidningen som jag bläddrar i påminner mig åter om sommarpratarna då de har ett reportage om Hasse Alfredsson i en av de små röda stugorna i Vitabergsparken. Hasse var ju den sommarpratare som fick prata på jubileringsdage den 29:e juni då Sommar fyllde 50 år (och Tage Danielsson var den som skapade sommarprogrammet i dess begynnelse). Sköna sammanträffanden som länkar det förflutna till det nyss upplevda.

Om man inte vill läsa romantiska noveller eller reportage om drottningar, Hasse eller någon annan spännande annons så finns även en lättklädd manlig artist som pappersdocka att skåda i denna eminenta tidsresebroschyr sisådär 46 år tillbaka i tiden.

50-tals inredningsstilen tycker jag verkligen om, att hänga på café och att bara vara likaså. Så kylslaget sommarväder bjuder på andra nöjen helt enkelt. Eller som min vän Vincent sa när det regnade: It's not bad, it's just different. Om vi tog oss an dåligt väder och andra irritationsmoment med den acceptansen så får man mer tid att lägga på det som man verkligen tycker om att göra. I mitt fall blir det sommarpratare, att lukta på rosorna och att dricka latte på mysigt café. Vad väljer ni?

Växtkraft

.. är det jag tänker på när jag ser min systerdotter Alma.

Hon har blivit så stor och åker omkring i racerfart i sin gå-stol. Tänderna växer också, inte för att hon tänker visa alla för mig men jag har hört att de finns där.

Växtkraften syns också i naturen, regnet som fallit över Stockholm de senaste dagarna gör att grönskan är prunkande likt en oregerlig engelsk trädgård. Vackert så det förslår och fåglarna sjunger dess lov.

Tänk all den växtkraft som vi bär inom oss och som följer oss genom livet. Ibland blir vi ympade, ibland behöver vi extra näring och ibland bara vila. Men växtkraften finns där och våra rötter likaså. Så fortsätt växa, vila, ta näring eller låt rötterna växa, för det är ju bara du som vet vad du behöver.

Man blir nog väldigt blöt om man halkar idag..

... säger jag till Skärmflygaren och blickar ut över is täckt med vatten, snöslask och massor med pölar.. Stockholm från sin bästa sida med andra ord.

Japp man blir väldigt blöt konstaterar jag en halvtimme senare då jag sätter mig pladask i en härlig pöl.. inpå bara skinnet går vätan och jag har valt att sätta mig på en mycket trafikerad gångväg mellan tunnelbanestationen och vår Icabutik. Jag var glad över att kappan mirakulöst åkt upp så att jag kunde dölja min genomdränkta byxbak lite i alla fall, men det kändes märkligt. Men är man fröken Papphammar så är man. Måste ju leva upp till min titel.

Men jag rekommenderar ingen att pröva i allafall utan istället vill jag tipsa om två andra saker:

* För er morgonpigga som är nyfikna på Momo så läser Mats Rosén högt ur denna bok imorgon söndag i P3 kl 7,40 . För er andra som inte är uppe vid den tiden så lägger Sveriges radio ut alla program på sin hemsida i 30 dagar efter att de sänts.
* För er stickglada med hjärtat på rätta stället så kan ni sticka varma kläder och därmed skänka värme till hemlösa i Stockholm. Läs mer på www.hjalpstickan.se.

Nu ska jag stanna inne idag och inte ha någon mer uppvisning i roligt fall på blöt is i farstartad stil. Det får nog andra stackars Stockholmsbor stå för. Ibland gäller det att gå med försiktiga steg på livets stig.