Lyckan i att bara vara och göra...

.. precis det jag känner för har resulterat i sköna förmiddagspromenader, att jag är inne på min fjärde bok sen jag anlände, att jag virkat små knöliga blommor, lyssnat på vinterpratarna och bläddrat i mormors tidningar.

Stillhet, vila, umgås med de jag älskar mest, äta god mat är sann vardagslyx. Lugnet i att bara vara gör att jag landar och varsamt knyter ihop säcken runt 2010. Det känns bra och jag tror att 2011 blir ett spännande år. Den krispiga kylan sveper in över Lappland och klär träden i frostiga glittrande grenar och även om solen inte går upp över horisonten häruppe så målar den himlen i rosa sjok som ramar in Dundret som vakar över det lilla samhället här. Det är vackert och vilsamt och avkopplande. Det är precis det jag behöver.

Vida ♥ the adventure of life

Rosornas doft..

.. möter mig under promenaden på Gammelstads gator i den kylslagna sommarluften.

Nerladdade sommarpratare som jag missat förgyller min promenad. De talar om drömmar, erfarenheter, livet, misstag och sina passioner. Fascinerande, involverande och somrigt så det förslår. ALLA sommarpratare ger mig någonting. Vissa mer än andra men alla har något som jag kan tänka till om.

Sommarprogrammen har så många olika dimensioner och facetter som glimmar till i sommarens famn. Det glädjer mig att jag kommer att kunna ladda ner dom igen och lyssna på närhelst jag önskar. Fragment av deras berättelser stannar kvar. Joe Labero som pratar magi, Kjell Lönnå om sin kärlek till musiken, Cecilia Frode som minns sin pappa, Thomas Ledin som berättar om sin svårighet att bara vara, Herman Lindqvist som berättar anekdoter och sen det oerhört intressanta programmet av Helena von Zweigberk som berättar om vad som händer i vår hjärna när vi lyssnar på musik. Det är underbart att få lyssna på det andra vill berätta när de får chansen.


Vädret lämpar sig ypperligt för caféhäng och jag beger mig till Luleå där ett fik helt inrett med 50-talsmöbler är min favorit. En latte med wienerbröd och en veckotidning från 60-talet blir mitt sällskap. Tidningen som jag bläddrar i påminner mig åter om sommarpratarna då de har ett reportage om Hasse Alfredsson i en av de små röda stugorna i Vitabergsparken. Hasse var ju den sommarpratare som fick prata på jubileringsdage den 29:e juni då Sommar fyllde 50 år (och Tage Danielsson var den som skapade sommarprogrammet i dess begynnelse). Sköna sammanträffanden som länkar det förflutna till det nyss upplevda.

Om man inte vill läsa romantiska noveller eller reportage om drottningar, Hasse eller någon annan spännande annons så finns även en lättklädd manlig artist som pappersdocka att skåda i denna eminenta tidsresebroschyr sisådär 46 år tillbaka i tiden.

50-tals inredningsstilen tycker jag verkligen om, att hänga på café och att bara vara likaså. Så kylslaget sommarväder bjuder på andra nöjen helt enkelt. Eller som min vän Vincent sa när det regnade: It's not bad, it's just different. Om vi tog oss an dåligt väder och andra irritationsmoment med den acceptansen så får man mer tid att lägga på det som man verkligen tycker om att göra. I mitt fall blir det sommarpratare, att lukta på rosorna och att dricka latte på mysigt café. Vad väljer ni?

Fjärilarna fladdrar i vinden

.. och humlorna flyger från ros till ros medan solens strålar smeker grässtråna. Vinden leker i trädkronorna och mina tankar likaså.

Vi vinkar av pedagogiska mamman och hennes man som åker vidare längs Sveriges vindlande vägar på väg mot vackra vyer, möten med personer de håller kära och till sist hem till Dalarna i sommarskrud. Jag och katterna stannar vid Luleälvens strand ytterligare några dagar och njuter av lugnet och att bara vara.

En promenad i Gammelstadens vindlande gränder leder till en mysig liten butik med vackra saker. Ett hänge får följa med mig hem och en dröm om ett skåp som skulle passa i mitt framtida pippihus.

Fjärilarnas dans i sommarens grönska gör mig glad. Jag tycker om fjärilar, de berör något inom mig. Det är jag inte ensam om. I boken "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kübler-Ross så beskriver hon hur döende barn ofta ritar fjärilar. Det är förresten en av de bästa böcker jag läst. Koncentrationslägrens väggar var också täckta av målade fjärilar berättade en kollega för mig nyligen.

För mig är fjärilen en symbol för frihet, lek, drömmar och enkel vardagsglädje. Tydligen är även fjärilen är en mycket gammal symbol för själen och till och med för själva livet. En fjäril kan också symbolisera glädje och lycka vilket är precis det den gör för mig.

Sommarens fjärilar leker vidare i grönskan och följer mig (åtminstone i tanken) längs med min livsstig. Livsäventyret fortsätter.

Sommar i P1 har länkat till bloggen...

... jo, det är faktiskt sant. Sommars arkiv har länkat till det här inlägget.

För en sann sommarpratarnörd så är det lycka i litet format. Fick lov att fota det innan länken tas bort, är man nördig så är man. Nu har jag kommit igång med lyssnandet på de årets sommarprogram men även de gamla som sänds i SR minnnen. Det är sommar på riktigt för mig.

Jag har ju skrivit ganska många blogginlägg om olika sommarprogram (tryck på ämnet så kommer alla fram) så jag vet inte varför just det här blev länkat men lika glad är jag för det.

