Doften av en solvarm tomat...

... från pedagogiska mammans växthus är bland de vackraste  och sinnligaste dofter jag vet.

Även om jag i år inte var där i skördetid kom kärlekens budskap i tomatform på bild från finaste mamma. Ett hjärta i rött som vuxit i kärlek. Även om man vet vad man planterar så vet man inte vilken form det kommer visa sig i. Det är vackert tycker jag. Att sedan plocka den varsamt och fota av den till mig eftersom hon vet att jag skulle älska den bilden. Det är min mamma på så många vis, delar det små glädjestunderna som för mig ibland kan vara de största. Det är inte så svårt att gissa vem som lärt mig uppskatta livets detaljer och se med upptäckarögon på världen. Hon har visat mig i hela livet och gett mig gåvan att hänföras och använda mina sinnen. Det är en stor gåva.

Idag dimper det ner ett kort på hallgolvet från pedagogiska mamman med ett klokt citat från Nalle Puh på framsidan. Älskar ordspråk och detta tänker jag ta med mig in i livet och veckans utmaningar:

Jag tar små steg och jag tror jag kommer att gå långt (Nalle Puh)

Ibland kan det hända att man vaknar i ett land utan bestämda planer för dagen..

.. och lägger sig i ett annat på kvällen. Livets äventyr leker sig fram under semestern ibland.

Med ett sug efter att göra nåt den sista semesterveckan och utforskande av drömmar gjorde att vi hamnade i Ericiera i Portugal. Ett fiskesamhälle som nu har nästan mer fokus på surfingen som ligger ca 40 minuter utanför Lissabon. Ibland leder en livet helt rätt och vi har hamnat på det mest fantastiska Guesthouse man kan tänka vid namn Omassin.  De har världens härligaste ägare och det är som att landa i sig själv bara genom att kliva in. Yoga,  fantastisk vegetarisk mat varvas med härliga möten och en möjlighet att surfa för alla som önskar (själv fortsätter jag surfa på livet) eller kanske en holistisk massage.

Det ligger utanför Ericiera så vi vandrar genom byar med små gränder och gamla hus med havet och bergen som kuliss. Det är en plats att återvända till känner jag redan. Men med havet, sanden mellan tårna och solglitter i håret så vill jag bara vara i närvaro, böckerna blir inte lästa, mailen inte besvarade och tankarna är inte snabba utan som lekfulla vindar som virvlar runt. Jag antar att det kan kallas semester.

När vi klivit ur skogens kant och möter solnedgången..

... kommer en liten nyfiken igelkott vandrande i det rosafärgade ljuset. Det är ett av de ögonblick jag plockar med mig när jag imorgon vänder åter mot staden.

Under de dagar jag har varit här så har jag liksom loggat ut från vardag, internet och måsten. Jag har samlat på ögonblick, sinnlighet och närvaro. Min rastlösa sida, det analytiska tänkandet och min vana att vara på språng har fått vila. Istället har läsning, promenader, älvens melodi, vackra himlar och att umgås med familj och vänner fått vara det som fångat mig och mina dagar. Det har varit skönt och nödvändigt. I vilan händer massa, vad vet jag inte ännu men om inte frön fick tid att gro skulle inte de kunna möta ljuset i sin nya prakt. Livets trädgårdsmästare lutar sig tillbaka och inväntar vad som gror härnäst i livets trädgård.

I kvällens gryning...

... lägger jag mig på rygg på piren för att läsa under trevande solstrålar. Den blåklädda himlen är prydd av små lätta moln och tillsammans med älvens rytm omfamnas jag av sol, vind och vatten. Det är ledighetskänsla och att vara i stunden på en gång.

Att resa till en plats man besökt nästan varje sommar sedan jag var barn är som att resa bort och komma hem samtidigt. Men denna plats är förknippad med avkoppling så direkt när jag kommer hit blir det sommar på en gång oavsett vilket väder och vilken temperatur som råder. Så trots att resan hit tog 6 timmar mer än beräknat så är det ett minne blott när man är här och har fått sova ikapp lite. Katten Marilyn piggnar till och verkar yngre än sina 18,5 år och njuter färsk fisk och livslång besvarad kärlek från mormor och morfar.

Mina fötter njuter gräs mellan tårna, sanden på vår strand och kyrkbyns gränder. Regn faller och följs av skimrande sol som väcker älvens glitter. Det är vacker, vardagligt och alldeles underbart. Det är sinnligt och kantat av njutbar närvaro. Jag plockar upp en glittrande skärva till  från stunden på piren och lägger i livets mosaik tillsammans med mina andra sköna stunder av sommarlycka, kantstötta stunder och drömmars strössel.

Vattnet bara väller in..

... överT-centralen. 

