Rosornas doft..

.. möter mig under promenaden på Gammelstads gator i den kylslagna sommarluften.

Nerladdade sommarpratare som jag missat förgyller min promenad. De talar om drömmar, erfarenheter, livet, misstag och sina passioner. Fascinerande, involverande och somrigt så det förslår. ALLA sommarpratare ger mig någonting. Vissa mer än andra men alla har något som jag kan tänka till om.

Sommarprogrammen har så många olika dimensioner och facetter som glimmar till i sommarens famn. Det glädjer mig att jag kommer att kunna ladda ner dom igen och lyssna på närhelst jag önskar. Fragment av deras berättelser stannar kvar. Joe Labero som pratar magi, Kjell Lönnå om sin kärlek till musiken, Cecilia Frode som minns sin pappa, Thomas Ledin som berättar om sin svårighet att bara vara, Herman Lindqvist som berättar anekdoter och sen det oerhört intressanta programmet av Helena von Zweigberk som berättar om vad som händer i vår hjärna när vi lyssnar på musik. Det är underbart att få lyssna på det andra vill berätta när de får chansen.


Vädret lämpar sig ypperligt för caféhäng och jag beger mig till Luleå där ett fik helt inrett med 50-talsmöbler är min favorit. En latte med wienerbröd och en veckotidning från 60-talet blir mitt sällskap. Tidningen som jag bläddrar i påminner mig åter om sommarpratarna då de har ett reportage om Hasse Alfredsson i en av de små röda stugorna i Vitabergsparken. Hasse var ju den sommarpratare som fick prata på jubileringsdage den 29:e juni då Sommar fyllde 50 år (och Tage Danielsson var den som skapade sommarprogrammet i dess begynnelse). Sköna sammanträffanden som länkar det förflutna till det nyss upplevda.

Om man inte vill läsa romantiska noveller eller reportage om drottningar, Hasse eller någon annan spännande annons så finns även en lättklädd manlig artist som pappersdocka att skåda i denna eminenta tidsresebroschyr sisådär 46 år tillbaka i tiden.

50-tals inredningsstilen tycker jag verkligen om, att hänga på café och att bara vara likaså. Så kylslaget sommarväder bjuder på andra nöjen helt enkelt. Eller som min vän Vincent sa när det regnade: It's not bad, it's just different. Om vi tog oss an dåligt väder och andra irritationsmoment med den acceptansen så får man mer tid att lägga på det som man verkligen tycker om att göra. I mitt fall blir det sommarpratare, att lukta på rosorna och att dricka latte på mysigt café. Vad väljer ni?