Tänk att man just nu kan surfa in på Sommar i P1's hemsida och nånstans komma vidare till mig. Det är stort.

Lek med mig...

.. och sen lek lite till, snälla?

Världens finaste Esther kan leka i timmar.

Jag tror egentligen att många av oss skulle må bra av att leka mer. Åtminstone har jag en tendens att ibland ta saker lite för allvarligt och grubbla en del. Leklust föder livslust och väcker kreativitet i min värld. Att ibland för nöjes skull göra något utan prestation och bara för det är roligt utan tanke på tiden är balsam för själen. Det är kanske därför jag gillar att klättra i träd.

Jag kliver av tåget..

.. och känner mig hemma.

Göteborg är faktiskt en av mina gamla hemstäder. Jag bodde här i 3,5 år och saknar den ofta.

Den varma vårbrisen och den skira grönskan möter mig i min väntan på min älvlika vän med sitt bubblande skratt. Hennes lägenhet omfamnar mig i sin komposition med varma färger, originalitet och hemtrevnad. Hennes estetiska ådra glittrar till i allt hon gör. Hon sprider stjärnstoft omkring sig.

En promenad genom ett solbelyst Majorna med hunden Esther dansandes vid vår sida. Fåglarna sjunger och människorna ler. Sommarvärme i västkustfamn gör gott för själen.

En biltur mot Mölnlyckes utkant där min smyckesskapande vän bor i sitt drömhus. En vassbeklädd sjökant nedanför huset inbjuder till sinnesro och vattenfrid. All den hårda renoveringen har lönat sig och huset öppnar upp för sjöutsikt. Skratten stiger upp mot frigjorda taknockar.

Ytterligare en vän finns där. En sån vän där vänskapen föddes vid första ögonkastet i en tråkig fabrikslokal fylld med människor. Dessa två vänner har funnits i mitt liv i 13 år sedan vi läste en a-kurs i Spanska ihop. De här två vännerna och min älvlika vän är sådana goa personer som sprider värme, skratt och kreatitivitet kring sig.

När natten sluter sig kring huset och stjärnorna tänds är det dags att återvända till huset på berget.

Imorse väckte Göteborg oss med fågelsång och solsken. En frukost värd att minnas med utsikt över Majornas takåsar sprider morgonglitter över dagen. Havet lockar oss ut. Sen sitter vi där, på solvarma klippor och ett glittrande hav där tången doftar. Fetaostfyllda laxmackor njutes på klipphäll vid solglittrande havskant som balsam för kropp och själ. Hunden Esther badar och vi läser och inget fattas oss.


Att resa bort kan ibland vara som att komma hem.

I´m walking on sunshine...

Från mitt sovrum ser jag dagen gry mellan träden, det är lättare att kliva upp när man ser att solen gör detsamma.

Solens strålar faller genom grenverket i Svedmyra och tecknar vägen där jag går med sitt varma sken. Min morgonpromenad på väg tilll bussen präglas av sol och nerladdade sommarpratare som likt solen letar sig in i skrymslen och visar nya stigar och vinklar att se saker och ting.

Frisk luft, solsken och andras tankar som en start på dagen efter att ha väckts av lekande solstrålar gör att jag ler där jag går. Det känns som att vandra på solsken.

Många timmar senare så sänker sig solen över Odengatan som ett brinnande klot och färgar fasaderna. Det är andlöst vackert och solskenet fyller mig med energi. Det behöver jag, för det är dags att kickboxas för första gången på mycket länge. Kickboxningen är fantastisk och när jag lämnar lokalen så har mörkret sänkt sig men solens energi finns kvar och en påminnelse om hur bra man mår när man fyller sin dag med saker man tycker om.

Kickboxningslycka gör sedan att jag trallar på följande låt. Undra om solen väcker mig imorgon också?

Vardagsglädje...

..sprider sig i mig när någon berättar för mig att jag hos Rödebäck är nominerad till veckans blogg tillsammans med fyra andra bloggar. Så om ni vill att jag ska bli veckans blogg gå gärna in och rösta.Vet inte hur det gick till men jag är mycket tacksam.

Igår spred sig även vardagsglädje då jag i morgonrusningen slår upp Metro och på en helsideannons blickar min vackra Gudmorsdotter upp på mig, som en samisk gudinna. Hon är inte bara vacker på utsidan utan hon har stor visdom och lyser upp världen som en glimmande stjärna. Anledningen? Jo att Jokkmokk invaderar Huddinge till helgen. Om jag kommer dit står Jokkmokkskorv och torkat renkött på listan, mitt norrländska arv gör sig påmint och det kurrar redan i magen. Lappland i mitt hjärta, alltid.

Gårdagskvällen tillbringar jag först med min underbara mentorcoach som tillför värme, insikter och tilltro till min egen förmåga. Sedan myser jag med världens finaste skärmflygare som lagar wok till mig. Det är en lyckad kväll.

Har ni tänkt på vilken skatt ett alldeles vanligt skratt kan vara och även den känsla som sprider sig i kroppen när vi skrattar. Jag tänker även på de människor som lockar oss till skratt med sin humor, sitt sätt att berätta en historia, sin slagfärdighet eller vad det nu är som gör att skrattet bubblar över. På sitt sätt är de en gåva till mänskligheten eftersom de sprider glädje och lyckokänslor till de som kommer i deras väg. Deras glitter är som skrattpulver som sprids över vår vida värld.

Själv skrattar jag för mig själv när jag minns den underbara utställningen Signspotting som jag besökte i sommar. Ett skratt i vardagen förgyller, förlänger och fördjupar livet tror jag.