På vissa ställen på Plattan så vadar människor och vattnet fortsätter att rulla in i Kicks vid Sergels torg och vidare in till Åhlens och kunder får fly vattnet. Det studsar ner i glada skutt för trappan som går ner till T-centralen och låter sig inte hindras i att välla fram mot spärrarna. Åskan dundrar rakt över våra huvuden i samma stund som blixten lyser upp. Många av oss som stannar står förundrade och betraktar, njuter, förfasar oss över regnstormen som öppnat upp himlen. Jag som fem minuter innan sagt till tjejen i Åhlenskassan att det inte ens regnar längre utan att det bara är lite molnigt, inte direkt sant kan man påstå. Den intensiva men korta skur som kom på morgonen var knappt en droppe försmak av det som väntade. Då studsade jag och mina fina Pitevänner fram till busshållplatsen med blöta fötter och mycket skratt. 

Precis som vattnet som väller in snabbare än marken och vattenbrunnarna kan fånga det liknar det förra veckans skrivkurs där jag är i processen att samla intryck, kunskap och upplevelser. Intensivt från morgon till kväll, roligt, utmanande, lärande med massa fantastiska möten. Allt ligger huller om buller inom mig och måste få landa i mig innan jag kan ge begripliga svar på hur veckan varit. Men både mitt läsande, skrivande och betraktande är förändrat och det är bland det roligaste jag gjort. Idag kom jag på mig själv att leka med ord, stämningar och personer som föll i min blick på min resa på tunnelbanan, blöta efter regnet. 

Jag tycker om åskväder och påminns om vår litenhet mot naturens krafter när stormen dundrar in som en objuden gäst men samtidigt uppfriskande som väcker oss och torra gräsmattor till liv. När mörkret föll och regnet med den hade jag ust mött upp en vän för en spontanfika i stadens mitt. Vi blev båda lika fascinerade. Efter fikan en timme senare när vi kliver ut på Sergels torg så har solen öppnat molntäcket på glänt. Såsom i livet så kan vändningar ske så snabbt, oförutsett och utan förvarning. Regnvädret var kort, konsekvenserna desto större med stängda Söderledstunnel, problem i pendeltågstrafiken och SJ blev nog nerringda. När jag passerade Centralen vid fem var det människor överallt blickande på informationstavlorna med en önskan om att tåget snart skulle gå men med endast två spår lediga så var det totalkaos. Mitt i kaoset var jag varse om att ibland är närvaron och acceptansen det enda man har att hålla i handen. Jag kom fram men lite senare och där väntade sol, picknickfilt och nötcremé vid vattnets kant under svalors lek. 

I det stora trädets skugga..

.. samlar jag mína sinnen för att nedteckna dem på pränt. Jag tycker ju om att vila under träd så där finner jag ro mitt i processen.

Det är första dagen på skrivarkursen som jag fick i 40-årspresent av min familj och vi samlas 14 personer på Åsa Folkhögskola för att utveckla vårt novellskrivande. Jag som inte skrivit noveller sen jag var ung, det är en spännande utmaning i sig att utforska en skrivarform som inte är min vanliga. Att göra det tillsammans med andra och få höra deras texter, tankar och reflektioner är kul men även utmanande då jag inte är van vid att dels bli granskad men även att så snabbt producera korta texter. Jag har inte hunnit bli uppvärmd än och hinner inte riktigt med då jag ofta vill smaka på ord och formuleringar längre. Bra träning med andra ord.

Det är en trött Liv som kryper till kojs när natten sänker sig men med ett avslutande nattdopp i den vackraste av sjöar så kommer själen till ro medan dimmorna dansar i vattnets vrå.

Konsten att besöka en semesterö...

.. innan de lediga dagarna börjar.

En semesterö är något som får mig att känna mig ledig och får dagen att kännas mindre vardaglig. Som att sitta på en gräsmatta, läsa en bok och picknicka under lunchen, att möta en vän efter jobbet och dricka ett glas vin och äta god mat på en filt medan man blickar ut över parken och vattnet med badande människor som njuter ledighet. Att ta en promenad genom staden vid dess vatten tillsammans med en vän i telefonen som jag inte pratat med på länge eller åka till drömkåken med ett gäng härliga personer. Att sitta på en brygga en lördagskväll när solen gått ner och stadens ljud tystnat och blicka ut över stillheten.

Att skapa en mysig stund eller göra tid för något som jag tycker om är jag nog ganska bra på oavsett mående och årstid. En vän påpekar att hon tror att det är en av mina största styrkor och som gör att jag klarar de där tuffare perioderna och gråa dagarna, att jag vet vad jag behöver och att jag ser till att skapa plats för nåt som gör att dagen för något gott med sig. Jag tror jag insett vikten av det dels via livet och sen upptäcker jag att min mamma är väldigt bra på det och det har nog präglat mig. Att skapa guldstunder och egen lycka.

Imorgon är sista arbetsdagen innan semester och trots att alla mina kollegor och många av de jag känner haft semester ett tag så har jag njutit semesteröar och jag tror på att göra det året om, inte bara under picknickårstider utan även när vinterstormarna virvlar runt knuten. Semesterkänsla kan man skapa närsomhelst och mitt i veckan, det gör vardagen lättare så man inte alltid arbetar i väntan på nästa sommar, nästa semester eller nästa helg.