... möter mig på mina promenader.
Jag omfamnar hösten med kärlek, andas in den krispiga luften i stora hungriga klunkar och njuter av lövens skiftande färg som målar hela skogens palett.
I många omkring mig finns en ton av sommarsaknad och vintersorg. Men nuet är här och genom att fylla det med sorg och saknad över något man inte rår över är att slösa med dagen idag och med sin energi och livskraft anser jag. Jag fyller livets fruktkorg med tacksamhet likt en äppelskörd. Även om du inte gillar hösten så finns det något just här och just nu som du kan glädjas åt. Allt det du har istället för det som fattas dig.
Alla årstider har något med sig som jag tycker om, om du inte håller med så är jag övertygad om att det i ditt liv finns något som glädjer dig. Platsen du bor på, dina vänner, en riktigt god kopp kaffe. Ibland är det ljuvt att få sakna men om saknaden tar över så missar du något här och nu. Om du vandrar i sorgens dal måste du få vara där, men om du sörjer en årstidsväxling som kommer att komma och gå så bor höstdimman inom dig och inte vilande över det daggtäckta gräset.
Med hösten kommer mörkret och till alla er som saknar ljuset, jag hoppas ni hittar det någon annanstans. Jag vet att vissa behöver det mer än andra men hösten kommer oavsett så jag tror på att söka efter det som skänker ljus så länge istället för att banna mörkret. Articifiellt, naturligt, på annan ort eller på annat sätt.
Man måste inte älska hösten men jag tror på att acceptera den. Jag tror nämligen på att om svamparna i skogen redan är plockade eller gömmer sig väl, ät blåbär istället.